Jag har megaångest idag. Jag är inblandad i ett projekt som kommer påverka mig varesig det kommer att fungera eller inte. Det är ett också ett projekt där jag får gå in med liv och själ.
Jag är inte den bästa person på att klara av åtaganden.
Jag har inte klarat av att köpa en lägenhet, nä det är bättre att hyra för tänk om jag vill flytta då blir det ju så otroligt jobbigt om jag skulle ha köpt en lägenhet.
Jag har aldrig haft ett fast jobb, för tänk om jag vill sluta, då är det ju mycket bättre att inte vara fastanställd (detta kommer i och för sig snart att ändras).
Jag klarar inte av att ha en relation. Nä, det är ju så mycket kompromissande, och tänk vad jobbigt när jag tröttnar.
Jag tror ni kan förstå min ångest.
fredag 30 november 2007
tisdag 27 november 2007
Just another day
Jag har en ny frisyr. Vet inte om jag är nöjd eller inte. Skulle kunna säga att det är en blandning utav Jane Fonda (ifrån slutet av 60-talet), Gessle och Annelie Ryde. Ser jag ut som ett gammalt vårdbiträde som inte orkar bry sig, eller är den bra. Kan inte bestämma mig.
Jag klarade i varje fall av att gå till frisören denna gång utan att tona håret innan. Men jag gjorde en ordentlig inpackning, och jag har skött håret som en bebis sen jag var där sist. Bra gjort av mig, fick utdelning, full pott faktiskt. Hon tyckte håret kändes friskt och bra. Som tur är sa hon det i början så att jag kunde andas ut och trivas under resten av tiden.
Kände mig lite deppig idag, (inte på grund av frisyren) utan helt allmänt. Tänkte att jag skulle pigga upp mig själv genom att ringa och prata bort lite melankoli. Gick väl sådär. Ringde en massa människor, som givetvis inte var hemma. Det gjorde ju inte direkt att humöret gick i topp.
Tillslut ringde jag pappa, när han fråga hur jag mådde, svarade jag sanningsenligt att jag kände mig lite deppig, sådär man kan göra ibland. Då började han prata om sin (o)intressanta jobb istället. Tack för den pappa.
Efter det ringde jag upp vännen Idrottsläraren, han har haft lite distans till mig sista tiden, inte hört av sig som vanligt och känts lite konstig när vi träffats. Nu fick jag svaret på den frågan. Han har träffat tjej, och givetvis måste det påverka vår relation. Vad är det med killar egentligen. Vi har varit vänner i 27 år, så varför detta nu. Vet att jag borde vara glad för hans skull, men det är jag inte. Vill bara att allt ska vara som det varit. Vill inte förlora honom som vän.
Som tur är har kvällen avslutats rätt bra. Vännen M ringde och berätta att hon fått tag i den krämen jag vill ha i England. Så på fredag får jag två flaskor av denna efterlängtade och svåråtkomliga kräm. Jädrans vad jag ska smörja in mig sen. Kommer bli den lenaste, finaste och givetvis slätaste.
Då kommer hela livet bli mycket bättre. Eller?
Jag klarade i varje fall av att gå till frisören denna gång utan att tona håret innan. Men jag gjorde en ordentlig inpackning, och jag har skött håret som en bebis sen jag var där sist. Bra gjort av mig, fick utdelning, full pott faktiskt. Hon tyckte håret kändes friskt och bra. Som tur är sa hon det i början så att jag kunde andas ut och trivas under resten av tiden.
Kände mig lite deppig idag, (inte på grund av frisyren) utan helt allmänt. Tänkte att jag skulle pigga upp mig själv genom att ringa och prata bort lite melankoli. Gick väl sådär. Ringde en massa människor, som givetvis inte var hemma. Det gjorde ju inte direkt att humöret gick i topp.
Tillslut ringde jag pappa, när han fråga hur jag mådde, svarade jag sanningsenligt att jag kände mig lite deppig, sådär man kan göra ibland. Då började han prata om sin (o)intressanta jobb istället. Tack för den pappa.
Efter det ringde jag upp vännen Idrottsläraren, han har haft lite distans till mig sista tiden, inte hört av sig som vanligt och känts lite konstig när vi träffats. Nu fick jag svaret på den frågan. Han har träffat tjej, och givetvis måste det påverka vår relation. Vad är det med killar egentligen. Vi har varit vänner i 27 år, så varför detta nu. Vet att jag borde vara glad för hans skull, men det är jag inte. Vill bara att allt ska vara som det varit. Vill inte förlora honom som vän.
Som tur är har kvällen avslutats rätt bra. Vännen M ringde och berätta att hon fått tag i den krämen jag vill ha i England. Så på fredag får jag två flaskor av denna efterlängtade och svåråtkomliga kräm. Jädrans vad jag ska smörja in mig sen. Kommer bli den lenaste, finaste och givetvis slätaste.
Då kommer hela livet bli mycket bättre. Eller?
söndag 25 november 2007
Tack för det!
Sist jag skrev, var jag trött på föräldrar i allmänhet, idag är jag trött på mina föräldrar i synnerhet.
Var hembjuden till dem på middag idag, med en liten baktanke (läs stor) om att jag skulle hjälpa dem med planerna inför den stora festen som ska gå av stapeln om drygt en månad. Om jag hade tyckt det var kul att planera fester, skulle jag själv ha haft ett antal, men jag är liksom inte den bästa på den biten, i varje fall har jag liksom inte intresset, så det har inte blivit av. Men hem till föräldrarna skulle jag för att planera, och mutan var middag.
Vad upptäcker jag när jag kommer dit. Jo, mamsen har stoppat en stor köttbit tillsammans med rotfrukterna i ugnen. Vad tänker hon på? Jag har inte ätit kött på 20 år, men nu helt plötsligt vill jag gärna att rotfrukterna skall smaksättas av köttsaft. Knappast!
Fick ett utbrott (mycket beroende på att jag var svinhungrig), och fick gå iväg och köpa mig en pizza i stället. På vägen till pizzerian gick jag helt ärligt och funderade på att skita i deras planerande och gå hem istället.
Gjorde jag inte som tur var, men jag lovar att jag ska hämnas på något sätt och ni skall bli de första att få veta hur.
Var hembjuden till dem på middag idag, med en liten baktanke (läs stor) om att jag skulle hjälpa dem med planerna inför den stora festen som ska gå av stapeln om drygt en månad. Om jag hade tyckt det var kul att planera fester, skulle jag själv ha haft ett antal, men jag är liksom inte den bästa på den biten, i varje fall har jag liksom inte intresset, så det har inte blivit av. Men hem till föräldrarna skulle jag för att planera, och mutan var middag.
Vad upptäcker jag när jag kommer dit. Jo, mamsen har stoppat en stor köttbit tillsammans med rotfrukterna i ugnen. Vad tänker hon på? Jag har inte ätit kött på 20 år, men nu helt plötsligt vill jag gärna att rotfrukterna skall smaksättas av köttsaft. Knappast!
Fick ett utbrott (mycket beroende på att jag var svinhungrig), och fick gå iväg och köpa mig en pizza i stället. På vägen till pizzerian gick jag helt ärligt och funderade på att skita i deras planerande och gå hem istället.
Gjorde jag inte som tur var, men jag lovar att jag ska hämnas på något sätt och ni skall bli de första att få veta hur.
torsdag 22 november 2007
Jag blir så trött
Det går inte att beskriva hur trött jag kan bli på alla föräldrar, när de pratar kan man tro att de är de enda som vet vad livet är för något, vad jobb är för något och vad trött är för något. Jag kan bara inte fatta hur personer som innan barntiden var normala (får vi hoppas) omgående efter första födseln av den lilla blir till sjuka ego personer, som alltid utgår ifrån dem själva.
I går satt jag och pratade med en ensamstående trebarnsmamma hon berättade om vilket otroligt jobbigt liv hon har, för att få allt att fungera. Hon har ju faktiskt tre barn med tre stycken olika papper och det är ett himla pusslande för att få allt att fungera. Efter det att hon räknat upp allt som är jobbigt för henne med hennes liv, säger hon.
”Jag tycker faktiskt att staten borde betala mig så att jag kan vara hemma”
Först blev jag paff, det är ju inte direkt så att någon tvingat på henne, hennes situation, men sen fann jag mig snabbt och sa.
”Jag tycker de borde betala mig också för att vara hemma”.
I går satt jag och pratade med en ensamstående trebarnsmamma hon berättade om vilket otroligt jobbigt liv hon har, för att få allt att fungera. Hon har ju faktiskt tre barn med tre stycken olika papper och det är ett himla pusslande för att få allt att fungera. Efter det att hon räknat upp allt som är jobbigt för henne med hennes liv, säger hon.
”Jag tycker faktiskt att staten borde betala mig så att jag kan vara hemma”
Först blev jag paff, det är ju inte direkt så att någon tvingat på henne, hennes situation, men sen fann jag mig snabbt och sa.
”Jag tycker de borde betala mig också för att vara hemma”.
onsdag 21 november 2007
Finnen
Igår kväll, skönt nedstoppad i sängen (av mig själv), drabbades jag återigen av andnöd. Inte av ångest och inte heller av förkylning även om det var så att ena näsborren kändes igen täppt. Inte så konstigt att jag inte fick tillräckligt med luft då, bara en näsborre att andas igen.
Försökte komma på vad det var, och påminde mig om att jag hade haft ont på näsan, som om en inneboende finne fanns där. Ni vet en sån som ligger under huden och inte kommer upp, om man har tur. Kommer den upp så blir den äcklig och gigantisk och försvinner nästan aldrig, är den kvar under huden är den väl likadan men i varje fall slipper jag se det.
Fick ta mig upp i sängen igen för att se efter, och vad skådade mitt öga. Jo, jag har fått en finne i näsan. Den sitter alltså i ena näsborrens översida och gör att näsborren ser mycket mindre ut.
I dag är den mest ytterst irriterande och upplevs vara något som sitter i näsan hela tiden. Det är det ju också i och för sig.
Försökte komma på vad det var, och påminde mig om att jag hade haft ont på näsan, som om en inneboende finne fanns där. Ni vet en sån som ligger under huden och inte kommer upp, om man har tur. Kommer den upp så blir den äcklig och gigantisk och försvinner nästan aldrig, är den kvar under huden är den väl likadan men i varje fall slipper jag se det.
Fick ta mig upp i sängen igen för att se efter, och vad skådade mitt öga. Jo, jag har fått en finne i näsan. Den sitter alltså i ena näsborrens översida och gör att näsborren ser mycket mindre ut.
I dag är den mest ytterst irriterande och upplevs vara något som sitter i näsan hela tiden. Det är det ju också i och för sig.
tisdag 20 november 2007
Har man sådana vänner fruktar man inte sina ovänner
Fru Lyxhustrus barn har fått vattenkoppor, och då blir ju automatiskt hunden satt lite åt sidan. Inte direkt några promenader när små barn behöver ständigt vakande.
Så som den goda vän jag är, erbjöd jag mig att hämta upp hennes vovve för en promenad tillsammans med mig och Mr Fluff, efter fotokursen. När jag kommer tillbaka frågar hon om jag inte vill komma in på en fika ”du har ju ändå redan haft vattenkoppor”.
Jo, det är sant, men varför ta några risker. Min kropp har ju haft konstiga saker för sig innan, så varför ta risken att vara den första som drabbas av vattenkoppor två gånger, och om jag inte missminner mig, är det inte så att vattenkoppor och bältros har något ihop. Kan säga att inget av det vill jag ha, och speciellt inte när Lilla O precis har meddelat mig med ynklig stämma ”jag har varit på sjukhuset (akuten) hela natten, för jag har massor av vattenkoppor på insidan av kissen”.
Dum jag är, trodde vår vänskap var ömsesidig, medan hon bara vill stå bredvid och skratta när jag river sönder mig mellan benen. Nä, här ska det minsann vara jag som skrattar när hon blir smittad, för hon kan ju inte direkt lämna sina barn.
Ha ha ha
Så som den goda vän jag är, erbjöd jag mig att hämta upp hennes vovve för en promenad tillsammans med mig och Mr Fluff, efter fotokursen. När jag kommer tillbaka frågar hon om jag inte vill komma in på en fika ”du har ju ändå redan haft vattenkoppor”.
Jo, det är sant, men varför ta några risker. Min kropp har ju haft konstiga saker för sig innan, så varför ta risken att vara den första som drabbas av vattenkoppor två gånger, och om jag inte missminner mig, är det inte så att vattenkoppor och bältros har något ihop. Kan säga att inget av det vill jag ha, och speciellt inte när Lilla O precis har meddelat mig med ynklig stämma ”jag har varit på sjukhuset (akuten) hela natten, för jag har massor av vattenkoppor på insidan av kissen”.
Dum jag är, trodde vår vänskap var ömsesidig, medan hon bara vill stå bredvid och skratta när jag river sönder mig mellan benen. Nä, här ska det minsann vara jag som skrattar när hon blir smittad, för hon kan ju inte direkt lämna sina barn.
Ha ha ha
Nu är det slut
Jag älskar att börja dagen med en promenad och därefter en god croissant. Men eftersom de ställena inte direkt kantrar vägen där jag tar mig fram, alltså de ställen där jag kan köpa en god croissant, har jag nöjt mig med en något degig, halväcklig på ICA Maxi för att slippa en massa omvägar.
Men den senaste tiden har de inte ens klarat av att leverera detta undermåliga substitut till croissant, utan det har varit så illa att jag flera gånger fått åka omvägarna förbi andra ställen där de kan tänkas ha croissanter, eller fått åkta hem sur med någon annan sorts brödbit.
Då jag är så pass ivrig över att få mina croissanter brukar jag fråga efter dem, så att de inte ligger kvar inne vid bakeoffen utan att jag vet om det. Så är det tyvärr inte, utan igår fick jag svaret av en av tjejerna ”nä, dem gör vi nästan aldrig längre”. Fan, tänkte jag, tills hon fortsatte ”vi kanske ska göra några idag”. Bra idé tänkte jag och frågade när de beräknades vara klara, om det inte tog för länge, kunde jag tänka mig att hänga runt i gångarna på ICA under tiden. ”I eftermiddag någon gång, kanske”, säger den jävla paddan. Så länge hade jag inte tänkt att hänga där, och jag tänkte definitivt inte åka tillbaka ner på eftermiddagen, utifall att de skulle orka, i stället fick jag åka hem med något annat nybakat skit.
Från och med nu blir det nog omvägen med en gång, om jag orkar. Då slipper jag också springa en kilometer i deras gigant affär för att komma fram till brödet. Nackdelen är att jag får ta en längre promenad för att inte börja gå upp i vikt av mina nyttiga croissanter.
Men den senaste tiden har de inte ens klarat av att leverera detta undermåliga substitut till croissant, utan det har varit så illa att jag flera gånger fått åka omvägarna förbi andra ställen där de kan tänkas ha croissanter, eller fått åkta hem sur med någon annan sorts brödbit.
Då jag är så pass ivrig över att få mina croissanter brukar jag fråga efter dem, så att de inte ligger kvar inne vid bakeoffen utan att jag vet om det. Så är det tyvärr inte, utan igår fick jag svaret av en av tjejerna ”nä, dem gör vi nästan aldrig längre”. Fan, tänkte jag, tills hon fortsatte ”vi kanske ska göra några idag”. Bra idé tänkte jag och frågade när de beräknades vara klara, om det inte tog för länge, kunde jag tänka mig att hänga runt i gångarna på ICA under tiden. ”I eftermiddag någon gång, kanske”, säger den jävla paddan. Så länge hade jag inte tänkt att hänga där, och jag tänkte definitivt inte åka tillbaka ner på eftermiddagen, utifall att de skulle orka, i stället fick jag åka hem med något annat nybakat skit.
Från och med nu blir det nog omvägen med en gång, om jag orkar. Då slipper jag också springa en kilometer i deras gigant affär för att komma fram till brödet. Nackdelen är att jag får ta en längre promenad för att inte börja gå upp i vikt av mina nyttiga croissanter.
måndag 19 november 2007
Gott om luft nu
För att få bort de sista resterna av ångesten ringde jag upp tvåbarnsvänninan L. Efter en timmes telefonsamtal med henne och inblick i hennes liv känns mitt som en dröm. Jag vill absolut inte byta. Tänk idag när jag har haft ryggläge och softat i soffan, har hon lagat mat ett gäng gånger (jag tog en pizza), ammat, torkat bajs, lekt tråkiga lekar med barn, satt gränser för barn, sagt till barn att inte slå sitt syskon, varit och handlat mat för massor av pengar och sen bära alla varor till bilen (något lättare kasse när det är till en man handlar), bråkat med barn om läggning.
Glömde jag skriva att jag älskar mitt liv.
Glömde jag skriva att jag älskar mitt liv.
Dåligt med luft
Idag har jag läst en bok av Mats Strandberg, ytterliggare en av dessa böcker som slutar lyckligt i och med att någon eller flera har träffat sin stora kärlek och sen lever lyckliga i hela sina liv. Tillskillnad mot andra får jag inte en mysig känsla i mig efter en sån bok, utan i stället fylls jag av ångest. En ångest som lägger sig som en klump i magen, och gör att jag endast kan ta ytliga andetag, inte kan uppfyllas utav luft. Till viss del kan det ha att göra med pizzan jag stoppade i mig för en stund sedan också.
Ångesten handlar om rädslan att jag väljer fel. I vanliga fall går jag runt och är lyckligt singel, kan inte tänka mig att dela mitt underbara liv med någon, utan jag har det bra som det är. Men efter att läst en bok av den här typen, blir jag i stället vettskrämd över att, tänk om jag kommer att ångra mig, tänk om jag väljer fel. Jag kanske borde vara ute och leta febrilt efter någon att leva ihop med. Jag kanske kommer att bli världens ensammaste människa senare i livet.
Önskan över att vilja ha någon blev för en stund sedan så överväldigande, att jag till och med funderade på att sluta med mina p-piller. De som får mig att inte bli pms tokig en gång i månaden, som gör att jag i vart fall slipper mensfinnar (nu när alla andra finnar vägrar försvinna) som gör att jag slipper mensen, men också gör så att jag inte har någon direkt (eller kanske man kan säga inte alls) sexlust längre. Att slippa den driften är ju underbart när man vill leva själv (slipper taffliga möten med personer som inte betyder något), men den är ju förödande om jag skulle önska att jag önskade att jag skulle träffa någon. För det måste ju vara för att tillfredställa den driften, som man står ut med att leva tillsammans med någon annan.
Det känns faktiskt redan bättre, ångesten har lättat och jag kan fortsätta mitt underbara liv på det sätt som det är.
Ångesten handlar om rädslan att jag väljer fel. I vanliga fall går jag runt och är lyckligt singel, kan inte tänka mig att dela mitt underbara liv med någon, utan jag har det bra som det är. Men efter att läst en bok av den här typen, blir jag i stället vettskrämd över att, tänk om jag kommer att ångra mig, tänk om jag väljer fel. Jag kanske borde vara ute och leta febrilt efter någon att leva ihop med. Jag kanske kommer att bli världens ensammaste människa senare i livet.
Önskan över att vilja ha någon blev för en stund sedan så överväldigande, att jag till och med funderade på att sluta med mina p-piller. De som får mig att inte bli pms tokig en gång i månaden, som gör att jag i vart fall slipper mensfinnar (nu när alla andra finnar vägrar försvinna) som gör att jag slipper mensen, men också gör så att jag inte har någon direkt (eller kanske man kan säga inte alls) sexlust längre. Att slippa den driften är ju underbart när man vill leva själv (slipper taffliga möten med personer som inte betyder något), men den är ju förödande om jag skulle önska att jag önskade att jag skulle träffa någon. För det måste ju vara för att tillfredställa den driften, som man står ut med att leva tillsammans med någon annan.
Det känns faktiskt redan bättre, ångesten har lättat och jag kan fortsätta mitt underbara liv på det sätt som det är.
söndag 18 november 2007
Njuter
Livet är bra härligt, inte sant?
Det är söndag, och jag vaknar tidigt i en källare på Tjörn ingosad med två hundar. Inte ett dugg bakfull, fastän jag och Vänninan hinkade i oss vin som tokiga. Men det var mellan tre och åtta på dagen igår, därefter åt vi middag, halvslappa framför tv:n, och var i säng strax efter tio. Det är faktiskt rätt bra att småsupa lite under dagen, för då vaknar man upp dagen efter och mår prima.
Efter att jag vaknat och myst en stund, tog jag med mig hundarna för en promenad runt vid Bleket, träffade flera trevliga män ute med sina Lagotto´s. Kanske inte var så nykter som jag trodde, för först träffade jag en, och sen en till, man alltså, men den andra trodde jag var den första igen, ett bra tag innan jag tittade upp i ansiktet på mannen.
Sen hem till Vänninan som fixat med frukost. Den intogs under ett par, tre timmar och sen på med kläder, inte så mycket för det var rätt fint väder, och så ut i skogen.
Söndagar är härliga, i varje fall de gånger som jag vet att jag har två dagars ledighet till framför mig. Love it!
Det är söndag, och jag vaknar tidigt i en källare på Tjörn ingosad med två hundar. Inte ett dugg bakfull, fastän jag och Vänninan hinkade i oss vin som tokiga. Men det var mellan tre och åtta på dagen igår, därefter åt vi middag, halvslappa framför tv:n, och var i säng strax efter tio. Det är faktiskt rätt bra att småsupa lite under dagen, för då vaknar man upp dagen efter och mår prima.
Efter att jag vaknat och myst en stund, tog jag med mig hundarna för en promenad runt vid Bleket, träffade flera trevliga män ute med sina Lagotto´s. Kanske inte var så nykter som jag trodde, för först träffade jag en, och sen en till, man alltså, men den andra trodde jag var den första igen, ett bra tag innan jag tittade upp i ansiktet på mannen.
Sen hem till Vänninan som fixat med frukost. Den intogs under ett par, tre timmar och sen på med kläder, inte så mycket för det var rätt fint väder, och så ut i skogen.
Söndagar är härliga, i varje fall de gånger som jag vet att jag har två dagars ledighet till framför mig. Love it!
torsdag 15 november 2007
Är det sant?
När jag var en arton, kanske nitton år så umgicks jag väldigt mycket med en kompis som hade en äldre syster. Vi skrattade gått åt henne, tyckte hon var så pinsam, hon gick ju omkring i kläder som såg ut som hämtade ifrån 80-talet. Till och med när hon köpte nya kläder, så var det sånt som var helt omodernt och ute.
Det har jag kommit ihåg, och försökt att ändå hålla mig någorlunda uppdaterad, även om jag kanske inte väljer det som är mest utsvävande inom trenderna. Men jag tycker det är någorlunda kul med mode, och köper en hel del kläder.
På mitt jobb har jag blivit kallad fitta, hora, en fet anorektiska pinne, jag har blivit hotad till livet, men det som inte rann av var när jag igår sitter och pratar med en tjej. En tjej, som enligt mig har noll koll, varken på livet eller modet. När vi skall säga god natt, skrattar hon lite och säger att jag ser ut som en 90-talsbrutta.
Det kan väl inte vara sant, skulle hon ha mer koll än mig. Det här skrämmer mig.
Det har jag kommit ihåg, och försökt att ändå hålla mig någorlunda uppdaterad, även om jag kanske inte väljer det som är mest utsvävande inom trenderna. Men jag tycker det är någorlunda kul med mode, och köper en hel del kläder.
På mitt jobb har jag blivit kallad fitta, hora, en fet anorektiska pinne, jag har blivit hotad till livet, men det som inte rann av var när jag igår sitter och pratar med en tjej. En tjej, som enligt mig har noll koll, varken på livet eller modet. När vi skall säga god natt, skrattar hon lite och säger att jag ser ut som en 90-talsbrutta.
Det kan väl inte vara sant, skulle hon ha mer koll än mig. Det här skrämmer mig.
måndag 12 november 2007
Bilprovning
För ett par månader sedan fick jag ett brev från vägverket, där det stod tid och dag för besiktning. Mycket bra, dagen passade till och med in med mina arbetstider. Jag betalde snällt för tiden och tänkte inte mer på det.
Idag fick jag ytterliggare ett brev. Du har körförbud och får endast köra till bilverkstad eller till bilprovningen stod det i detta. Kändes inte lika bra. Som ni förstår hade jag helt glömt av att skriva in den passande tiden i almanackan.
Telefonen togs genast upp och samtal ringdes till bilprovning, där jag fick veta att det inte fanns någon tid förrän tidigast den 3 december på de närmaste ställena. Det skulle självklart inte fungera, kan ju inte be om semester från och med nu och till dess idag. Så kvinnan i luren fick kolla på ställen lite längre bort, och jag hade tur, det fanns en idag i Alingsås. Det var bara att hoppa in i bilen och åka dit, för att träffa trevlig kille (konstigt att alla, ivarje fall de jag träffat, som arbetar på bilprovning är så trevliga), som godkände min bil utan några krussiduller.
Idag är en sån dag jag gillar min bil och vill ha den kvar, men är något trött på mig själv.
Idag fick jag ytterliggare ett brev. Du har körförbud och får endast köra till bilverkstad eller till bilprovningen stod det i detta. Kändes inte lika bra. Som ni förstår hade jag helt glömt av att skriva in den passande tiden i almanackan.
Telefonen togs genast upp och samtal ringdes till bilprovning, där jag fick veta att det inte fanns någon tid förrän tidigast den 3 december på de närmaste ställena. Det skulle självklart inte fungera, kan ju inte be om semester från och med nu och till dess idag. Så kvinnan i luren fick kolla på ställen lite längre bort, och jag hade tur, det fanns en idag i Alingsås. Det var bara att hoppa in i bilen och åka dit, för att träffa trevlig kille (konstigt att alla, ivarje fall de jag träffat, som arbetar på bilprovning är så trevliga), som godkände min bil utan några krussiduller.
Idag är en sån dag jag gillar min bil och vill ha den kvar, men är något trött på mig själv.
söndag 11 november 2007
Finns inte mer
Idag, ytterliggare en skit dag.
Vänninan T i från barndomen, ringde för en stund sedan. Hon pratade på i luren (inget konstigt med det), men hon lät konstig. Efter en stund frågade jag "Vad är det som har hänt". Då kommer det, det jag inte skulle vilja höra, veta, inte skulle vilja ha hänt. Hennes syster tog sitt liv igår, bara 18 år gammal och med allt fortfarande framför sig.
Mina tankar finns hos Fru T och hennes familj.
Vänninan T i från barndomen, ringde för en stund sedan. Hon pratade på i luren (inget konstigt med det), men hon lät konstig. Efter en stund frågade jag "Vad är det som har hänt". Då kommer det, det jag inte skulle vilja höra, veta, inte skulle vilja ha hänt. Hennes syster tog sitt liv igår, bara 18 år gammal och med allt fortfarande framför sig.
Mina tankar finns hos Fru T och hennes familj.
lördag 10 november 2007
Spraydate killen.
Så var det dagen, min debut inom internetdating.
Ringde honom på förmiddagen och gjorde upp om tid och plats. Mitt kritiska jag gick genast till anfall och jag fick rysningar (och inte av välbehag) av hans dialekt. Men jag motstod min impuls till att genast ställa in. I stället möttes vi vid koppamärra (eller statyhästen) som han (bonnen) sa.
När det sen var dags för att ses gjorde han inte mina förväntningar besvikna, han var inte min typ. Däremot var han otroligt trevlig och vi hade inga problem att prata oss igenom en god måltid.
Om vi ses igen?
Jag skulle inte dö, om det inte blev så.
Ringde honom på förmiddagen och gjorde upp om tid och plats. Mitt kritiska jag gick genast till anfall och jag fick rysningar (och inte av välbehag) av hans dialekt. Men jag motstod min impuls till att genast ställa in. I stället möttes vi vid koppamärra (eller statyhästen) som han (bonnen) sa.
När det sen var dags för att ses gjorde han inte mina förväntningar besvikna, han var inte min typ. Däremot var han otroligt trevlig och vi hade inga problem att prata oss igenom en god måltid.
Om vi ses igen?
Jag skulle inte dö, om det inte blev så.
fredag 9 november 2007
Nästan tokig
Jag vet, det blir mycket inlägg om spraydate nu, men jag måste berätta.
I morgon skall jag fika med en kille som jag "pratat" lite med idag.
Spännande.
I morgon skall jag fika med en kille som jag "pratat" lite med idag.
Spännande.
Är jag elak?
Häromdagen fick jag ett meddelande ifrån en ny stjärna på Spraydate.
Han: ...hmmmm...sexy du e..
Idiot tänkte jag, men gick ändå in och kollade på hans profil. Bilden visade en bild på en man som såg ut som ett skämt, typ som någon riktigt sjuk, ofräsch, tok som bor i skogen. Alltså tog jag det som ett skämt och tänkte att det var en person med humor.
Jag: Haha, snygg bild.
Han: Vad?
Han: ...hmmmm...sexy du e..
Idiot tänkte jag, men gick ändå in och kollade på hans profil. Bilden visade en bild på en man som såg ut som ett skämt, typ som någon riktigt sjuk, ofräsch, tok som bor i skogen. Alltså tog jag det som ett skämt och tänkte att det var en person med humor.
Jag: Haha, snygg bild.
Han: Vad?
Äntligen hemma
Äntligen hemma!
Åkte till jobbet i onsdags morse och kom hem nu, fredag strax efter sju. En av flickorna som bodde hos oss i våras är tillbaka, och hon var lika jobbig nu som då. Hennes behandling det senaste halvåret har inte gjort mycket till hjälp, eller det kanske det har men det var i varje fall inte något hon använde sig av i onsdags. Var uppe halva natten för att hon stökade omkring. Tyckte en hel del synd om mig och min kollega och skickade förbannelser till chefen som låtit henne komma tillbaka.
Sen i torsdagsmorse var det dags att åka uppåt i landet för studiebesök på andra behandlingshem. In i bilen, tillsammans med chefen och hans chef, plus en arbetskamrat. Studiebesöken var kanonbra (ett igår och ett idag), kul att se hur de såg ut och få veta hur de jobbar.
Det var sagt att vi skulle vara hemma vid tre idag, så nya förbannelser skickades till chefen under tiden i bilen. Hoppas han överlever dessa, för han är i varje fall ibland bra.
Åkte till jobbet i onsdags morse och kom hem nu, fredag strax efter sju. En av flickorna som bodde hos oss i våras är tillbaka, och hon var lika jobbig nu som då. Hennes behandling det senaste halvåret har inte gjort mycket till hjälp, eller det kanske det har men det var i varje fall inte något hon använde sig av i onsdags. Var uppe halva natten för att hon stökade omkring. Tyckte en hel del synd om mig och min kollega och skickade förbannelser till chefen som låtit henne komma tillbaka.
Sen i torsdagsmorse var det dags att åka uppåt i landet för studiebesök på andra behandlingshem. In i bilen, tillsammans med chefen och hans chef, plus en arbetskamrat. Studiebesöken var kanonbra (ett igår och ett idag), kul att se hur de såg ut och få veta hur de jobbar.
Det var sagt att vi skulle vara hemma vid tre idag, så nya förbannelser skickades till chefen under tiden i bilen. Hoppas han överlever dessa, för han är i varje fall ibland bra.
tisdag 6 november 2007
Pinsamt
Är det sånt här som får en att genast logga ut från Spraydate?
Mmmm du är läcker!
Vad tycker du om mig då? Har foto om du kollar.
Sen har jag även kanske sveriges största kxx också =P
Mvh JohnHolmesbror
Kunde inte låta bli att kolla in fotot, och han var snygg. Fan.
Mmmm du är läcker!
Vad tycker du om mig då? Har foto om du kollar.
Sen har jag även kanske sveriges största kxx också =P
Mvh JohnHolmesbror
Kunde inte låta bli att kolla in fotot, och han var snygg. Fan.
Måste säga att facebook är en konstig företeelse. Den får människor att på något sätt gå utanför sina ramar, eller åtminstone andra att gå utanför sina.
När jag precis startat upp sidan fick jag ett meddelande om att en kille ville adda mig, en kille som gick i samma skola som mig. Som nästan rörde sig i samma umgänge som jag, men som jag aldrig umgåtts med. Klart jag godkände honom, sen dess har vi inte hörts av mer än med massutskick som görs.
Ett tag senare addade min systers vän mig. Jo, visst vi har träffats, men vänner, nä kan jag inte säga. Men jag addade henne, tycker ju hon är en go tjej, och kunde väl inte ignorera, eller? Det måste väl ändå ses som otrevligt att inte godkänna när jag blir tillfrågad, och otrevlig vill jag inte vara, speciellt inte mot systers vän.
Inte en dag hinner gå innan denna vännens vän, också en vän till min syster addar mig. Här börjar det kännas skumt. Kanske för att jag själv börjar tänka att det kanske är vänner jag ska ha på min facebook och inte sådana jag inte känner. Men eftersom jag addade den första av systerns vänner får jag väll lägga till den senare också.
Så har det rullat på, och säkert en tredjedel av dem som återfinns på min vänlista, vet jag inte om jag skulle kalla vänner, men jag kanske ska tänka på det som livet, jag har både vänner, sådana jag känner, sådana jag vet vilka de är, och de som vet vem jag är runt mig.
Bland det roligaste med facebook, vad jag tycker, är att gå in på vännernas vänlistor och titta efter vilka som finns där. Är det någon jag vet vem det är, och står det något om den här personen på dennes profil. Häromdagen ramlade jag in på en sida som en kille har, en kille jag för många, många år sedan hade lite flirt med. En kille som trots det lilla det var, ändå fick mig att bli glad, fick det att pirra lite bara av att läsa hans sida. På något sätt ville jag skicka iväg ett vän meddelande, bara för att få honom på min vänlista, det skulle göra mig glad. Klart att jag inte gjorde, för vi var ju aldrig vänner.
Idag fick jag ett meddelande om att han ville vara min vän. Undra hur han tänkte. Åh, henne vet jag vem det är = adda, eller åh, Fr Esta, ”lite glädje”, henne vill jag ha på min lista.
Det kanske är jag som är gammalmodig, att skicka meddelande om att adda, kanske bara är som att säga hej, och det skulle jag ju faktiskt ha gjort till alla dem som är på min vänlista. Jag och tydligen också min syster, som pikade mig för att ha hennes vänner på vänlistan har helt enkelt en annan definition på vän, än vad som är den gängse på facebook.
Jag kanske också ska utöka min vänlista genom att gå ut och säga hej till alla jag vet vilka de är, eller inte.
När jag precis startat upp sidan fick jag ett meddelande om att en kille ville adda mig, en kille som gick i samma skola som mig. Som nästan rörde sig i samma umgänge som jag, men som jag aldrig umgåtts med. Klart jag godkände honom, sen dess har vi inte hörts av mer än med massutskick som görs.
Ett tag senare addade min systers vän mig. Jo, visst vi har träffats, men vänner, nä kan jag inte säga. Men jag addade henne, tycker ju hon är en go tjej, och kunde väl inte ignorera, eller? Det måste väl ändå ses som otrevligt att inte godkänna när jag blir tillfrågad, och otrevlig vill jag inte vara, speciellt inte mot systers vän.
Inte en dag hinner gå innan denna vännens vän, också en vän till min syster addar mig. Här börjar det kännas skumt. Kanske för att jag själv börjar tänka att det kanske är vänner jag ska ha på min facebook och inte sådana jag inte känner. Men eftersom jag addade den första av systerns vänner får jag väll lägga till den senare också.
Så har det rullat på, och säkert en tredjedel av dem som återfinns på min vänlista, vet jag inte om jag skulle kalla vänner, men jag kanske ska tänka på det som livet, jag har både vänner, sådana jag känner, sådana jag vet vilka de är, och de som vet vem jag är runt mig.
Bland det roligaste med facebook, vad jag tycker, är att gå in på vännernas vänlistor och titta efter vilka som finns där. Är det någon jag vet vem det är, och står det något om den här personen på dennes profil. Häromdagen ramlade jag in på en sida som en kille har, en kille jag för många, många år sedan hade lite flirt med. En kille som trots det lilla det var, ändå fick mig att bli glad, fick det att pirra lite bara av att läsa hans sida. På något sätt ville jag skicka iväg ett vän meddelande, bara för att få honom på min vänlista, det skulle göra mig glad. Klart att jag inte gjorde, för vi var ju aldrig vänner.
Idag fick jag ett meddelande om att han ville vara min vän. Undra hur han tänkte. Åh, henne vet jag vem det är = adda, eller åh, Fr Esta, ”lite glädje”, henne vill jag ha på min lista.
Det kanske är jag som är gammalmodig, att skicka meddelande om att adda, kanske bara är som att säga hej, och det skulle jag ju faktiskt ha gjort till alla dem som är på min vänlista. Jag och tydligen också min syster, som pikade mig för att ha hennes vänner på vänlistan har helt enkelt en annan definition på vän, än vad som är den gängse på facebook.
Jag kanske också ska utöka min vänlista genom att gå ut och säga hej till alla jag vet vilka de är, eller inte.
Misshandel
Klarat av ett av årets två tortyr händelser. Den ena genomlider jag på våren när jag är hos gynekologen och den andra har jag alltså gjort idag.
Jag har varit hos tandläkaren och blivit misshandlad. Som tur var hade jag inga hål idag, men det hjälpte inte, han (min tandläkare) plockade fram tandstickorna och visade hur jag verkligen skulle använda dem. Inte alls som jag gjort innan utan de ska man sticka in så hårt det går mellan tänderna och sedan gnugga. Liknelsen han gjorde var att jag skulle skura ett golv, det går ju inte bara att ta lite fint utan man får ta i för att få bort skiten.
Men nu är det över och jag blev inte helt ruinerad.
Jag har varit hos tandläkaren och blivit misshandlad. Som tur var hade jag inga hål idag, men det hjälpte inte, han (min tandläkare) plockade fram tandstickorna och visade hur jag verkligen skulle använda dem. Inte alls som jag gjort innan utan de ska man sticka in så hårt det går mellan tänderna och sedan gnugga. Liknelsen han gjorde var att jag skulle skura ett golv, det går ju inte bara att ta lite fint utan man får ta i för att få bort skiten.
Men nu är det över och jag blev inte helt ruinerad.
måndag 5 november 2007
Kanske för att det är höst
Det var länge sedan sist, och jag höll inte ut speciellt länge den gången. Tyckte inte att jag hade varken ork, eller lust, men nu är jag där igen. Tillbaka på spraydate, och mailar fram och tillbaka med ett par killar. Vet inte om jag kommer gå längre än till det den här gången heller, men det är kul just nu i vart fall.
Fortsättning följer...
Fortsättning följer...
Hjälp
Letar febrilt efter en ny fåtölj, har hitintills funnit två som jag gillar. Helt olika, så jag måste nog titta lite närmare för att bestämma mig. Bägge är i den färgen som den övre har.
Vilken skall jag ta?Mysig måndag
Äntligen måndag. Helt omvänt, men helt sant. Har jobbat hela helgen, hela långa tiden ifrån lördag morgon till alldeles nytt. Trött är jag, det tar på krafterna att umgås med härliga tonåringar hela dagarna. Dom är så lugna och goa, att jag bara går där och längtar efter ett riktigt utbrott, men det är faktiskt gott att kunna skratta ihop och göra inget också. Vem vet på onsdag kanske det är en annan atmosfär. Ny flicka kommer idag, eller faktiskt nygammal, vi är bekanta sedan innan, och även om hon är en härlig tös ibland, har hon en hel del med sig som gör det jobbigt för både henne och oss. Ja, ja får se vad framtiden för med sig.
Ska strax ut på promenaden i det gråa och trista, innan jag lägger mig tillrätta i soffan med filt och kurrerar min stackars mage. Den har problem med att vara på jobbet en hel helg, och all mat som trycks ner i den, utan att den får tillfälle att röra något på sig. Trodde jag skulle gå av i morse när jag skulle knäppa jeansen. Ingen härlig upplevelse. Som tur är står träning på schemat idag.
Ska strax ut på promenaden i det gråa och trista, innan jag lägger mig tillrätta i soffan med filt och kurrerar min stackars mage. Den har problem med att vara på jobbet en hel helg, och all mat som trycks ner i den, utan att den får tillfälle att röra något på sig. Trodde jag skulle gå av i morse när jag skulle knäppa jeansen. Ingen härlig upplevelse. Som tur är står träning på schemat idag.
fredag 2 november 2007
Demoniserad
Det blev en sväng på stan.
Tre timmar sprang jag omkring som besatt av shoppingdemonen, jag bara ville ha, något. Men som alltid när jag blir som besatt blir resultatet inte som önskat. Kom hem med ett svart nagellack till vår Halloweenfest i morgon, och inget mer.
Tur att jag redan har kläder till i morgon, annars skulle det kunna bli både kallt och farligt med bara nagellack.
Tre timmar sprang jag omkring som besatt av shoppingdemonen, jag bara ville ha, något. Men som alltid när jag blir som besatt blir resultatet inte som önskat. Kom hem med ett svart nagellack till vår Halloweenfest i morgon, och inget mer.
Tur att jag redan har kläder till i morgon, annars skulle det kunna bli både kallt och farligt med bara nagellack.
Hur ska dagen tillbringas
Mr Fluff har åkt med föräldrarna till landet och jag sitter/ligger här i min nya soffa och undrar över hur eftermiddagen, kvällen skall tillbringas. Eftersom jag ska jobba i morgon får det bli lungt, men frågan är hur lungt.
Skall jag stanna inne hela dagen, se på film och njuta av att jag inte alls behöver gå utanför dörren under resten av dagen. Eller skall jag gå ner till stan och shoppa, trots att allt för mycket redan lämnat kontot denna månaden. Ska jag bjuda hem någon, hälsa på någon, eller njuta av ensamheten.
Så många val och så få beslut, får nog tänka lite på det.
Skall jag stanna inne hela dagen, se på film och njuta av att jag inte alls behöver gå utanför dörren under resten av dagen. Eller skall jag gå ner till stan och shoppa, trots att allt för mycket redan lämnat kontot denna månaden. Ska jag bjuda hem någon, hälsa på någon, eller njuta av ensamheten.
Så många val och så få beslut, får nog tänka lite på det.
Frost
Något har hänt med mig, något har förändrat mig.
Jag blir numera glad när jag kommer upp och ser att det är minusgrader på termometern.
Detta något är Mr Fluff. Det är så skönt att komma in utan att hans nedre del är täckt i lera och grus Alltså är det underbart med frost, saker och ting stannar där de hör hemma, och inte i hans päls.
Jag blir numera glad när jag kommer upp och ser att det är minusgrader på termometern.
Detta något är Mr Fluff. Det är så skönt att komma in utan att hans nedre del är täckt i lera och grus Alltså är det underbart med frost, saker och ting stannar där de hör hemma, och inte i hans päls.
torsdag 1 november 2007
Soffan
Nya soffan har kommit. Mr Fluff verkar gilla den, han hoppade upp och la sig så fort den kom på plats. Den är jättefin, det kommer bara ta ett tag att vänja mig vid den. Att den är i rummet alltså. Nu ska jag "bara" slänga ut fåtöljerna också, samt finna och köpa nya. Lätt som en plätt.
Mission Impossible
Mötte upp Fru Lyxhustru, hennes väldigt snabbt växande "lille" valp samt hennes grannes
shi tzu tik, på Smithen för en härlig promenad.
Jag hade kameran med mig för att ta en massa av härliga bilder på dessa tre, lekande ihop. Kan säga att det gick inte så bra, det blev mest bara en suddig massa av färger.
Mr Fluff gör socialt arbete
På fredag flyttar min kontaktelev, och jag har lovat henne, att hon skulle få träffa Mr Fluff innan hon flyttade. Kan säga att jag ångrade det löftet en hel del, och inte alls hade någon lust att åka upp till jobbet igår, på min lediga dag.
Men när vi väl kom dit, så blev jag glad att vi gjorde det. Vi var där i en timme ungefär, alla flickor fick lite gosetid med Mr Fluff och han uppförde sig exemplariskt, medan dom satt där med honom i knät eller bredvid, och klappa, pussa och myste.
Det riktigt lyste ur deras ögon, tänk vad en liten hund kan göra.
Men när vi väl kom dit, så blev jag glad att vi gjorde det. Vi var där i en timme ungefär, alla flickor fick lite gosetid med Mr Fluff och han uppförde sig exemplariskt, medan dom satt där med honom i knät eller bredvid, och klappa, pussa och myste.
Det riktigt lyste ur deras ögon, tänk vad en liten hund kan göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)