För att få bort de sista resterna av ångesten ringde jag upp tvåbarnsvänninan L. Efter en timmes telefonsamtal med henne och inblick i hennes liv känns mitt som en dröm. Jag vill absolut inte byta. Tänk idag när jag har haft ryggläge och softat i soffan, har hon lagat mat ett gäng gånger (jag tog en pizza), ammat, torkat bajs, lekt tråkiga lekar med barn, satt gränser för barn, sagt till barn att inte slå sitt syskon, varit och handlat mat för massor av pengar och sen bära alla varor till bilen (något lättare kasse när det är till en man handlar), bråkat med barn om läggning.
Glömde jag skriva att jag älskar mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar