Jag har en ny frisyr. Vet inte om jag är nöjd eller inte. Skulle kunna säga att det är en blandning utav Jane Fonda (ifrån slutet av 60-talet), Gessle och Annelie Ryde. Ser jag ut som ett gammalt vårdbiträde som inte orkar bry sig, eller är den bra. Kan inte bestämma mig.
Jag klarade i varje fall av att gå till frisören denna gång utan att tona håret innan. Men jag gjorde en ordentlig inpackning, och jag har skött håret som en bebis sen jag var där sist. Bra gjort av mig, fick utdelning, full pott faktiskt. Hon tyckte håret kändes friskt och bra. Som tur är sa hon det i början så att jag kunde andas ut och trivas under resten av tiden.
Kände mig lite deppig idag, (inte på grund av frisyren) utan helt allmänt. Tänkte att jag skulle pigga upp mig själv genom att ringa och prata bort lite melankoli. Gick väl sådär. Ringde en massa människor, som givetvis inte var hemma. Det gjorde ju inte direkt att humöret gick i topp.
Tillslut ringde jag pappa, när han fråga hur jag mådde, svarade jag sanningsenligt att jag kände mig lite deppig, sådär man kan göra ibland. Då började han prata om sin (o)intressanta jobb istället. Tack för den pappa.
Efter det ringde jag upp vännen Idrottsläraren, han har haft lite distans till mig sista tiden, inte hört av sig som vanligt och känts lite konstig när vi träffats. Nu fick jag svaret på den frågan. Han har träffat tjej, och givetvis måste det påverka vår relation. Vad är det med killar egentligen. Vi har varit vänner i 27 år, så varför detta nu. Vet att jag borde vara glad för hans skull, men det är jag inte. Vill bara att allt ska vara som det varit. Vill inte förlora honom som vän.
Som tur är har kvällen avslutats rätt bra. Vännen M ringde och berätta att hon fått tag i den krämen jag vill ha i England. Så på fredag får jag två flaskor av denna efterlängtade och svåråtkomliga kräm. Jädrans vad jag ska smörja in mig sen. Kommer bli den lenaste, finaste och givetvis slätaste.
Då kommer hela livet bli mycket bättre. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar