Jag vilar fortfarande, har inte gått upp mer än för att gå ut med hunden, och torka upp allt rödvin som hade råkade hamna på både skåpsluckor och golv under gårdagskvällen. Jag har kollat på alla möjliga serier på tv:n både bra och dåliga, och nu ligger jag här och vilar lite till. Jag känner mig trött och sliten. Det är inte lika lätt att festa längre. Det tar på krafterna.
Önskar jag hade ett par lediga dagar till för att återhämta mig. För även om jag var ledig under dagen igår, stressade jag mer än vad jag gör på jobbet. Skulle ju ha, och hade också middag för några grannvänner och en arbetskamrat. I stället för att fuska som vanligt och köpa hämt mat hade jag beslutat mig för tre rätters hemlagat. Bara att ta sig igenom ICA vid fyra tiden på en lördagseftermiddag, fick en att tänka på självmord, det var till och med kö för att plocka åt sig champinjoner. Sen all planering för att få allt att fungera tidsmässigt, uscha. Kommer nog dröja länge innan jag får för mig något sådant igen, även om maten blev bra eller i vart fall nästan. Bara lite bränd i botten. Sen skulle lägenheten städas, Mr Fluff duschas, jag cykla och bada. Hade inte ens tid att sitta framför datorns, vilken stress.
Längtar till torsdag när jag går av jobbet, då ska jag ha en rejäl slappar helg. Nu är det officiellt, ja har numera blivit så gammal att det är för jobbigt att festa.
söndag 30 september 2007
torsdag 27 september 2007
Nostalgitripp
Jag och mamma tog en nostalgitripp tillbaka till mina barndomsminnen.
Vi började med att se huset där gammelmormor bodde, där har jag inte varit på 26 år, inte sen hon dog. Kan erkänna att jag aldrig skulle känt igen det, inte ens hittat vägen till samhället. Huset var så litet, det låg nära andra hus och utanför fanns inte den jätteplan som jag mindes. Men det är väl så att bli äldre, man får ett annat perspektiv.
Därefter gick vi ner till havet, där jag badat massor av gånger, plockade upp vår picnick och satt där i solen och njöt. När vi var mätta och belåtna åkte vi vidare till mammas farbror och hans fru, sist jag var där var jag kanske tio år. Vi tog en fika, satt och snacka och sen åkte vi vidare igen. In till Lysekil, vilket det dock inte var så länge sedan jag såg. Vi gick längs vattnet, shoppa lite, bara mös. Vi avslutade dagen med ett besök hos en gammal vän till mamma och pappa, de har dock mycket kontakt, men jag har inte sett deras sommarstuga.
Måste säga att det har varit en kanondag, och jag hoppas jag snart gör något liknande igen.
Vi började med att se huset där gammelmormor bodde, där har jag inte varit på 26 år, inte sen hon dog. Kan erkänna att jag aldrig skulle känt igen det, inte ens hittat vägen till samhället. Huset var så litet, det låg nära andra hus och utanför fanns inte den jätteplan som jag mindes. Men det är väl så att bli äldre, man får ett annat perspektiv.
Därefter gick vi ner till havet, där jag badat massor av gånger, plockade upp vår picnick och satt där i solen och njöt. När vi var mätta och belåtna åkte vi vidare till mammas farbror och hans fru, sist jag var där var jag kanske tio år. Vi tog en fika, satt och snacka och sen åkte vi vidare igen. In till Lysekil, vilket det dock inte var så länge sedan jag såg. Vi gick längs vattnet, shoppa lite, bara mös. Vi avslutade dagen med ett besök hos en gammal vän till mamma och pappa, de har dock mycket kontakt, men jag har inte sett deras sommarstuga.
Måste säga att det har varit en kanondag, och jag hoppas jag snart gör något liknande igen.
onsdag 26 september 2007
Motgångar
I dag har det inte riktigt gått min väg.
Var nere på Wettergrens och skulle köpa en bok om porträttfotografering. Går fram till en kvinna som arbetar där och frågar
Vet du var jag kan hitta böcker om porträttfotografering?
Håller alla tummar jag har om att jag ska hitta en bok som jag inte tidigare läst på biblioteket, eller i vart fall någon av de jag tyckte var bra.
Jag har jobbat här i 15 år och aldrig fått den frågan, vet inte om vi har den typen av böcker men jag kan visa dig var böcker om fotografering står.
Kan inte säga att utbudet var stort direkt, det fanns en enda bok om porträttfotografering, en tunn en. Tänkte först jag skulle köpa den ändå, men när jag såg priset och sen tittade i den och upptäckte att den handlade mer om bildbehandling än fotografering ändrade jag mig.
Summa sumarum eller något sånt, ingen fotobok.
Men mitt missflyt stannar inte där. Nä, jag har tvättat idag, och som vanligt ska något gå åt helvete. Är det inte så att någon tagit tvättiden, tvätten, eller helt enkelt slängt ur min tvätt på min tvättid, då ska jag sabba det själv på något sätt. Som idag, i stället för torr tvätt har torktumlaren missat på något sätt, att känna av hur torr tvätt känns och har i stället stannat programmet med helt blöta kläder. Så i stället för att hänga in kläderna i garderoben, fick jag i stället hänga upp dem överallt i lägenheten. förutom i garderoben.
Och det slutar inte där. För ett tag sedan la någon smart människa märke till att jag hade svårt att sova när det är fullmåne. Så vad upptäcker jag när jag är ute med hunden, jo det är fullmåne. Hade jag inte märkt det hade jag säkert sovit som ett barn, nu känner jag mig i stället helt pigg.
Denna dag som inte varit med flyt kommer alltså fortsätta i evighet (eller i vart fall nästan evighet), för det är ju ingen ide att jag går och lägger mig.
Jag vet att detta inte låter fasansfullt, men när man är trött som jag vill man att allt bara ska flyta på, jag vet också att meningar inte börjar med och, så det så.
Var nere på Wettergrens och skulle köpa en bok om porträttfotografering. Går fram till en kvinna som arbetar där och frågar
Vet du var jag kan hitta böcker om porträttfotografering?
Håller alla tummar jag har om att jag ska hitta en bok som jag inte tidigare läst på biblioteket, eller i vart fall någon av de jag tyckte var bra.
Jag har jobbat här i 15 år och aldrig fått den frågan, vet inte om vi har den typen av böcker men jag kan visa dig var böcker om fotografering står.
Kan inte säga att utbudet var stort direkt, det fanns en enda bok om porträttfotografering, en tunn en. Tänkte först jag skulle köpa den ändå, men när jag såg priset och sen tittade i den och upptäckte att den handlade mer om bildbehandling än fotografering ändrade jag mig.
Summa sumarum eller något sånt, ingen fotobok.
Men mitt missflyt stannar inte där. Nä, jag har tvättat idag, och som vanligt ska något gå åt helvete. Är det inte så att någon tagit tvättiden, tvätten, eller helt enkelt slängt ur min tvätt på min tvättid, då ska jag sabba det själv på något sätt. Som idag, i stället för torr tvätt har torktumlaren missat på något sätt, att känna av hur torr tvätt känns och har i stället stannat programmet med helt blöta kläder. Så i stället för att hänga in kläderna i garderoben, fick jag i stället hänga upp dem överallt i lägenheten. förutom i garderoben.
Och det slutar inte där. För ett tag sedan la någon smart människa märke till att jag hade svårt att sova när det är fullmåne. Så vad upptäcker jag när jag är ute med hunden, jo det är fullmåne. Hade jag inte märkt det hade jag säkert sovit som ett barn, nu känner jag mig i stället helt pigg.
Denna dag som inte varit med flyt kommer alltså fortsätta i evighet (eller i vart fall nästan evighet), för det är ju ingen ide att jag går och lägger mig.
Jag vet att detta inte låter fasansfullt, men när man är trött som jag vill man att allt bara ska flyta på, jag vet också att meningar inte börjar med och, så det så.
Klick
Tror jag berättade, att det fanns en kille på fotokursen i min ålder och med liknande kamera och önskemål om kursinnehåll. Förra veckan tog han säkert ett par hundra bilder på mig, och jag anade ett visst intresse ifrån hans sida. Tydligen har jag blivit dålig på att tyda signaler, han hade nog bara inga andra motiv, för i går var han inte där.
Så intressant var jag.
Så intressant var jag.
Flexibel
Jag har ändrat mig.
Förr gick jag till jobbet som jag var och gjorde mig i ordning på fritiden, hände ju alltid något kul. Numera gör jag mig i ordning till jobbet, ser ju ut som f*n annars, och går omkring i fula myskläder på fritiden.
Det är tur att jag inte är pensionerad ännu, för då hade jag väl aldrig gjort mig i ordning.
Förr gick jag till jobbet som jag var och gjorde mig i ordning på fritiden, hände ju alltid något kul. Numera gör jag mig i ordning till jobbet, ser ju ut som f*n annars, och går omkring i fula myskläder på fritiden.
Det är tur att jag inte är pensionerad ännu, för då hade jag väl aldrig gjort mig i ordning.
tisdag 25 september 2007
Mina känslor är inte lika viktiga?
Hamnade i en diskussion med en arbetskamrat i går.
Det började med att han klagade över att han inte kunde VAB:a när hans äldsta dotter blev sjuk, eftersom hon var över 12 år.
"Ja, det är synd. Men samtidigt så är man ju såpass gammal att man kan vara hemma själv när man är tolv år".
Hans röst höjdes och rösten blev hetsigare.
"Sist min dotter var sjuk, så hamnade hon på sjukhus. Hur tror du det känns att inte vara med henne hela tiden då. Då är hon inte så stor, en liten tolvåring på sjukhus. Då tycker jag att man ska kunna VAB:a"
"Ja, det är klart att man vill vara med när någon som står en nära är så dålig, då spelar det ju ingen roll att det är ens barn eller någon annan som betyder mycket för en."
"Det är skillnad när det är ens barn. De blir det viktigaste som finns för en, och betyder allra mest. Det går inte att jämföra med en hund som man kan avliva när den är sjuk."
"Vad menar du med det, att jag ska lämna min hund hemma själv när den är sjuk, eller att jag ska åka iväg och avliva den eftersom jag måste gå och jobba."
Det var inte ens jag som drog upp hundfrågan.
"Det jag menar är att det inte går att jämföra, ett barn betyder mycket mer för en, än vad en hund gör."
Ja, det kan så vara om man både har barn och hund. Men om man "bara" har hund som jag, är det inte då den som betyder mest. Eller är mina känslor mindre än deras, har jag inte förmågan att känna som personer med barn gör, bara för att jag inte har barn.
Måste också tillägga att han inte har hund och aldrig haft det.
Det började med att han klagade över att han inte kunde VAB:a när hans äldsta dotter blev sjuk, eftersom hon var över 12 år.
"Ja, det är synd. Men samtidigt så är man ju såpass gammal att man kan vara hemma själv när man är tolv år".
Hans röst höjdes och rösten blev hetsigare.
"Sist min dotter var sjuk, så hamnade hon på sjukhus. Hur tror du det känns att inte vara med henne hela tiden då. Då är hon inte så stor, en liten tolvåring på sjukhus. Då tycker jag att man ska kunna VAB:a"
"Ja, det är klart att man vill vara med när någon som står en nära är så dålig, då spelar det ju ingen roll att det är ens barn eller någon annan som betyder mycket för en."
"Det är skillnad när det är ens barn. De blir det viktigaste som finns för en, och betyder allra mest. Det går inte att jämföra med en hund som man kan avliva när den är sjuk."
"Vad menar du med det, att jag ska lämna min hund hemma själv när den är sjuk, eller att jag ska åka iväg och avliva den eftersom jag måste gå och jobba."
Det var inte ens jag som drog upp hundfrågan.
"Det jag menar är att det inte går att jämföra, ett barn betyder mycket mer för en, än vad en hund gör."
Ja, det kan så vara om man både har barn och hund. Men om man "bara" har hund som jag, är det inte då den som betyder mest. Eller är mina känslor mindre än deras, har jag inte förmågan att känna som personer med barn gör, bara för att jag inte har barn.
Måste också tillägga att han inte har hund och aldrig haft det.
fredag 21 september 2007
Hatar hösten, i varje fall när det regnar
Det verkligen öser ner ute, jag avskyr det. Det enda som kan göra det lite bra är att syster är grymt avundsjuk eftersom hon svettas hela tiden och längtar efter regn och kyla.
Tyvärr räcker inte skadeglädjen så långt när jag ska ut. Som idag, har just tillbringat ett par timmar med att göra mig i ordning, mesta tiden i badet i och för sig, för att vara snygg när jag går ut. Men så kommer det inte bli, för innan jag har kommit fram till bilen, med paraplyet över mig, kommer jag se ut som om jag har sprungit milen. Håret kommer vara i oordning, sminket kletigt och kläderna fuktiga.
Så är det okey att se ut när jag kommer hem, men det är mindre roligt att göra det när jag går ut. Är det inte dags att kunna teleportera snart, snälla någon uppfinn.
Tyvärr räcker inte skadeglädjen så långt när jag ska ut. Som idag, har just tillbringat ett par timmar med att göra mig i ordning, mesta tiden i badet i och för sig, för att vara snygg när jag går ut. Men så kommer det inte bli, för innan jag har kommit fram till bilen, med paraplyet över mig, kommer jag se ut som om jag har sprungit milen. Håret kommer vara i oordning, sminket kletigt och kläderna fuktiga.
Så är det okey att se ut när jag kommer hem, men det är mindre roligt att göra det när jag går ut. Är det inte dags att kunna teleportera snart, snälla någon uppfinn.
torsdag 20 september 2007
Hjälp!
I Tisdags var andra gången på fotokursen. Jag var som i himlen, lärde mig precis det jag ville lära mig, ISO, slutare, och bländare. Som i glädjerus gick jag hem för att träna mig i mina nya kunskaper.
Kan säga att det inte har gått så bra, jag har gått från att få helt svarta bilder, till Picassoliknande helt blåa bilder. Vet inte hur många testbilder jag tagit och absolut ingen blir bättre än de skulle blivit med auto.
Är jag ett omöjligt fall, eller är det bara att fortsätta träna?
Kan säga att det inte har gått så bra, jag har gått från att få helt svarta bilder, till Picassoliknande helt blåa bilder. Vet inte hur många testbilder jag tagit och absolut ingen blir bättre än de skulle blivit med auto.
Är jag ett omöjligt fall, eller är det bara att fortsätta träna?
Dubbel nej
Helt rätt, det händer inget i mitt liv så jag får skriva om jobbet.
Igår planerade jag en tripp ner till Ullared för att handla saker till jobbet. Inte det roligaste som finns, att handla till jobbet alltså. Men det kan vara kul att komma utanför avdelningen emellanåt. Men helt plötsligt ändrades det roliga i resan, min chef beslutar sig för att åka med.
Hallå, har han inget annat att göra eller?
När jag berättade detta för arbetskamraterna i går kväll, när jag och några av tjejerna jag arbetar med var hemma hos en av dem och åt middag, blir jag ännu mer frustrerad när en säger.
Ja, men han tycker ju om dig (inte sexuellt alltså).
Det hemska med detta är att min chef har dålig smak. De två senaste han har "tyckt om", har blivit avskedade på grund av att de inte fungerat bra på jobbet. Jag måste nog skärpa mig, annars kanske jag inte blir kvar länge till.
Igår planerade jag en tripp ner till Ullared för att handla saker till jobbet. Inte det roligaste som finns, att handla till jobbet alltså. Men det kan vara kul att komma utanför avdelningen emellanåt. Men helt plötsligt ändrades det roliga i resan, min chef beslutar sig för att åka med.
Hallå, har han inget annat att göra eller?
När jag berättade detta för arbetskamraterna i går kväll, när jag och några av tjejerna jag arbetar med var hemma hos en av dem och åt middag, blir jag ännu mer frustrerad när en säger.
Ja, men han tycker ju om dig (inte sexuellt alltså).
Det hemska med detta är att min chef har dålig smak. De två senaste han har "tyckt om", har blivit avskedade på grund av att de inte fungerat bra på jobbet. Jag måste nog skärpa mig, annars kanske jag inte blir kvar länge till.
tisdag 18 september 2007
På jobbet...
Innan jag ens har hunnit slutföra min första utredning (och som ni vet, avdelningens första), har jag blivit tillfrågad om att göra ytterliggare en.
Sånt gillar jag. Verkligen bra för min självkänsla. Inte behöver jag stå framför en spegel och upprepa affarmationer (eller hur det nu stavas), jag får min bekräftelse på jobbet. Ha ha.
Har också blivit tillfrågad om att handleda avdelningens nästa praktikant. Jag hade den förra, och trivdes kanonbra med det. Tydligen gjorde jag ett bra jobb där med. Eller så är det ingen annan som vill.
Sånt gillar jag. Verkligen bra för min självkänsla. Inte behöver jag stå framför en spegel och upprepa affarmationer (eller hur det nu stavas), jag får min bekräftelse på jobbet. Ha ha.
Har också blivit tillfrågad om att handleda avdelningens nästa praktikant. Jag hade den förra, och trivdes kanonbra med det. Tydligen gjorde jag ett bra jobb där med. Eller så är det ingen annan som vill.
måndag 17 september 2007
Helgen
Helgen har passerat utan några märkbara intryck.
I fredags gick jag in i konstnärsrollen, tog fram duk, färger samt vinflaskan och satt mig med det i några timmar innan det var läggdags.
I lördags mötte jag upp Fröken M, vi tog en lång promenad runt Delsjön, köpte med oss mat hem och hyrde en film.
I går blev jag kvar i sängen hela dagen (förutom under promenader), läste böcker och pratade i telefon. Kan berätta att testerna som gjorts på bebisen ser bra ut, inga hjärtfel (vad de kan se), och heller inga kromosonförändringar.
Behöver jag tilllägga, fredag-regn, lördag-sol, söndag-regn.
I fredags gick jag in i konstnärsrollen, tog fram duk, färger samt vinflaskan och satt mig med det i några timmar innan det var läggdags.
I lördags mötte jag upp Fröken M, vi tog en lång promenad runt Delsjön, köpte med oss mat hem och hyrde en film.
I går blev jag kvar i sängen hela dagen (förutom under promenader), läste böcker och pratade i telefon. Kan berätta att testerna som gjorts på bebisen ser bra ut, inga hjärtfel (vad de kan se), och heller inga kromosonförändringar.
Behöver jag tilllägga, fredag-regn, lördag-sol, söndag-regn.
fredag 14 september 2007
Barnsligt
Delar av samtalet med Fru Lyxhustrus äldsta dotter idag.
Tycker du det är kul på dagis?
Nä, det är ofta tråkigt.
Men du har väl många roliga kompisar där?
Nä, det tycker jag inte.
Har du inga kompisar på dagis?
Jo, men dom är tråkiga
Så, de vänner du har hemma är roligare då?
Nä, dom är också tråkiga. Fast Wilma är rolig ibland hon säger bajskorv.
Lite senare i samtalet.
Vilka söta sockar du har.
Tack (gråa med ett litet koansikte på ovansidan foten och en liten rosa mule fram till på tån).
Sådana hade jag också………….. När jag var liten.
Jag tyckte det var jättekul att Wilma sa bajskorv och sen hade jag tydligen barnsockar för de under fem år.
Hur omogen är jag?
Tycker du det är kul på dagis?
Nä, det är ofta tråkigt.
Men du har väl många roliga kompisar där?
Nä, det tycker jag inte.
Har du inga kompisar på dagis?
Jo, men dom är tråkiga
Så, de vänner du har hemma är roligare då?
Nä, dom är också tråkiga. Fast Wilma är rolig ibland hon säger bajskorv.
Lite senare i samtalet.
Vilka söta sockar du har.
Tack (gråa med ett litet koansikte på ovansidan foten och en liten rosa mule fram till på tån).
Sådana hade jag också………….. När jag var liten.
Jag tyckte det var jättekul att Wilma sa bajskorv och sen hade jag tydligen barnsockar för de under fem år.
Hur omogen är jag?
Valpsjuka
Idag har jag och Mr Fluff varit och hälsat på Fru Lyxhustru. Hon och hennes familj har precis införskaffat den här underbara lilla platnosade saken.
En liten försiktig sak, som så fort Mr Fluff bjöd in till lek, tryckte sig tätt intill mig. Bra gjort Mr Fluff, för det var precis där jag ville ha den lilla saken.
På väg hem ringde jag pappa och skratta ihop med honom, om vad som kan hända med klubbarna, så kul. Han tror inte det kommer bli av, och inte jag heller om jag ska vara ärlig. Men det är bara att njuta så länge det varar.
ASGARV
Det var i går förmiddag som uppgifterna läckte ut om att Örgryte, Gais och Häcken planerade en sammanslagning. Detta för att skapa ett superlag i Göteborg.
Själv kommer jag nog att skratta ihjäl mig om det blir så. Tänk alla fans från dessa lag, mina motståndare alltså. De kommer inte längre ha något lag att hålla på. Skönt att slippa alla Gaisare och andra.
Heja Blåvitt!
Själv kommer jag nog att skratta ihjäl mig om det blir så. Tänk alla fans från dessa lag, mina motståndare alltså. De kommer inte längre ha något lag att hålla på. Skönt att slippa alla Gaisare och andra.
Heja Blåvitt!
torsdag 13 september 2007
Fuck you!
Måste bara få säga det.
Fuck you! Din jävla f***a.
Eftersom jag inte är tillräckligt modig för att säga det upp i hennes ansikte, säger jag det här. Kan inte ens ta diskussionen, då det är min chef som berättat vad f***an har sagt.
Som du vet är jag med och gör den första utredningen som görs på avdelningen. Då hade vår psykolog sagt så här till min chef
"men ska Fr Esta göra den, hon är ju inte ens socionom"
Tänk för att jag är det din jävla f***a, och vad menar du med inte ens????
Fuck you! Din jävla f***a.
Eftersom jag inte är tillräckligt modig för att säga det upp i hennes ansikte, säger jag det här. Kan inte ens ta diskussionen, då det är min chef som berättat vad f***an har sagt.
Som du vet är jag med och gör den första utredningen som görs på avdelningen. Då hade vår psykolog sagt så här till min chef
"men ska Fr Esta göra den, hon är ju inte ens socionom"
Tänk för att jag är det din jävla f***a, och vad menar du med inte ens????
tisdag 11 september 2007
Kursdags
Idag var det äntligen dags, den dag jag längtat efter, kursdagen. Jag börjar min fotokurs.
Nu jädrans ska det inte bara fotas, de ska bli bra foton också. Jag ska utnyttja varenda liten detalj på toppenkameran för att få till de bästa bilderna. Här skall det läras om ISO, bländare och exponeringstider, och allt annat som jag inte riktigt fått kläm på.
Kommer inspringande helt svettig någon minut innan det kör igång (vill ju inte missa en sekund av chansen till bra foton), efter att åkt runt en halv evighet för att hitta en parkeringsplats. I vart fall känns det som det när jag har bråttom. Jag är ju en sann tidspessimism, vilket innebär att jag inte kan komma mindre än fem minuter före utsatt tid, innan jag känner mig försenad. Ja, så ni förstår att jag sprang.
När jag kommer in i rummet så sitter det sju stycken personer där. Sex stycken personer som är någonstans mellan 60 och uppåt samt en med ett funktionshinder (utvecklingsstörd). De sitter där med sina små digitalkameror, där allt de behöver göra/ eller kan göra i inställningsväg är att sätta på kameran, trycka på knappen och sen har de en bild. Ja, så kan man göra på min också, i vart fall nästan, men man kan ju göra så mycket mer med min.
Som tur är kommer det in en kille lite sent, ja alltså prick då, som också har en lite mer avancerad kamera. Mycket bra, för då kunde vi titta lite menande på varandra när de något äldre och mycket mer ovetande om digitalkameror, tog fram och letade efter hur mycket minne de hade på batteriet i stället för på minneskortet. Ja, det uppstod många stunder då vi kunde le lite mot varandra och se överseende mot de andra.
Som tur är, verkar vi ha en bra lärare som förstår att vi inom gruppen är på lite olika nivåer, och låter oss lära lite där vi är.
Kanske jag en dag kan ta ett bra kort och veta varför det blir bra.
Nu jädrans ska det inte bara fotas, de ska bli bra foton också. Jag ska utnyttja varenda liten detalj på toppenkameran för att få till de bästa bilderna. Här skall det läras om ISO, bländare och exponeringstider, och allt annat som jag inte riktigt fått kläm på.
Kommer inspringande helt svettig någon minut innan det kör igång (vill ju inte missa en sekund av chansen till bra foton), efter att åkt runt en halv evighet för att hitta en parkeringsplats. I vart fall känns det som det när jag har bråttom. Jag är ju en sann tidspessimism, vilket innebär att jag inte kan komma mindre än fem minuter före utsatt tid, innan jag känner mig försenad. Ja, så ni förstår att jag sprang.
När jag kommer in i rummet så sitter det sju stycken personer där. Sex stycken personer som är någonstans mellan 60 och uppåt samt en med ett funktionshinder (utvecklingsstörd). De sitter där med sina små digitalkameror, där allt de behöver göra/ eller kan göra i inställningsväg är att sätta på kameran, trycka på knappen och sen har de en bild. Ja, så kan man göra på min också, i vart fall nästan, men man kan ju göra så mycket mer med min.
Som tur är kommer det in en kille lite sent, ja alltså prick då, som också har en lite mer avancerad kamera. Mycket bra, för då kunde vi titta lite menande på varandra när de något äldre och mycket mer ovetande om digitalkameror, tog fram och letade efter hur mycket minne de hade på batteriet i stället för på minneskortet. Ja, det uppstod många stunder då vi kunde le lite mot varandra och se överseende mot de andra.
Som tur är, verkar vi ha en bra lärare som förstår att vi inom gruppen är på lite olika nivåer, och låter oss lära lite där vi är.
Kanske jag en dag kan ta ett bra kort och veta varför det blir bra.
måndag 10 september 2007
Ljuger så att jag tror mig själv
Detta händer nästan någon gång i veckan. Klockan har passerat min vanliga "gå och lägga mig tid", och jag är trött, men vill gärna se färdigt en film som håller på sent på tv. Men i stället för att spela in, gå och lägga mig och se färdig filmen dagen efter, ligger jag kvar framför tv:n, somnar, och får inte se färdigt filmen alls.
Kan inte fatta att jag går på det varje gång.
Kan inte fatta att jag går på det varje gång.
söndag 9 september 2007
Växlingar
Livet går verkligen upp och ner.
Igår upp, upp, upp. Var på landet tillsammans med Fröken K och Idrottsläraren. Inget avancerat bara mysigt. Lite mat, lite gott att dricka, och en förbannat rolig match, där Zlatan regerade.
Idag, pratar jag med Guldvännen, hon som ska ha barn om fem veckor. Hon som ska få ett barn som jag ska få bli låtsatsmoster till. Lilla bebisen är dålig, han har något som heter Diafragmabråck.
Diafragmabråck innebär att diafragmamuskeln, som avgränsar buken från bröstet, har en öppning där bukinnehållet kan tränga upp. Det innebär att hjärtat har tryckts iväg till höger sida. Så nu är det bara att hålla tummarna för att de uppkommit så sent som möjligt, för då finns det en större chans till att lungorna har hunnit växa till sig ordentligt. Den lille krumeluren kommer att opereras inom en vecka efter födseln, men har han för små lunger kommer han inte klara sig.
Under denna veckan ska de träffa en hjärtspecialist, och göra fostervattenprov för att se att det inte är något kromosonfel.
Det enda som finns att göra är att hoppas. Men jag har en trots allt, en bra känsla. Det var ju inte ens en vecka sedan jag var där och puffades med den lilla i magen (då visste jag bara att han var liten, inte att han var en pojk), och han är verkligen aktiv, så det kommer nog gå bra.
Håll tummarna och skicka go energi.
Igår upp, upp, upp. Var på landet tillsammans med Fröken K och Idrottsläraren. Inget avancerat bara mysigt. Lite mat, lite gott att dricka, och en förbannat rolig match, där Zlatan regerade.
Idag, pratar jag med Guldvännen, hon som ska ha barn om fem veckor. Hon som ska få ett barn som jag ska få bli låtsatsmoster till. Lilla bebisen är dålig, han har något som heter Diafragmabråck.
Diafragmabråck innebär att diafragmamuskeln, som avgränsar buken från bröstet, har en öppning där bukinnehållet kan tränga upp. Det innebär att hjärtat har tryckts iväg till höger sida. Så nu är det bara att hålla tummarna för att de uppkommit så sent som möjligt, för då finns det en större chans till att lungorna har hunnit växa till sig ordentligt. Den lille krumeluren kommer att opereras inom en vecka efter födseln, men har han för små lunger kommer han inte klara sig.
Under denna veckan ska de träffa en hjärtspecialist, och göra fostervattenprov för att se att det inte är något kromosonfel.
Det enda som finns att göra är att hoppas. Men jag har en trots allt, en bra känsla. Det var ju inte ens en vecka sedan jag var där och puffades med den lilla i magen (då visste jag bara att han var liten, inte att han var en pojk), och han är verkligen aktiv, så det kommer nog gå bra.
Håll tummarna och skicka go energi.
lördag 8 september 2007
Vad jag kan hinna
En bra start på dagen.
Hunnit sluta jobba, varit på systemet (då jag, Fröken K, och Idrottslärarn ska ner till landet och se på fotbollsmatchen) samt hunnit med att köpa ett par nya byxor.
Nu sitter jag och väntar på att Syster ska dyka upp på msn. Längtar också.
Hunnit sluta jobba, varit på systemet (då jag, Fröken K, och Idrottslärarn ska ner till landet och se på fotbollsmatchen) samt hunnit med att köpa ett par nya byxor.
Nu sitter jag och väntar på att Syster ska dyka upp på msn. Längtar också.
Vi borde skämmas!
Skrev ju att jag skulle berätta lite om uppstarten. Den var......
Kan inte fatta att 12 vuxna människor kan bete sig så otroligt omoget som vår arbetsgrupp gör. Det enda som gäller är att vi låser in oss, någonstans där ingen annan har ont av vårt uppträdande och sen dricker vi, tills ingen minns vad som har hänt i stort sett.
När jag började på mitt arbete hade jag ingen som helst lust att dricka på det sättet ihop med arbetskamrater, men det är olidligt att vara i samma hus som övriga om jag inte själv är på samma nivå.
Det enda som är positivt är att inte en person behöver ha ångest och skämmas dagen efter, då alla är lika löjligt berusade. Hur kommer det sig att vi som är vuxna människor beter oss på det sättet, och medvetet? Hade det varit av misstag skulle det ju varit en sak, men vi gör det medvetet.
Vi måste vara mycket trasiga människor.
Kan inte fatta att 12 vuxna människor kan bete sig så otroligt omoget som vår arbetsgrupp gör. Det enda som gäller är att vi låser in oss, någonstans där ingen annan har ont av vårt uppträdande och sen dricker vi, tills ingen minns vad som har hänt i stort sett.
När jag började på mitt arbete hade jag ingen som helst lust att dricka på det sättet ihop med arbetskamrater, men det är olidligt att vara i samma hus som övriga om jag inte själv är på samma nivå.
Det enda som är positivt är att inte en person behöver ha ångest och skämmas dagen efter, då alla är lika löjligt berusade. Hur kommer det sig att vi som är vuxna människor beter oss på det sättet, och medvetet? Hade det varit av misstag skulle det ju varit en sak, men vi gör det medvetet.
Vi måste vara mycket trasiga människor.
fredag 7 september 2007
Mer bajs
Jag vet, det är mycket bajs, men min mage krånglar lite, och vad ska jag ventilera detta problem om inte här.
Igår när jag lämnade av Mr Fluff hos dagmatte, och skulle gå tillbaka till bilen, fick jag en sån häftig bajsattack, att jag trodde jag skulle få sätta mig bakom en buske på deras tomt. Jag klarade mig dock och åkte oroligt vidare till jobbet. Givetvis borde jag ha åkt tillbaka hem, men visste inte om jag skulle hinna det innan vi skulle börja jobba. När jag väl kommer fram till arbetet hade jag glömt nyckeln och kommer inte in. Så jag får stå där och vänta på att bli insläppt med panik och kallsvettningar. Hämtar en nyckel på kontoret, så att jag ska kunna röra mig fritt på jobbet. och småspringer upp på övervåningen, där det inte är så mycket folk. Väl däruppe och inne på toaletten (som tur är), lyckas jag för första gången göra nummer två på jobbet. Då har jag ändå varit där i tre år, och jobbat två och till och med tre dygn på raken.
När jag kommer tillbaka ner till kontoret och mina arbetskamrater, kan jag inte låta bli att berätta om min panik, och mitt lyckade besök.
”Men, nej. Jag vill inte höra, ni gör inte sånt”, säger min något pryda chef.
Sen återigen en ny attack idag när vi sitter i bussen tillbaka från Smögen (kommer mer om det dygnet senare) och till jobbet. Nu hoppade jag över arbetstoaletten, och åker direkt hem utan att hämta upp Mr Fluff innan, för att få vara på min egen toalett.
När jag sen är på väg hem igen, då jag hämtat upp Mr Fluff, blir jag invinkad i poliskontroll. Då höll jag på att bajsa ner mig igen. De gjorde alkotester, och jag kan ju säga att gårdagen var något blöt. Inte för att jag kände mig bakfull eller något, men som princip brukar jag aldrig köra bil dagen efter jag har druckit. Inte bara för kontroller, eller för att jag tror jag är full fortfarande, utan för att jag tänker att om något skulle hända, så skulle jag aldrig förlåta mig för att jag körde dagen efter jag druckit.
Som ”tur” var blev det inte heller något utslag på mätaren, men nervös kan måste jag säga att jag var. Inte heller bajsade jag ner mig, även om jag var nervös.
Jag tror att jag behöver kasta ut förarsätet och sätta in en toalett där istället.
Undra om det är möjligt.
Igår när jag lämnade av Mr Fluff hos dagmatte, och skulle gå tillbaka till bilen, fick jag en sån häftig bajsattack, att jag trodde jag skulle få sätta mig bakom en buske på deras tomt. Jag klarade mig dock och åkte oroligt vidare till jobbet. Givetvis borde jag ha åkt tillbaka hem, men visste inte om jag skulle hinna det innan vi skulle börja jobba. När jag väl kommer fram till arbetet hade jag glömt nyckeln och kommer inte in. Så jag får stå där och vänta på att bli insläppt med panik och kallsvettningar. Hämtar en nyckel på kontoret, så att jag ska kunna röra mig fritt på jobbet. och småspringer upp på övervåningen, där det inte är så mycket folk. Väl däruppe och inne på toaletten (som tur är), lyckas jag för första gången göra nummer två på jobbet. Då har jag ändå varit där i tre år, och jobbat två och till och med tre dygn på raken.
När jag kommer tillbaka ner till kontoret och mina arbetskamrater, kan jag inte låta bli att berätta om min panik, och mitt lyckade besök.
”Men, nej. Jag vill inte höra, ni gör inte sånt”, säger min något pryda chef.
Sen återigen en ny attack idag när vi sitter i bussen tillbaka från Smögen (kommer mer om det dygnet senare) och till jobbet. Nu hoppade jag över arbetstoaletten, och åker direkt hem utan att hämta upp Mr Fluff innan, för att få vara på min egen toalett.
När jag sen är på väg hem igen, då jag hämtat upp Mr Fluff, blir jag invinkad i poliskontroll. Då höll jag på att bajsa ner mig igen. De gjorde alkotester, och jag kan ju säga att gårdagen var något blöt. Inte för att jag kände mig bakfull eller något, men som princip brukar jag aldrig köra bil dagen efter jag har druckit. Inte bara för kontroller, eller för att jag tror jag är full fortfarande, utan för att jag tänker att om något skulle hända, så skulle jag aldrig förlåta mig för att jag körde dagen efter jag druckit.
Som ”tur” var blev det inte heller något utslag på mätaren, men nervös kan måste jag säga att jag var. Inte heller bajsade jag ner mig, även om jag var nervös.
Jag tror att jag behöver kasta ut förarsätet och sätta in en toalett där istället.
Undra om det är möjligt.
söndag 2 september 2007
Inbeodrad
Det var meningen att jag skulle jobba dagtid hela helgen, fredag, lördag, söndag, om det nu kallas dagtid att arbeta mellan ett och elva.
I vilket fall som helst när jag kommer till jobbet igår, är en av de som ska jobba dygn sjuk och går hem. Jag blir inbeodrad att jobba dygnet, plus söndag. Klagar givetvis lite, bara för att dom ska tycka lite synd om mig, men igentligen gör det inte så mycket.
Mr Fluff är ju ändå med föräldrarna på landet, och jag hade väl inte direkt några jätteplaner. Mer än nattbio, bad med ny härlig (hoppas den är härlig) badolja, och träning.
Nu får jag i stället 20 timmars mer betalning som jag kan köpa något kul för, plus nya underkläder ifrån jobbet, så att jag slipper gå i samma två dagar i rad.
I vilket fall som helst när jag kommer till jobbet igår, är en av de som ska jobba dygn sjuk och går hem. Jag blir inbeodrad att jobba dygnet, plus söndag. Klagar givetvis lite, bara för att dom ska tycka lite synd om mig, men igentligen gör det inte så mycket.
Mr Fluff är ju ändå med föräldrarna på landet, och jag hade väl inte direkt några jätteplaner. Mer än nattbio, bad med ny härlig (hoppas den är härlig) badolja, och träning.
Nu får jag i stället 20 timmars mer betalning som jag kan köpa något kul för, plus nya underkläder ifrån jobbet, så att jag slipper gå i samma två dagar i rad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)