Gott Nytt År!

I natt vaknade jag helt chockad, men över mig av lycka då jag upptäckte att jag låg i min säng, trodde jag skulle vakna upp i häktet.

För innan jag vaknade hade jag "råkat" spränga en tunnelbanestation. Det var givetvis inte min mening att det skulle hända, utan jag skulle bara hämnas lite på någon som gjort mig en oförätt. En advokat jag mött (någon känd tv personlighet, som jag inte kan minnas riktigt spelade rollen som advokat), sa att jag inte skulle bli fälld för en sån sak, att spränga någons källarföråd litegranna. Han gav råd om hur jag skulle göra ordning den lilla sprängningen. Problemet var bara att han inte var den han sade sig vara, utan en terrorist som använde sig av lilla naiva mig för att ha någon att lägga skulden på. Dum som jag var i natt, gjorde jag som han sa, och det blev en jädra smäll.

Det sista som hände innan jag vakna var att jag var på väg till polisen för att erkänna, så inte är det konstigt att jag blev chockad av att vakna upp hemma.

Som tur är, är dagen istället som en drömdröm

Julafton

Den som var gladast i paketen som låg under grannen var Mr Fluff. Det gick inte att lämna honom ensam, eller oövervakade ens den minsta stund, för då var han framme och rykte i paketen. Han ville inte alls vänta tills julklappsutdelningen. Som det barn han uppförde sig som fick han också det första paketet av oss alla. Han slet upp alla sina paket, och däremellan försökte han hjälpa oss andra.

Dessvärre verkar både syster och far uppskattat dekorationen av paketen mer än innehållet, så här såg de ut efter öppningen var klar, när de roade sig kungligt.


Kanske också något barnsligt.

Eller??

God Jul

Alla klappar är handlade, inpackade och fina.

Jag är ordninggjord och Mr Fluff ren och julbadad (lite kul att han är ren *fniss*)

Nu väntar jag på att naglarna ska torka, därefter ska vi iväg och fira en riktigt

GOD JUL!

Inte så trevlig alltid

I dag har jag haft ett rätt otrevligt sätt.

Står i kön, finns bara en gemensam kö till tre kassor i den affär där jag handlar. En kassa är endast öppen. Hon som arbetar i kassan ropar i högtalaren för att be om att ytterliggare en kassa ska öppna. Det kommer en kvinna och öppnar den andra kassan. Samtidigt kommer en kille springande ifrån affären (ej kön) för att ställa sig först.

Jag föser honom åt sidan och säger:
"Du får nog ställa dig i kön som alla andra.... lilla gubben"

Fy fan, vad nedlåtande.

Tillsvidare anställd

Jag borde vara svin glad idag.

Min chef ringde tidigare under dagen och berättade att jag blivit erbjuden den tjänst jag sökt. Jag har fram till nu gått på vikariat. Men jag känner ingenting.

Kanske ska korka upp lite champagne, bara för att.

Samma namn

Hände något kul när jag och Mr Fluff var ute på kvällspromenaden.

Egon stod och luktade på en buske och jag ropade på honom att komma. Vi gick på ett område med massor av människor, så jag stannade för att väntar in honom.

Då kommer en man fram till mig, en man som precis passerat mig. Jag förväntade mig en surgubbe som ska skälla eftersom Mr Fluff inte var i koppel. Istället säger han.

"Hej, hej"
"Hej" svarar jag tillbaka och tittade på honom lite undrande.
"Jag kände inte igen dig så här i mörkret" fortsatte han och la handen på min axel.
"Känner du igen mig nu" sa jag och smålog medan jag fortsatte med "jag känner nämligen inte alls igen dig".
"Jag tyckte du ropade på mig..., men det kanske var på hunden"
"Det var nog när jag ropa på hunden du menade"
"Tyckte precis du ropade Mr Fluff"
"Ja, det stämmer. Hunden heter Mr Fluff"

Tänk vad fel det kan bli

Paket med lögner

Skrattar ihjäl mig.

Fick precis ett paket instoppat genom brevlådan. Ett paket ifrån bostadsbolaget.

Fastsatt på paketet satt en lapp där de halvljög lite. De sa att på Frestagatan hade det gjorts massor av nytt under 2007.

Bytt källardörrar, japp ingen lögn där.

Satt in säkerhetsdörrar. Ingen lögn där heller, men de glömde säga att dessa dörrar var knallrosa på insidan. Skulle de skrivit ut det, vore nog folk inte bli så imponerade.

Målat om i trappuppgångarna. Helt lögn, inte sett ens en pensel i trappuppgången.

I paket fanns en "jättefin" pytteliten filt (liten badhandduksstorlek) där namnet på bostadsbolagen stod skrivet med stor text.

Tack så mycket

Granskning

Spännande morgon promenad med Mr Fluff idag.

Vi blev omgångna av Janne Josefsson.

Jag kunde knappt hindra touretten ifrån att ställa en miljon frågor och hoppa upp framför honom. Det bara bubblade av vassa samhällsfrågor inne i huvudet, som ville ut.

Lussefirande

Idag har jag firat Lucia på allra bästa sätt. Massor av julmust (är ju något av en beroende), slöläsning av bra bok i soffan och inköp av ny fåtölj med fotpall.

Har sedan jag köpte soffan för någon månad sedan varit på desperat jakt efter fåtölj. Idag hade jag sållat fram två stycken som jag valde emellan, bägge var snygga och passa bra in hemma. Men jag visste inte vilken jag skulle välja, så idag åkte jag runt för att provsitta.

Den första gick bort, inte alls bekväm och tygerna var inte lika snygga live som på nätet. När jag skulle kolla ordentligt på den andra som jag då hade bestämt mig för, satte jag mig ner i en fåtölj som stod bredvid. Den var så bekväm att det var den jag åkte hem med. Inte vad jag tänkt mig, och inte alls lika snygg, men jädrans vad skön.

Nu skalll jag kolla lite på tv och sen gå och lägga mig. I morgon är det jobbdax igen.

Ibland får man vara hur löjlig som helst...

Jag, idioten

Satt precis och slöläste på aftonbladet och får se den här hemska artikeln.

Vill du bli mer kvicktänkt?
Ät mörk choklad, kallskuret kött och ha sex ofta.
De ökar hjärnaktiviteten och gynnar grå substansen i hjärnan.
Det har hävdats att sudoku, träning och kalla duschar gynnar hjärnaktiviteten.
Att titta på såpoperor, röka cannabis och umgås med gnälliga människor är dock fördummande.

Jag verkar vara påväg att bli en riktig idiot. Jag har inte ätit kött på flera år, slutade med choklad i våras, har så gott som aldrig sex, har inte ens någon aning om reglerna till sudoko, duschar varmt, ser massor av såpor, umgås med gnälliga människor. Tur att jag inte röker cannabis för då hade jag nog varit vegetativ.

Pinsamt

Fortfarande sjuk *snyft*

Sitter och lyssnar på min far som är med och pratar på radion.

Pinsamt.

I början av programmet lät han som en darrig gammal gubbe, med darr på rösten och uppstyltat språk genomfört på göteborska.

Nu låter det lite bättre, eller mycket bättre, men det är ändå pinsamt.

Sjuk och fet

Måste bara fortsätta skriva om min hemska sjukdom.

När andra blir sjuka, blir de sen friska och minst ett par kilo lättare. Nä de, har minsann ingen aptit, de har inte kunnat äta, bara dricka lite. När jag är sjuk däremot, är jag konstant hungrig och vräker i mig pizza och glass, och blir ett par kilo fetare än vad jag var innan jag blev sjuk.

Livet är så jävla orättvist.

Jag, nära döden

Jag tror vi alla har hört hur jobbigt (läst hemskt) det är att föda barn, eller att som kille bli riktigt förkyld. Inte för att jag provat på något av ovanstående men att vara Fr Esta och bli riktigt sjuk, slår nog ut de andra med hästlängder.

Det började smyga sig på mig redan i måndags, en slags klump i halsen. Jag ignorerade det, och tog något mot halsbränna. I tisdags kände jag mig halvkass när jag vaknade, såpass dålig att jag hoppade över inplanerad träning. Givetvis kunde jag inte sjukskriva mig, fanns två bra orsaker till det, den första var för att jag skulle ha fotokurs och den andra för att jag planerat att vara sjuk nästa vecka. Vi skall iväg med jobbet, för fjärde gången detta år och ha kollegie (snacka skit) och festa, så tycker det är okey att sjukskriva mig, speciellt med tanke på att jag inte har varit sjuk någon gång ännu på mitt jobb.

När jag väl kom till jobbet började jag snabbt bli sämre, först på ett fördelaktigt hest sätt men sedan mer kraxande med feber och nässelutslag. Givetvis åkte jag inte hem som en normal människa. Ni vet skall ju vara sjuk nästa vecka, precis som någon skulle missa att jag var sjuk nu. Sen blev jag också så dålig att jag faktiskt inte orkade åka hem.

Vid elva när vi äntligen skulle få gå och lägga oss, jag hade längtat länge, fick jag sådan frossa att jag låg och skakade i två timmar. Frös som om jag låg i is, medan jag var så varm i mig att det kändes som om det höll på att börja brinna i munnen. Låg där i sängen och önskade att jag snabbt skulle dö, för att få slippa genomlida det hela. Om jag bara mått lite bättre, och inte lindat in fötterna med handdukar och filtar för att de inte skulle förfrysa, kanske jag skulle orkat ta mig de två meter det är till där vi förvarar rakhyvlar och tagit livet av mig.

Så ni förstår hur nära döden jag verkligen var.

Ytterliggare ett tecken

Igår pratade jag om att bli äldre.

Jag har ju hört om att när man blir äldre blir man lite långsamare, reflexer går inte lika fort längre, säkert någon förseningsreaktion i nervbanorna.

Jag har upptäckt ytterliggare ett ålderstecken på mig själv. Jag har alltid vaknat vid halvåtta, förutom kanske någon gång vid extrema omständigheter. Även när vi ställt klockorna fram och tillbaka för sommar och vintertid, har inte min vaknatid ändrats. Jag har fort ställt om mig till ny tid, oftast redan dagen efter. Nu har det gått över en månad och min kropp har fortfarande inte anpassat sig. Jag vaknar numera halvnio, och jag avskyr det. Känns som jag missar en timme av dagen.

Helg

Undrar vad som hänt i min källare under året som gått. Knappt en enda lampa fungerade när det var dags för att julpynta idag. Så, det blev inte sådära jättemycket pyntat trots att två stora kartonger kom upp. Är något av en ljusmänniska vid jul.

Igår var jag på 40-årskalas. Kan knappt fatta det, är jag så gammal att jag går på 40-års kalas för en av mina vänner. Det är det första 40-års kalaset jag inte är medsläpad som bihang till mina föräldrar.Det var trevligt, drack en hel del vin, men kände inte ens av det. När folk började trappa av runt tolv, gick jag och en vän ner på stan för att skaka lite rumpa. Problemet var bara att vi är olika, gillar inte samma ställen, vill inte riktigt samma. Sen är det inte ens lätt att hitta ett ställe där inte alla är runt 20. Känns inte helt bra. Tillslut hamnade vi på en sylta med äckliga drinkar, tog en och gick hem. Inte helt kul. Enda fördelen med utekvällen, var att jag trots allt kände en vakt som fortfarande stod i dörren, så vi slapp köa.

Efterlyses!
Klubbar för oss över 30, de behöver inte se ut som interiören på Stena båten och det behöver inte vara en kött marknad. Det får gärna spelas bra musik, ny musik. Bara för att man passerat 30 kan man lyssna på annat än 80-talsmusik.
Tror det skulle bli en hit.

Gör jag rätt eller inte?

Jag har megaångest idag. Jag är inblandad i ett projekt som kommer påverka mig varesig det kommer att fungera eller inte. Det är ett också ett projekt där jag får gå in med liv och själ.

Jag är inte den bästa person på att klara av åtaganden.
Jag har inte klarat av att köpa en lägenhet, nä det är bättre att hyra för tänk om jag vill flytta då blir det ju så otroligt jobbigt om jag skulle ha köpt en lägenhet.
Jag har aldrig haft ett fast jobb, för tänk om jag vill sluta, då är det ju mycket bättre att inte vara fastanställd (detta kommer i och för sig snart att ändras).
Jag klarar inte av att ha en relation. Nä, det är ju så mycket kompromissande, och tänk vad jobbigt när jag tröttnar.

Jag tror ni kan förstå min ångest.

Just another day

Jag har en ny frisyr. Vet inte om jag är nöjd eller inte. Skulle kunna säga att det är en blandning utav Jane Fonda (ifrån slutet av 60-talet), Gessle och Annelie Ryde. Ser jag ut som ett gammalt vårdbiträde som inte orkar bry sig, eller är den bra. Kan inte bestämma mig.

Jag klarade i varje fall av att gå till frisören denna gång utan att tona håret innan. Men jag gjorde en ordentlig inpackning, och jag har skött håret som en bebis sen jag var där sist. Bra gjort av mig, fick utdelning, full pott faktiskt. Hon tyckte håret kändes friskt och bra. Som tur är sa hon det i början så att jag kunde andas ut och trivas under resten av tiden.

Kände mig lite deppig idag, (inte på grund av frisyren) utan helt allmänt. Tänkte att jag skulle pigga upp mig själv genom att ringa och prata bort lite melankoli. Gick väl sådär. Ringde en massa människor, som givetvis inte var hemma. Det gjorde ju inte direkt att humöret gick i topp.

Tillslut ringde jag pappa, när han fråga hur jag mådde, svarade jag sanningsenligt att jag kände mig lite deppig, sådär man kan göra ibland. Då började han prata om sin (o)intressanta jobb istället. Tack för den pappa.

Efter det ringde jag upp vännen Idrottsläraren, han har haft lite distans till mig sista tiden, inte hört av sig som vanligt och känts lite konstig när vi träffats. Nu fick jag svaret på den frågan. Han har träffat tjej, och givetvis måste det påverka vår relation. Vad är det med killar egentligen. Vi har varit vänner i 27 år, så varför detta nu. Vet att jag borde vara glad för hans skull, men det är jag inte. Vill bara att allt ska vara som det varit. Vill inte förlora honom som vän.

Som tur är har kvällen avslutats rätt bra. Vännen M ringde och berätta att hon fått tag i den krämen jag vill ha i England. Så på fredag får jag två flaskor av denna efterlängtade och svåråtkomliga kräm. Jädrans vad jag ska smörja in mig sen. Kommer bli den lenaste, finaste och givetvis slätaste.

Då kommer hela livet bli mycket bättre. Eller?

Tack för det!

Sist jag skrev, var jag trött på föräldrar i allmänhet, idag är jag trött på mina föräldrar i synnerhet.

Var hembjuden till dem på middag idag, med en liten baktanke (läs stor) om att jag skulle hjälpa dem med planerna inför den stora festen som ska gå av stapeln om drygt en månad. Om jag hade tyckt det var kul att planera fester, skulle jag själv ha haft ett antal, men jag är liksom inte den bästa på den biten, i varje fall har jag liksom inte intresset, så det har inte blivit av. Men hem till föräldrarna skulle jag för att planera, och mutan var middag.

Vad upptäcker jag när jag kommer dit. Jo, mamsen har stoppat en stor köttbit tillsammans med rotfrukterna i ugnen. Vad tänker hon på? Jag har inte ätit kött på 20 år, men nu helt plötsligt vill jag gärna att rotfrukterna skall smaksättas av köttsaft. Knappast!

Fick ett utbrott (mycket beroende på att jag var svinhungrig), och fick gå iväg och köpa mig en pizza i stället. På vägen till pizzerian gick jag helt ärligt och funderade på att skita i deras planerande och gå hem istället.

Gjorde jag inte som tur var, men jag lovar att jag ska hämnas på något sätt och ni skall bli de första att få veta hur.

Jag blir så trött

Det går inte att beskriva hur trött jag kan bli på alla föräldrar, när de pratar kan man tro att de är de enda som vet vad livet är för något, vad jobb är för något och vad trött är för något. Jag kan bara inte fatta hur personer som innan barntiden var normala (får vi hoppas) omgående efter första födseln av den lilla blir till sjuka ego personer, som alltid utgår ifrån dem själva.

I går satt jag och pratade med en ensamstående trebarnsmamma hon berättade om vilket otroligt jobbigt liv hon har, för att få allt att fungera. Hon har ju faktiskt tre barn med tre stycken olika papper och det är ett himla pusslande för att få allt att fungera. Efter det att hon räknat upp allt som är jobbigt för henne med hennes liv, säger hon.

”Jag tycker faktiskt att staten borde betala mig så att jag kan vara hemma”

Först blev jag paff, det är ju inte direkt så att någon tvingat på henne, hennes situation, men sen fann jag mig snabbt och sa.

”Jag tycker de borde betala mig också för att vara hemma”.

Finnen

Igår kväll, skönt nedstoppad i sängen (av mig själv), drabbades jag återigen av andnöd. Inte av ångest och inte heller av förkylning även om det var så att ena näsborren kändes igen täppt. Inte så konstigt att jag inte fick tillräckligt med luft då, bara en näsborre att andas igen.

Försökte komma på vad det var, och påminde mig om att jag hade haft ont på näsan, som om en inneboende finne fanns där. Ni vet en sån som ligger under huden och inte kommer upp, om man har tur. Kommer den upp så blir den äcklig och gigantisk och försvinner nästan aldrig, är den kvar under huden är den väl likadan men i varje fall slipper jag se det.

Fick ta mig upp i sängen igen för att se efter, och vad skådade mitt öga. Jo, jag har fått en finne i näsan. Den sitter alltså i ena näsborrens översida och gör att näsborren ser mycket mindre ut.

I dag är den mest ytterst irriterande och upplevs vara något som sitter i näsan hela tiden. Det är det ju också i och för sig.

Har man sådana vänner fruktar man inte sina ovänner

Fru Lyxhustrus barn har fått vattenkoppor, och då blir ju automatiskt hunden satt lite åt sidan. Inte direkt några promenader när små barn behöver ständigt vakande.

Så som den goda vän jag är, erbjöd jag mig att hämta upp hennes vovve för en promenad tillsammans med mig och Mr Fluff, efter fotokursen. När jag kommer tillbaka frågar hon om jag inte vill komma in på en fika ”du har ju ändå redan haft vattenkoppor”.

Jo, det är sant, men varför ta några risker. Min kropp har ju haft konstiga saker för sig innan, så varför ta risken att vara den första som drabbas av vattenkoppor två gånger, och om jag inte missminner mig, är det inte så att vattenkoppor och bältros har något ihop. Kan säga att inget av det vill jag ha, och speciellt inte när Lilla O precis har meddelat mig med ynklig stämma ”jag har varit på sjukhuset (akuten) hela natten, för jag har massor av vattenkoppor på insidan av kissen”.

Dum jag är, trodde vår vänskap var ömsesidig, medan hon bara vill stå bredvid och skratta när jag river sönder mig mellan benen. Nä, här ska det minsann vara jag som skrattar när hon blir smittad, för hon kan ju inte direkt lämna sina barn.

Ha ha ha

Nu är det slut

Jag älskar att börja dagen med en promenad och därefter en god croissant. Men eftersom de ställena inte direkt kantrar vägen där jag tar mig fram, alltså de ställen där jag kan köpa en god croissant, har jag nöjt mig med en något degig, halväcklig på ICA Maxi för att slippa en massa omvägar.

Men den senaste tiden har de inte ens klarat av att leverera detta undermåliga substitut till croissant, utan det har varit så illa att jag flera gånger fått åka omvägarna förbi andra ställen där de kan tänkas ha croissanter, eller fått åkta hem sur med någon annan sorts brödbit.

Då jag är så pass ivrig över att få mina croissanter brukar jag fråga efter dem, så att de inte ligger kvar inne vid bakeoffen utan att jag vet om det. Så är det tyvärr inte, utan igår fick jag svaret av en av tjejerna ”nä, dem gör vi nästan aldrig längre”. Fan, tänkte jag, tills hon fortsatte ”vi kanske ska göra några idag”. Bra idé tänkte jag och frågade när de beräknades vara klara, om det inte tog för länge, kunde jag tänka mig att hänga runt i gångarna på ICA under tiden. ”I eftermiddag någon gång, kanske”, säger den jävla paddan. Så länge hade jag inte tänkt att hänga där, och jag tänkte definitivt inte åka tillbaka ner på eftermiddagen, utifall att de skulle orka, i stället fick jag åka hem med något annat nybakat skit.

Från och med nu blir det nog omvägen med en gång, om jag orkar. Då slipper jag också springa en kilometer i deras gigant affär för att komma fram till brödet. Nackdelen är att jag får ta en längre promenad för att inte börja gå upp i vikt av mina nyttiga croissanter.

Gott om luft nu

För att få bort de sista resterna av ångesten ringde jag upp tvåbarnsvänninan L. Efter en timmes telefonsamtal med henne och inblick i hennes liv känns mitt som en dröm. Jag vill absolut inte byta. Tänk idag när jag har haft ryggläge och softat i soffan, har hon lagat mat ett gäng gånger (jag tog en pizza), ammat, torkat bajs, lekt tråkiga lekar med barn, satt gränser för barn, sagt till barn att inte slå sitt syskon, varit och handlat mat för massor av pengar och sen bära alla varor till bilen (något lättare kasse när det är till en man handlar), bråkat med barn om läggning.

Glömde jag skriva att jag älskar mitt liv.

Dåligt med luft

Idag har jag läst en bok av Mats Strandberg, ytterliggare en av dessa böcker som slutar lyckligt i och med att någon eller flera har träffat sin stora kärlek och sen lever lyckliga i hela sina liv. Tillskillnad mot andra får jag inte en mysig känsla i mig efter en sån bok, utan i stället fylls jag av ångest. En ångest som lägger sig som en klump i magen, och gör att jag endast kan ta ytliga andetag, inte kan uppfyllas utav luft. Till viss del kan det ha att göra med pizzan jag stoppade i mig för en stund sedan också.

Ångesten handlar om rädslan att jag väljer fel. I vanliga fall går jag runt och är lyckligt singel, kan inte tänka mig att dela mitt underbara liv med någon, utan jag har det bra som det är. Men efter att läst en bok av den här typen, blir jag i stället vettskrämd över att, tänk om jag kommer att ångra mig, tänk om jag väljer fel. Jag kanske borde vara ute och leta febrilt efter någon att leva ihop med. Jag kanske kommer att bli världens ensammaste människa senare i livet.

Önskan över att vilja ha någon blev för en stund sedan så överväldigande, att jag till och med funderade på att sluta med mina p-piller. De som får mig att inte bli pms tokig en gång i månaden, som gör att jag i vart fall slipper mensfinnar (nu när alla andra finnar vägrar försvinna) som gör att jag slipper mensen, men också gör så att jag inte har någon direkt (eller kanske man kan säga inte alls) sexlust längre. Att slippa den driften är ju underbart när man vill leva själv (slipper taffliga möten med personer som inte betyder något), men den är ju förödande om jag skulle önska att jag önskade att jag skulle träffa någon. För det måste ju vara för att tillfredställa den driften, som man står ut med att leva tillsammans med någon annan.

Det känns faktiskt redan bättre, ångesten har lättat och jag kan fortsätta mitt underbara liv på det sätt som det är.

Njuter

Livet är bra härligt, inte sant?

Det är söndag, och jag vaknar tidigt i en källare på Tjörn ingosad med två hundar. Inte ett dugg bakfull, fastän jag och Vänninan hinkade i oss vin som tokiga. Men det var mellan tre och åtta på dagen igår, därefter åt vi middag, halvslappa framför tv:n, och var i säng strax efter tio. Det är faktiskt rätt bra att småsupa lite under dagen, för då vaknar man upp dagen efter och mår prima.

Efter att jag vaknat och myst en stund, tog jag med mig hundarna för en promenad runt vid Bleket, träffade flera trevliga män ute med sina Lagotto´s. Kanske inte var så nykter som jag trodde, för först träffade jag en, och sen en till, man alltså, men den andra trodde jag var den första igen, ett bra tag innan jag tittade upp i ansiktet på mannen.

Sen hem till Vänninan som fixat med frukost. Den intogs under ett par, tre timmar och sen på med kläder, inte så mycket för det var rätt fint väder, och så ut i skogen.

Söndagar är härliga, i varje fall de gånger som jag vet att jag har två dagars ledighet till framför mig. Love it!

Är det sant?

När jag var en arton, kanske nitton år så umgicks jag väldigt mycket med en kompis som hade en äldre syster. Vi skrattade gått åt henne, tyckte hon var så pinsam, hon gick ju omkring i kläder som såg ut som hämtade ifrån 80-talet. Till och med när hon köpte nya kläder, så var det sånt som var helt omodernt och ute.

Det har jag kommit ihåg, och försökt att ändå hålla mig någorlunda uppdaterad, även om jag kanske inte väljer det som är mest utsvävande inom trenderna. Men jag tycker det är någorlunda kul med mode, och köper en hel del kläder.

På mitt jobb har jag blivit kallad fitta, hora, en fet anorektiska pinne, jag har blivit hotad till livet, men det som inte rann av var när jag igår sitter och pratar med en tjej. En tjej, som enligt mig har noll koll, varken på livet eller modet. När vi skall säga god natt, skrattar hon lite och säger att jag ser ut som en 90-talsbrutta.

Det kan väl inte vara sant, skulle hon ha mer koll än mig. Det här skrämmer mig.

Bilprovning

För ett par månader sedan fick jag ett brev från vägverket, där det stod tid och dag för besiktning. Mycket bra, dagen passade till och med in med mina arbetstider. Jag betalde snällt för tiden och tänkte inte mer på det.

Idag fick jag ytterliggare ett brev. Du har körförbud och får endast köra till bilverkstad eller till bilprovningen stod det i detta. Kändes inte lika bra. Som ni förstår hade jag helt glömt av att skriva in den passande tiden i almanackan.

Telefonen togs genast upp och samtal ringdes till bilprovning, där jag fick veta att det inte fanns någon tid förrän tidigast den 3 december på de närmaste ställena. Det skulle självklart inte fungera, kan ju inte be om semester från och med nu och till dess idag. Så kvinnan i luren fick kolla på ställen lite längre bort, och jag hade tur, det fanns en idag i Alingsås. Det var bara att hoppa in i bilen och åka dit, för att träffa trevlig kille (konstigt att alla, ivarje fall de jag träffat, som arbetar på bilprovning är så trevliga), som godkände min bil utan några krussiduller.

Idag är en sån dag jag gillar min bil och vill ha den kvar, men är något trött på mig själv.

Finns inte mer

Idag, ytterliggare en skit dag.

Vänninan T i från barndomen, ringde för en stund sedan. Hon pratade på i luren (inget konstigt med det), men hon lät konstig. Efter en stund frågade jag "Vad är det som har hänt". Då kommer det, det jag inte skulle vilja höra, veta, inte skulle vilja ha hänt. Hennes syster tog sitt liv igår, bara 18 år gammal och med allt fortfarande framför sig.

Mina tankar finns hos Fru T och hennes familj.

Spraydate killen.

Så var det dagen, min debut inom internetdating.

Ringde honom på förmiddagen och gjorde upp om tid och plats. Mitt kritiska jag gick genast till anfall och jag fick rysningar (och inte av välbehag) av hans dialekt. Men jag motstod min impuls till att genast ställa in. I stället möttes vi vid koppamärra (eller statyhästen) som han (bonnen) sa.

När det sen var dags för att ses gjorde han inte mina förväntningar besvikna, han var inte min typ. Däremot var han otroligt trevlig och vi hade inga problem att prata oss igenom en god måltid.

Om vi ses igen?

Jag skulle inte dö, om det inte blev så.

Nästan tokig

Jag vet, det blir mycket inlägg om spraydate nu, men jag måste berätta.

I morgon skall jag fika med en kille som jag "pratat" lite med idag.

Spännande.

Är jag elak?

Häromdagen fick jag ett meddelande ifrån en ny stjärna på Spraydate.

Han: ...hmmmm...sexy du e..

Idiot tänkte jag, men gick ändå in och kollade på hans profil. Bilden visade en bild på en man som såg ut som ett skämt, typ som någon riktigt sjuk, ofräsch, tok som bor i skogen. Alltså tog jag det som ett skämt och tänkte att det var en person med humor.

Jag: Haha, snygg bild.

Han: Vad?

Äntligen hemma

Äntligen hemma!

Åkte till jobbet i onsdags morse och kom hem nu, fredag strax efter sju. En av flickorna som bodde hos oss i våras är tillbaka, och hon var lika jobbig nu som då. Hennes behandling det senaste halvåret har inte gjort mycket till hjälp, eller det kanske det har men det var i varje fall inte något hon använde sig av i onsdags. Var uppe halva natten för att hon stökade omkring. Tyckte en hel del synd om mig och min kollega och skickade förbannelser till chefen som låtit henne komma tillbaka.

Sen i torsdagsmorse var det dags att åka uppåt i landet för studiebesök på andra behandlingshem. In i bilen, tillsammans med chefen och hans chef, plus en arbetskamrat. Studiebesöken var kanonbra (ett igår och ett idag), kul att se hur de såg ut och få veta hur de jobbar.

Det var sagt att vi skulle vara hemma vid tre idag, så nya förbannelser skickades till chefen under tiden i bilen. Hoppas han överlever dessa, för han är i varje fall ibland bra.

Pinsamt

Är det sånt här som får en att genast logga ut från Spraydate?

Mmmm du är läcker!
Vad tycker du om mig då? Har foto om du kollar.
Sen har jag även kanske sveriges största kxx också =P

Mvh JohnHolmesbror

Kunde inte låta bli att kolla in fotot, och han var snygg. Fan.

Facebook

Måste säga att facebook är en konstig företeelse. Den får människor att på något sätt gå utanför sina ramar, eller åtminstone andra att gå utanför sina.

När jag precis startat upp sidan fick jag ett meddelande om att en kille ville adda mig, en kille som gick i samma skola som mig. Som nästan rörde sig i samma umgänge som jag, men som jag aldrig umgåtts med. Klart jag godkände honom, sen dess har vi inte hörts av mer än med massutskick som görs.

Ett tag senare addade min systers vän mig. Jo, visst vi har träffats, men vänner, nä kan jag inte säga. Men jag addade henne, tycker ju hon är en go tjej, och kunde väl inte ignorera, eller? Det måste väl ändå ses som otrevligt att inte godkänna när jag blir tillfrågad, och otrevlig vill jag inte vara, speciellt inte mot systers vän.

Inte en dag hinner gå innan denna vännens vän, också en vän till min syster addar mig. Här börjar det kännas skumt. Kanske för att jag själv börjar tänka att det kanske är vänner jag ska ha på min facebook och inte sådana jag inte känner. Men eftersom jag addade den första av systerns vänner får jag väll lägga till den senare också.

Så har det rullat på, och säkert en tredjedel av dem som återfinns på min vänlista, vet jag inte om jag skulle kalla vänner, men jag kanske ska tänka på det som livet, jag har både vänner, sådana jag känner, sådana jag vet vilka de är, och de som vet vem jag är runt mig.

Bland det roligaste med facebook, vad jag tycker, är att gå in på vännernas vänlistor och titta efter vilka som finns där. Är det någon jag vet vem det är, och står det något om den här personen på dennes profil. Häromdagen ramlade jag in på en sida som en kille har, en kille jag för många, många år sedan hade lite flirt med. En kille som trots det lilla det var, ändå fick mig att bli glad, fick det att pirra lite bara av att läsa hans sida. På något sätt ville jag skicka iväg ett vän meddelande, bara för att få honom på min vänlista, det skulle göra mig glad. Klart att jag inte gjorde, för vi var ju aldrig vänner.

Idag fick jag ett meddelande om att han ville vara min vän. Undra hur han tänkte. Åh, henne vet jag vem det är = adda, eller åh, Fr Esta, ”lite glädje”, henne vill jag ha på min lista.

Det kanske är jag som är gammalmodig, att skicka meddelande om att adda, kanske bara är som att säga hej, och det skulle jag ju faktiskt ha gjort till alla dem som är på min vänlista. Jag och tydligen också min syster, som pikade mig för att ha hennes vänner på vänlistan har helt enkelt en annan definition på vän, än vad som är den gängse på facebook.

Jag kanske också ska utöka min vänlista genom att gå ut och säga hej till alla jag vet vilka de är, eller inte.

Misshandel

Klarat av ett av årets två tortyr händelser. Den ena genomlider jag på våren när jag är hos gynekologen och den andra har jag alltså gjort idag.

Jag har varit hos tandläkaren och blivit misshandlad. Som tur var hade jag inga hål idag, men det hjälpte inte, han (min tandläkare) plockade fram tandstickorna och visade hur jag verkligen skulle använda dem. Inte alls som jag gjort innan utan de ska man sticka in så hårt det går mellan tänderna och sedan gnugga. Liknelsen han gjorde var att jag skulle skura ett golv, det går ju inte bara att ta lite fint utan man får ta i för att få bort skiten.

Men nu är det över och jag blev inte helt ruinerad.

Kanske för att det är höst

Det var länge sedan sist, och jag höll inte ut speciellt länge den gången. Tyckte inte att jag hade varken ork, eller lust, men nu är jag där igen. Tillbaka på spraydate, och mailar fram och tillbaka med ett par killar. Vet inte om jag kommer gå längre än till det den här gången heller, men det är kul just nu i vart fall.

Fortsättning följer...

Hjälp

Letar febrilt efter en ny fåtölj, har hitintills funnit två som jag gillar. Helt olika, så jag måste nog titta lite närmare för att bestämma mig. Bägge är i den färgen som den övre har.

Vilken skall jag ta?

Mysig måndag

Äntligen måndag. Helt omvänt, men helt sant. Har jobbat hela helgen, hela långa tiden ifrån lördag morgon till alldeles nytt. Trött är jag, det tar på krafterna att umgås med härliga tonåringar hela dagarna. Dom är så lugna och goa, att jag bara går där och längtar efter ett riktigt utbrott, men det är faktiskt gott att kunna skratta ihop och göra inget också. Vem vet på onsdag kanske det är en annan atmosfär. Ny flicka kommer idag, eller faktiskt nygammal, vi är bekanta sedan innan, och även om hon är en härlig tös ibland, har hon en hel del med sig som gör det jobbigt för både henne och oss. Ja, ja får se vad framtiden för med sig.

Ska strax ut på promenaden i det gråa och trista, innan jag lägger mig tillrätta i soffan med filt och kurrerar min stackars mage. Den har problem med att vara på jobbet en hel helg, och all mat som trycks ner i den, utan att den får tillfälle att röra något på sig. Trodde jag skulle gå av i morse när jag skulle knäppa jeansen. Ingen härlig upplevelse. Som tur är står träning på schemat idag.

Demoniserad

Det blev en sväng på stan.

Tre timmar sprang jag omkring som besatt av shoppingdemonen, jag bara ville ha, något. Men som alltid när jag blir som besatt blir resultatet inte som önskat. Kom hem med ett svart nagellack till vår Halloweenfest i morgon, och inget mer.

Tur att jag redan har kläder till i morgon, annars skulle det kunna bli både kallt och farligt med bara nagellack.

Hur ska dagen tillbringas

Mr Fluff har åkt med föräldrarna till landet och jag sitter/ligger här i min nya soffa och undrar över hur eftermiddagen, kvällen skall tillbringas. Eftersom jag ska jobba i morgon får det bli lungt, men frågan är hur lungt.

Skall jag stanna inne hela dagen, se på film och njuta av att jag inte alls behöver gå utanför dörren under resten av dagen. Eller skall jag gå ner till stan och shoppa, trots att allt för mycket redan lämnat kontot denna månaden. Ska jag bjuda hem någon, hälsa på någon, eller njuta av ensamheten.

Så många val och så få beslut, får nog tänka lite på det.

Frost

Något har hänt med mig, något har förändrat mig.

Jag blir numera glad när jag kommer upp och ser att det är minusgrader på termometern.

Detta något är Mr Fluff. Det är så skönt att komma in utan att hans nedre del är täckt i lera och grus Alltså är det underbart med frost, saker och ting stannar där de hör hemma, och inte i hans päls.

Soffan

Nya soffan har kommit. Mr Fluff verkar gilla den, han hoppade upp och la sig så fort den kom på plats. Den är jättefin, det kommer bara ta ett tag att vänja mig vid den. Att den är i rummet alltså. Nu ska jag "bara" slänga ut fåtöljerna också, samt finna och köpa nya. Lätt som en plätt.

Mission Impossible

Mötte upp Fru Lyxhustru, hennes väldigt snabbt växande "lille" valp samt hennes grannes

shi tzu tik, på Smithen för en härlig promenad.

Jag hade kameran med mig för att ta en massa av härliga bilder på dessa tre, lekande ihop. Kan säga att det gick inte så bra, det blev mest bara en suddig massa av färger.

Mr Fluff gör socialt arbete

På fredag flyttar min kontaktelev, och jag har lovat henne, att hon skulle få träffa Mr Fluff innan hon flyttade. Kan säga att jag ångrade det löftet en hel del, och inte alls hade någon lust att åka upp till jobbet igår, på min lediga dag.

Men när vi väl kom dit, så blev jag glad att vi gjorde det. Vi var där i en timme ungefär, alla flickor fick lite gosetid med Mr Fluff och han uppförde sig exemplariskt, medan dom satt där med honom i knät eller bredvid, och klappa, pussa och myste.

Det riktigt lyste ur deras ögon, tänk vad en liten hund kan göra.

Mer tack

Det bra idag, bara fortsätter att komma.

Fick just veta att vårt onsdagsmöte i morgon är inställt. Jag är alltså ledig, hur skönt är det? Jo jätteskönt.

Kan du.....?

Pappa ringde.

Blev jätteglad, han är inte så bra på att ringa upp utan någon anledning. Inte heller denna gång visade det sig, han ville givetvis ha skjuts någonstans. Om det inte vore för att jag är skyldig honom så många skjutsar hade jag slutat svara när han ringer.

Det var nästan så jag önskat att jag inte fått bilen förrän i morgon, för jag hade inte alls någon lust att köra.

Lite lättare

Idag känns livet mycket lättare, tror jag är på väg i kapp världen igen, att komma i takt.

Det började med att jag återigen ringde till dem jag beställt obitraken ifrån, och denna gång hamnade hos en trevlig dag, som hjälpte mig. Tack för det, kände mig överväldigad av tacksamhet, och jag höjde henne till skyarna. Talade om hur glad jag var för att jag hamnat hos henne och inte hennes otrevliga kollega. Jag blev inte förvånad när hon visste vem jag pratade om, hon sa att det inte var första gången någon klagade på honom.

Sen fick jag iväg den med posten också, så nu slipper jag ha en stor kartong i vardagsrummet, känns skönt när jag dansar runt här hemma på golvet.

Sen för att verkligen förhöja dagen, fick jag ett samtal ifrån bilverkstaden, bilen var färdig. JIPPI! Som om inte det räckte skulle det inte komma att kosta 5000 vilket jag fick veta förra veckan utan inte ens det halva. Dubbel JIPPI!

Blåvitt

Bäst i Svergie

IFK

Var på matchen igår och det var stämning, det var roligt och det var regnigt. Firade med några öl efteråt, och där var det också stämning, blåvitt låtar hela kvällen och kanonroligt.

Mindre kul att gå till jobbet idag.

En dag i sorg

Ledsen idag, en del tårar och sorg.

Den lilla som väntats, klarade inte av att leva i vår värld. Han fick inte ner syre i lungorna.

Mina tankar är hos lilla Arrons familj idag.

Bra med grannar

Idag har jag och min granne kört yoga ihop. Hur bra som helst, då får jag det gjort. Annars är jag ju duktig på att hoppa över den typen av träning.

Mr Fluff tyckte det var mycket skumt, han trodde att vi lekte med honom, men han var duktig och var med både i hundställningen och som död man.

Vi har redan bokat en ny dag.

Soffan

Telefonsamtal med möbelföretaget där jag köpt min soffa.

"Hej, jag ringer ifrån XX, du har beställt en soffa ifrån oss."
"Ja, det stämmer"
"Ja den har kommit in nu och vi kan köra ut den på tisdag mellan 15-21."
"Oj, vad bra. Kan ni komma efter 17?"
"Nä, vi kör ut mellan 15-21."
"Ja, jag hörde det, men jag är inte hemma förrän 17, så om ni kommer efter det är det bra".
"Nä, det går inte, vår utkörningstid är mellan 15-21, kan du någon annan dag"

Så fick vi göra upp om en två dagar senare tid. Sjukt. Som om det skulle vara så svårt att komma mellan 17-21 istället, det tar ju inte direkt 6 timmar att köra soffan till mig.

Tack för ert sammarbete.

Min bitterblogg

Jag är i otakt med världen.
Ingenting fungerar just nu som jag vill. Eller till en del kan det fungera och sen kraschar det.

Som med obitreken, den kom faktiskt i onsdags, i och för sig försent men den kom. Tillbringade en timme med att sätta ihop den. Därefter insåg jag att det inte är den jag vill ha. Tydligen finns det olika modeller och jag har givetvis beställt fel den dåliga. Så jag startade torsdagen med att plocka isär den igen och tvinga tillbaka den in i kartongen. Därefter ringde jag tv-shop för att veta hur vi skulle kunna lösa detta. Hamnade hos en sur man, som inte visste var service var, första gången sa han ”Du har öppet köp i 30 dagar”, därefter slängde han luren i örat på mig. Jag ringer upp igen för att få veta lite mer, hamnar hos samma man som blir är surare när han hör att det är jag igen, och säger ”Du kan läsa på hemsidan hur det går till” och sen återigen ett klick i luren.

I torsdags var jag iväg med Fru Lyxhustru och promenera med hundarna i Sandsjöbacka, hon fick givetvis hämta mig då jag inte har en fungerande bil. Under promenaden ringer Lilla A och frågar om jag ska med på mötet i kväll. Kan tyvärr inte säger jag, har ingen hundvakt. Fru Lyxhustru erbjuder sig att passa Mr Fluff. Efter promenaden kör hon hem mig, och sen tar hon med sig Mr Fluff hem. Lilla A är också hjälpsam, hon kommer och hämtar mig till mötet på Lindholmen. När vi kommer dit har dom bytt dag på mötet utan att vi fått höra något. Så det är bara att komma hem igen, ringa Fru Lyxhustru och fråga om hon har ork och lust att lämna tillbaka Mr Fluff.

Igår gick jag till hundaffären för att köpa hundmat. Tänkte tillbaka på senast när jag var där och de hade stängt och påminner mig om att de har lunchstängt mellan ett och två. Så idag vandrar jag dit, så att jag är där något över tolv. En skylt på dörren säger att de har stängt fram till halvtvå. Så irriterande.

Ringer bilfirman för att höra om min bil, nä då visar det sig att de har fått fel reservdelar och bilen kommer inte att vara färdig förrän tidigast tisdag. Jag är handikappad utan bil, livet blir så mycket jobbigare.

I helgen kommer jag att ta det så lugnt, för att jag inte har någon bil, men även för att inte fler saker ska gå åt helvete. Hoppas bara jag inte smittar ner matchen i morgon, så att vi äntligen får vårt SM-guld.

Jag visste det

Fuck, fuck, fuck. Nä, den kom inte. Så istället för att ägna kvällen åt svettig träning går jag nu bort och hämtar hem en pizza i stället.

Det är helt enkelt deras fel att jag blir fet.

Jag vill ha den NU!

Idag kommer min obitrek, hoppas jag.

De skall köra ut den idag någon gång mellan 17-21, och en halvtimme innan skulle de ringa. Nu är klockan åtta och de har inte hört av sig ännu, de har alltså bara en halvtimme på sig.

Jag misströstar, kommer säkert få ringa i morgon igen, innan klockan 14 och hoppas att den kommer i morgon istället.

Britney

Kan inte låta bli att bli glad.

Idag står det i tidningen att Britney Spears nya skiva får högt betyg och att den uppfyller nästan alla krav på fantastisk pop.

Go Girl.

Minus Soffan lika med yta

Soffan är borta, nyss körd till tippen i väntan på den nya.

Ja, jag vet att den inte kommer att komma på utsatt datum men man vet aldrig. Idag kom ju min obitrek efter bara inte ens en vecka, inte hemma ännu men i morgon.

Vardagsrummet ser tomt ut med bara ett par fåtöljer, tomt, stort och härligt. Kanske ska skita i soffa och låta folk sitta på golvet, lite lagom bohemiskt och excentriskt. Kan ju säga att Mr Fluff inte är helt nöjd med arrangemanget, hans normala liggplatser har helt plötsligt försvunnit och han springer runt med leksaker och försöker febrilt fylla upp att yta med dessa.

Nä, dags att slänga sig i fåtöljen och se på Dr Phil.

Kanske till det bästa

Har verkligen mått dåligt över tanken på att jag ska vara tvungen att åka iväg med bilen till verkstaden. Först över att jag ju jobbar idag, och det känns som om det blir så tight med tid då. Ja, jag börjar inte förrän två, men jag har ju rutiner att följa hemma innan, som att slappa, se nyheter, promenera med Mr Fluff och cykla. Men även över att det jävla avgasröret kommer att skumpa ner i backen vid minsta lilla ojämnhet, så att jag är tvungen att köra i 10 km i timmen och vara hatad av alla medtrafikanter.

Nu blev det i stället så att när jag ringde i morse, kunde han inte ta emot mig förrän i morgon. Blev helt chockad och valde att hämnas genom att säga att jag inte kunde lämna den förrän på torsdag då.

Nä, skämta bara. Har inte tid att lämna den förrän på torsdag, om det inte blev idag.

Längtar

Idag har jag beställt ny soffa. Hade inte tänkt att berätta, men kan inte låta bli. Men jag kommer inte säga vilken, haha. Nu längtar jag tills den kommer.

Något annat jag längtar efter är att den lilla ska födas. Jag har ju terroriserat Fru Guldsmed i över en vecka med samtal om hur det känns och om han är på väg. I går innan mitt dagliga samtal fick jag ett sms, om att de hade kommit in till sjukhuset och att han var på väg. Sen hörde jag inget på hela dagen, kan säga att jag blev rätt nervös, tänk om något gått fel, om han var sämre än vad vi trott. Sen idag 26 timmar senare fick jag ett nytt sms, de har stannat av förlossningen, för att få ihop all personal som behövdes. Så nu sitter jag här och väntar på att få ett nytt sms om att dom startat om. Tror han kommer i morgon, det har jag trott länge, mycket praktiskt för då har jag en dag mindre att minnas eftersom Fröken K har sin födelsedag då.

Hoppar högt varje gång telefonen piper till, som tur är händer det inte så ofta.

Mer synd om mig

Jo, det är faktiskt synd om mig. Jag fortsätter på gårdagens väg och lipar lite över mitt liv. I går var det mig det handlade om helt och hållet, idag är det min jävla skitbil.

Packar bilen full och är på väg ner till landet, till mamma och en mysig tjejkväll med god middag och lite vin. Åker iväg, hör ett konstigt skrapljud och åker hem. Säket jävla avgasröret igen. Det är tredje gången på lika många månader som bilen får åka till verkstad. Dyr jävla bil, jag vill ha en ny. En ny fin hållbar bil som inte väljer att sabba upp mitt liv hela tiden.

Mr Fluff

Så här skönt kan det vara på en höstpromenad

Min lillkille

LÖVEMAN

Tycka synd om...

Igår var en riktig "tyckasyndomFrEsta" dag.

Tanken var att jag skulle åkt ner till landet, njutit av solen och det fina vädret. Istället köpte jag en ny bok, som handlade om, ja gissa. Just, det kärlek och låg kvar hemma i soffan hela dagen och läste.

Varför nu tyckte synd om mig själv, då. Jo för att hela ansiktet kändes som området runt näsan gör vid förkylning, torr, röd och fnasigt. Till det hör de bekymmer som har varit under de senaste två veckorna, obegripligt trött samt svullna och rinnande ögon.

I två veckors tid har jag också gått runt och klagat över hur utarbetad jag är. Visst, jag har jobbat mycket, men det har jag ju gjort tidigare också utan denna trötthet. Det reflekterade jag inte över utan klagade över att jag var såååå trött, jobbat alldeles för mycket, stackars Fr Esta behöver vara ledig. Sen igår när ansiktet torkade ut, jag tog en extra titt i almanackan och insåg att det var oktober kom jag på. Hmmm, kan det vara så att jag har fått min allergi, den som kommer varje år runt oktober, när trycket i vädret ändras, den som jag aldrig kommer ihåg ifrån gång till gång utan skyller på andra saker.

Ja, så kan det vara, för igår tog jag medicin, och smörjde in mig och idag mår jag om än inte bra, så i vart fall mycket bättre.

Myskläder

En gång när jag gick i högstadiet, åkte jag i väg till skolan i knallblåa långkalsonger utan något över. Jag glömde helt enkelt av att ta på mig byxorna. Måste säga att det kändes något pinsamt och att jag tyckte mig ha fullgoda skäl för att skolka den dagen.

Såhär i efterhand tänker jag att det kanske var någon form av omedveten handling. Vissa dagar har jag svårt för att slita mig ifrån de mjuka goa kläderna och ta på mig det som krävs för att gå till jobbet. Det har gjort att jag nästan bara äger kläder som känns som myskläder, men inte riktigt är det. Så idag när det är svårt att gå till jobbet, har jag på mig härliga kläder som inte skaver. Mitt problem är bara skorna, jag vill inte ha hårda hemska skor på mig, min kropp skriker vill inte. Så därför kommer jag att åka till jobbet i mina ljusrosa fårskinns (uggskor), som jag i vanliga fall har till tvättstugan eller på sista promenaden med hunden.

Sen kommer jag ljuga om någon frågar, och säga att jag glömde ta på mig riktiga skor. Jag menar, det är ju inte omöjligt, jag har ju trots allt åkt till skolan utan byxor en gång.

Jag vill inte vänta

Den här läckerbiten är min om 10-14 dagar, och det bästa är att jobbet betalar.

Me like!!!

Trauma

Igår var jag med om en verkligt traumatiserande händelse.

Jag var väldigt, väldigt trött och hade lagt mig i soffan för att halvsova. Av någon anledning kan jag få för mig att jag ser saker i ögonvrån när jag håller på att somna till. Igår tyckte jag mig se något som rörde sig ett par cm ifrån mig på kudden, det försvann och så såg jag det igen. Tillslut tittade jag till ordentligt och det var en 5 cm lång äckligt larv, knallröd på översidan och gul undertill (tusenfoting), som spatserade omkring på min kudde, ett par cm ifrån mitt huvud.

Fy fan vad äckligt. Jag skyller på att Mr Fluff hade med sig den in, för jag vägrar tro att den har haft någon som helst kroppskontakt med mig.

Promenad

Idag har jag och Mr Fluff, möt upp Fru Lyxhustru med urgulliga valpen i Slottskogen. Vi gick en sväng i ösregnet (hade sån tur att det öste ner precis under vår tur). Jag tyckte givetvis lillvalpen var ursöt, men Mr Fluff tyckte bara han var "a pain in the as". När Lillen ville fram och pussas vände Mr Fluff bort huvudet. Lillkillen bevärdigades inte med en blick under hela rundan.

Undra hur det kommer gå om en månad när vi ska vara hundvakter. Hoppas inte Mr Fluff rymmer eller bestämmer sig för att inte följa med hem ifrån dagmatte.

En dålig människa

Usch på mig, jag är en hemsk människa. Jag mår bra när andra mår dåligt. I mitt jobb, brukar jag få utmaningar i form av att hjälpa flickor som mår dåligt, ofta i en akut situation.

Den senaste tiden har varit så lugn. Flickorna kanske inte har mått kanonbra, men de har kunnat hantera det på ett bra sätt med minimalt med hjälp. Jobbet har känts tråkigt på något sätt, jag har åkt hem och inte känt mig nöjd med mitt arbete.

Sen igår "äntligen" krisade det till, en flicka mådde väldigt dåligt, och vi blev sittande i ett bra samtal om det och hennes liv. På väg hem i bilen, kände jag mig nöjd.

Jag hoppas att ni förstår att jag inte vill att de ska må dåligt, men samtidigt är det, det jag är bäst på att hjälpa i ångest och kriser, och när jag inte gör det känns jobbet tråkigt. Ge mig flickor med problem och ångest, det är dem jag jobbar med bäst.

Nu är vintern här

Nu har vintern kommit till stan. I kväll när jag skulle hem ifrån jobbet var det frost på rutorna. Dock klarade jag mig ifrån att skrapa, genom att spruta ut all spolarvätska jag kunde, låta vindrutetorkaren gå för fullt och titta genom ett litet hål i nedre delen av rutan.

I morgon skall jag sätta på rattmuffen jag fått av mamma, för det var kallt.

Att planera med vin

I onsdags var jag och en annan tjej, vi kan kalla henne Lilla A, uppe hos Tant Tjörn för att planera inför framtida projekt. Lilla A och Tant Tjörn känner inte varandra sådära väldans bra, men är på god väg att.

I vart fall satt vi där och planera, medan middag och otaliga glas med vin intogs. Tant Tjörn orerade vitt och brett om hur hon gillade komma hem och dricka sig lite lullig efter jobbet (hon kommer bara hem från jobbet en till två gånger i veckan). Det var bara det att denna dag, blev det mer än vanligt. Det visst ju dock inte Lilla A om, då hon inte umgåtts med Tant Tjörn tidigare, och jag kan ju säga att Lilla A blir mer än bra förskräckt när Tant Tjörn säger något lurig som hon är att hon alltid dricker så här när hon kommer hem.

Jag såg vårt framtida projekt försvinna från framtiden, och var tvungen att berätta att så var ju dock inte fallet.

Kan säga att det var en skamsen Tant Tjörn som kom upp på morgonen och frågade vad vi hade bestämt dagen innan.

Det fungera för mig med

Idag var det svårt att komma igång med träningen.

Men inte som så ofta annars, för att jag kände mig seg. Nä, tvärt om faktiskt. Jag sprudlade av energi. Jag hade nämligen gjort mig i ordning i håret, och det både fungerade och höll hela dagen (mot vanliga fem minuter).

Hur mycket vill jag då förstöra det med svett ifrån träningen.

Peeling

Bör och nästan måste dammsuga här inne.

Det är inte längre någon idé att ta av sig skorna för det är ändå så grusigt inne, och om jag inte vill ha en kroppspeeling under natten får jag sova med pyjamas.

Det är en hel del grus som följer med Mr Fluff in, den här tiden på året.

Jag är nöjd

All oro och nervositet i onödan. Min nya frisörska kändes både kompetent och var trevlig. Jag gick därifrån nöjd. Väldig nöjd. Så nöjd att jag faktiskt åkte förbi Fru Lyxhustru med familj för att visa upp mig. Det sa jag givetvis inte, men det kan ju vara kul att visa sig i något annat än bekväma kläder och uppsatt hår för en gång skull.

Kul att se Lillvoffsen också, kan inte förstå hur mycket han har hunnit växa på två veckor. Klor och hår i öronen hade också växt, så mycket att jag gjorde en insats och drog hår och klippte, för dom är för shopiga för att klara av det själva.

Tror jag ska gå till affären nu, shoppa lite men framför allt visa upp mitt snygga jag.

Till frisören

Idag skall jag till frisören, har gjort ett byte då jag kom på att min förra hatade mig, och ska således på mitt första besök idag. Som jag skrev igår var jag tvungen att tona håret innan jag gick dit för att hon inte skulle tycka att jag missköte mitt hår. La också en hårinpackning som jag låtit sitta under natten. För att ge så bra intryck som möjligt kommer jag också funa håret, och göra det i ordning (sker ungefär en gång i månaden i vanliga fall). Ta på mig nya hipa kläder för att ge ett bra intryck och visa vem min frisyr skall utrycka, samt att jag precis plockat ögonbrynen och undanhållit mig från att äta vitlök till frukost.

Jag har nog en viss rädsla för frisörer att bli bedömd. Känner mig som en dålig människa om inte allt är bra när jag kommer dit. Det bästa skulle vara, att vara nyklippt redan innan. Inga slitna toppar här inte. Precis som när jag går till tandläkaren. Om jag har ett hål så tror jag han tänker att här är en äcklig tjej som inte borstar sina tänder som hon ska. Fy henne.

För att spä på min lite löjliga känsla, drömde jag en hemsk dröm. Jag var hos frisören, hon kändes bra, jag kopplade av och kanske somnade. När hon sen säger att det är färdigt och jag kan se mig i spegeln, har hon klippt en kort lugg, en kort rak page som slutar vid örat (Gustav Vasa klippning) och färgat håret svart.

Tyvärr är det inget alternativ att ställa in klippningen.

Efterlysning

Kom på den briljanta idén igår, att jag borde gå en yogakurs, för att komma igång med yogan. Eftersom jag har ett rätt variernade schema skall den helst vara på en vecka, som en semester, eller allteftersom letandet fortgick i varje fall en långweekend.

Hittade ett par härliga veckokursen, som tyvärr var förlagda antingen till sommaren eller över nyår, men inga som skulle gå av stapeln en vecka i november. Satt uppe så länge och letade på nätet att jag kom sent i säng igår, vaknade trött, och kände att idag orkar jag i vart fall inte köra någon yoga på morgonen.

Är det någon som vet om en kurs, hör gärna av er.

En sammanfattning och lite mer av helgen

Ifall jag ska sammanfatta helgen, har den varit bra.

Om jag däremot skall gå in på detaljer så har den varit som livet i övrigt, både bra och dålig.

Jag hann med allt som föresatt mig under fredagen. Kändes väldigt bra och tillfredställande, händer tyvärr inte så ofta.

Efter att jag packat alla saker till landet, fortsatte packandet ut i bilen. Jobbigt givetvis. Här har jag en benägenhet att skita i det och tänka att jag tar med det nästa gång. Så tänkte jag även i fredags men jag slutförde det jag påbörjat.

På väg ner till landet, i bilen, upptäcker jag 6 missade samtal ifrån mamma på mobilen. Ringer upp och får veta att vi inte har någon el därnere. Eftersom jag inte hunnit mer än fem minuter hemifrån, tänker jag först åka hem igen, men sen kommer jag ihåg packningen (orkar inte släpa in den hemma igen), och fortsätter därför ner till landet.

Är nere en halvtimme senare, och det är kallt i huset, väldigt kallt. Som tur är, är föräldrarna också på landet denna helg, och de har tänt en brasa, och ringt elgubbarna. Så när jag kommer ner håller de redan på att ordna med elen, och det är faktiskt rätt mysigt att sitta framför elden och umgås i stället för att se på tv. Kallt men mysigt.

Tyvärr innebär elavbrottet att det inte går att laga mat, så jag får fortsätta mitt sunkintag av mat ännu en dag, och med ännu en pizza, i stället för en tacosallad.

Lördagen startar bra, är iväg och shoppar som en tok. Fyra nya tunikor, varav två stickade (de är likadana men i olika färg), samt fyra byxor (varav ett par till min yoga som jag aldrig kör längre, men har en intention att börja med igen). Som sagt bra för mig, sämre för kontot.

Shopping tar på krafterna, så efter detta tar jag med mig täcket ut och sover i badenbaden. Livet kan knappt inte bli bättre, det skulle i så fall vara om inte föräldrarna var där och stökade, pratade och väckte mig med jämna mellanrum. All frisk luft, och att solen gått i moln gör att jag går in och lägger mig och sover efter några timmar för att vara pigg till fotbollen. Malmö-IFK, Matchen avnjuts med en öl, och ett bra humör, då bollen går vår väg.

Därefter middagen som inte blev av igår. Gott och sunt, tyvärr solkades middagen av att mamma och pappa tjata om helt oväsentliga saker med varandra. Kände att jag inte orkade med dem och tog med mig Mr Fluff ut i skogen. Dum tanke för det var kolsvart ute, borde köpt mig en pannlampa också.

Söndagen, härlig morgonpromenad, och sen bara läsning av bra bok. Åker hem, och tonar håret. Skall ju till min nya frisör i morgon (har inte träffat henne tidigare), och kan ju inte komma dit med en utväxt på en centimeter. Nu däremot känner jag mig redo att träffa henne.

Ett litet kärleksbrev

Det är svårt när de två som står än närmast åker utomlands.

Det har hänt mig, först åkte Syster Yster, och nu i måndags åkte Fröken K. Det innebär att jag inte kommer att ha dem nära. Jag kan inte ringa och berätta när någon framför mig i bilkön gör något dumt, när jag är glad, ledsen eller arg. Visst finns de andra vänner, men det är inte till dem jag vänder mig i det vardagliga Det är inte de som förstår, peppar och håller med om att hela världen är skit när jag tycker det.

Jag saknar er, och längtar till i jul när ni kommer hem igen.

(Ps. Hoppas ni har det bra där borta på var sin kontinent)

De smittar?

Hur tänkte personen som gav mig dessa osmakliga päron?

"Varsågod, de är jättegoa, det är bara att äta", eller
"Det är bara att skala dem så är de fina där under", eller kanske
"Hoppas att de smittar så du också ser ut sån i huden snart"?


En ännu viktigar fråga är. Hur tänker jag som tar med dem hem, häller upp dem i en skål trots att de ser sjuka ut och jag aldrig kommer att äta dem?

Härliga Fredag

Åh, det är en underbart vacker fredag i Göteborg.

På schemat:

• Tvätta
• Putsa fönster och städa
• Plocka ihop "fula" kläder för att ta med och använda som landetkläder
• Prata med Syster Yster över nätet,men först vänta på att hon någon gång loggar in
• Shoppa nyttig härlig mat och lite lyx för att fira mina nya tag mot hälsa (har ju tyvärr sunkat till mig vad gäller matintag den senaste månaden eller så)
• Träna
• Åka ner till landet

Livet känns fantastiskt

Kompis sökes

Har traskat omkring i Sandsjöbacka under dagen tillsammans med Mr Fluff och kamera. Vädret var underbart, och jag kunde till och med ta av mig jackan medan jag flämtade och svettades omkring i skogen. Hade planer på att ta helt fantastiska höstbilder, men eftersom armarna skakade av att slängts runt i fort tempo och brist på engagemang blev det bara tråkiga, suddiga och oinspirerade bilder.

Önskar att jag hade haft någon vän med hund som är ledig på dagarna, och då inte på grund av att de är sjukskrivna eller förtidspensionerade. För även om dessa vänner är trevliga, klarar de inte av att skutta runt i skogen, på grund av smärtor och liknande. Skulle vara kul att dela upplevelserna med någon, och framför allt ha någon som avleder mig från tankarna om ilskna älgar som kommer farande ut ifrån buskarna och anfaller. Skulle de trots allt komma, skulle jag ju kunna fälla vännen så att älgen attackerade den personen i stället.

Efter några timmar i skogen var Mr Fluff mer svart än vit, och det blev duschhänvisning för honom. Tog en evighet att få ur all lera, bös och kvistar ifrån honom, men detta är inte det värsta, det värsta efter en lerpromenad är att badrummet ser ut som det varit med ute i skogen på promenad.

Jag avslöjar härmed både min lathet och sunkighet. Inget bad idag.

Eller?

Hört på tv idag.

Våra mormödrar var verkligen smarta.
De lät männen tro att de gillade sex mycket mer än oss.
Bra, för då gjorde de saker för att få sex.

Min dag

Idag, underbara vackra dag.

Vad har jag då gjort idag, har jag tagit till vara på dagen?

Nä, inte direkt.

Jag har tagit mig hem ifrån jobbet.

Varit på fotokurs, den var bra och jag lärde mig allt en del idag också. Bland annat att den enda normal killen, inte är ett dugg intresserad av mig trots att han tog massa kort på mig häromveckan. Det kom jag på lätt, för efter att jag frågat honom om han hade lust att gå ut och fota ihop, svarade han inte, och i meningen efter la han in något om sin flickvän.

Hämtat upp Egon, och gått hem och lagt mig och sovit i solen (inomhus i soffan). För någon timme sedan när jag vaknade till och bestämde mig för att vi skulle njuta av vädret, gick vi ut. Kom kanske en kilometer och så fastnade det bajs i pälsen på Egon, vände och gick hem. Vi tar en lång promenad när solen har gått ner i stället. Inte lika mysigt, men det är så tråkigt att gå ut, gå hem, och gå ut igen.

Ätit så mycket nötter att det tillslut kändes som om jag skulle spy.

En dos tortyr

I går genomgick jag en prövning.
Det är i vanliga fall jobbigt att åka till Ullared. Men då kommer jag ivarje fall hem med roliga eller åtminstonde nyttiga och praktiska saker till mig själv. I går var jag där. Utan chefen, han fick inte åka med för sin chef (vilken tur, annars ännu mer frustrationsmoment att släpa runt honom där inne).

Jag köpte för 14 000 kronor, det var tre överfulla vagnar. Frustrationen när jag krockade omkring i affären var enorm. Ilskan när folk började slita i sakerna, som fanns i mina vagnar (då de trodde att det var saker som affären ställt ut, då det var så mycket samma av allt) var stor. Svettningarna och stressen framme i kassan då jag skulle lasta upp och packa var hemska. Att få ut allt till bilen, och fylla den till bredden var jobbigt.

Det enda som höll mig upp var tanken om att nästa gång är det fanemej någon annan som får åka.

Inte lika lätt längre

Jag vilar fortfarande, har inte gått upp mer än för att gå ut med hunden, och torka upp allt rödvin som hade råkade hamna på både skåpsluckor och golv under gårdagskvällen. Jag har kollat på alla möjliga serier på tv:n både bra och dåliga, och nu ligger jag här och vilar lite till. Jag känner mig trött och sliten. Det är inte lika lätt att festa längre. Det tar på krafterna.

Önskar jag hade ett par lediga dagar till för att återhämta mig. För även om jag var ledig under dagen igår, stressade jag mer än vad jag gör på jobbet. Skulle ju ha, och hade också middag för några grannvänner och en arbetskamrat. I stället för att fuska som vanligt och köpa hämt mat hade jag beslutat mig för tre rätters hemlagat. Bara att ta sig igenom ICA vid fyra tiden på en lördagseftermiddag, fick en att tänka på självmord, det var till och med kö för att plocka åt sig champinjoner. Sen all planering för att få allt att fungera tidsmässigt, uscha. Kommer nog dröja länge innan jag får för mig något sådant igen, även om maten blev bra eller i vart fall nästan. Bara lite bränd i botten. Sen skulle lägenheten städas, Mr Fluff duschas, jag cykla och bada. Hade inte ens tid att sitta framför datorns, vilken stress.

Längtar till torsdag när jag går av jobbet, då ska jag ha en rejäl slappar helg. Nu är det officiellt, ja har numera blivit så gammal att det är för jobbigt att festa.

Nostalgitripp

Jag och mamma tog en nostalgitripp tillbaka till mina barndomsminnen.

Vi började med att se huset där gammelmormor bodde, där har jag inte varit på 26 år, inte sen hon dog. Kan erkänna att jag aldrig skulle känt igen det, inte ens hittat vägen till samhället. Huset var så litet, det låg nära andra hus och utanför fanns inte den jätteplan som jag mindes. Men det är väl så att bli äldre, man får ett annat perspektiv.

Därefter gick vi ner till havet, där jag badat massor av gånger, plockade upp vår picnick och satt där i solen och njöt. När vi var mätta och belåtna åkte vi vidare till mammas farbror och hans fru, sist jag var där var jag kanske tio år. Vi tog en fika, satt och snacka och sen åkte vi vidare igen. In till Lysekil, vilket det dock inte var så länge sedan jag såg. Vi gick längs vattnet, shoppa lite, bara mös. Vi avslutade dagen med ett besök hos en gammal vän till mamma och pappa, de har dock mycket kontakt, men jag har inte sett deras sommarstuga.

Måste säga att det har varit en kanondag, och jag hoppas jag snart gör något liknande igen.

Motgångar

I dag har det inte riktigt gått min väg.

Var nere på Wettergrens och skulle köpa en bok om porträttfotografering. Går fram till en kvinna som arbetar där och frågar

Vet du var jag kan hitta böcker om porträttfotografering?

Håller alla tummar jag har om att jag ska hitta en bok som jag inte tidigare läst på biblioteket, eller i vart fall någon av de jag tyckte var bra.

Jag har jobbat här i 15 år och aldrig fått den frågan, vet inte om vi har den typen av böcker men jag kan visa dig var böcker om fotografering står.

Kan inte säga att utbudet var stort direkt, det fanns en enda bok om porträttfotografering, en tunn en. Tänkte först jag skulle köpa den ändå, men när jag såg priset och sen tittade i den och upptäckte att den handlade mer om bildbehandling än fotografering ändrade jag mig.

Summa sumarum eller något sånt, ingen fotobok.

Men mitt missflyt stannar inte där. Nä, jag har tvättat idag, och som vanligt ska något gå åt helvete. Är det inte så att någon tagit tvättiden, tvätten, eller helt enkelt slängt ur min tvätt på min tvättid, då ska jag sabba det själv på något sätt. Som idag, i stället för torr tvätt har torktumlaren missat på något sätt, att känna av hur torr tvätt känns och har i stället stannat programmet med helt blöta kläder. Så i stället för att hänga in kläderna i garderoben, fick jag i stället hänga upp dem överallt i lägenheten. förutom i garderoben.

Och det slutar inte där. För ett tag sedan la någon smart människa märke till att jag hade svårt att sova när det är fullmåne. Så vad upptäcker jag när jag är ute med hunden, jo det är fullmåne. Hade jag inte märkt det hade jag säkert sovit som ett barn, nu känner jag mig i stället helt pigg.

Denna dag som inte varit med flyt kommer alltså fortsätta i evighet (eller i vart fall nästan evighet), för det är ju ingen ide att jag går och lägger mig.

Jag vet att detta inte låter fasansfullt, men när man är trött som jag vill man att allt bara ska flyta på, jag vet också att meningar inte börjar med och, så det så.

Klick

Tror jag berättade, att det fanns en kille på fotokursen i min ålder och med liknande kamera och önskemål om kursinnehåll. Förra veckan tog han säkert ett par hundra bilder på mig, och jag anade ett visst intresse ifrån hans sida. Tydligen har jag blivit dålig på att tyda signaler, han hade nog bara inga andra motiv, för i går var han inte där.

Så intressant var jag.

Flexibel

Jag har ändrat mig.

Förr gick jag till jobbet som jag var och gjorde mig i ordning på fritiden, hände ju alltid något kul. Numera gör jag mig i ordning till jobbet, ser ju ut som f*n annars, och går omkring i fula myskläder på fritiden.

Det är tur att jag inte är pensionerad ännu, för då hade jag väl aldrig gjort mig i ordning.

Mina känslor är inte lika viktiga?

Hamnade i en diskussion med en arbetskamrat i går.

Det började med att han klagade över att han inte kunde VAB:a när hans äldsta dotter blev sjuk, eftersom hon var över 12 år.

"Ja, det är synd. Men samtidigt så är man ju såpass gammal att man kan vara hemma själv när man är tolv år".

Hans röst höjdes och rösten blev hetsigare.
"Sist min dotter var sjuk, så hamnade hon på sjukhus. Hur tror du det känns att inte vara med henne hela tiden då. Då är hon inte så stor, en liten tolvåring på sjukhus. Då tycker jag att man ska kunna VAB:a"

"Ja, det är klart att man vill vara med när någon som står en nära är så dålig, då spelar det ju ingen roll att det är ens barn eller någon annan som betyder mycket för en."

"Det är skillnad när det är ens barn. De blir det viktigaste som finns för en, och betyder allra mest. Det går inte att jämföra med en hund som man kan avliva när den är sjuk."

"Vad menar du med det, att jag ska lämna min hund hemma själv när den är sjuk, eller att jag ska åka iväg och avliva den eftersom jag måste gå och jobba."

Det var inte ens jag som drog upp hundfrågan.

"Det jag menar är att det inte går att jämföra, ett barn betyder mycket mer för en, än vad en hund gör."

Ja, det kan så vara om man både har barn och hund. Men om man "bara" har hund som jag, är det inte då den som betyder mest. Eller är mina känslor mindre än deras, har jag inte förmågan att känna som personer med barn gör, bara för att jag inte har barn.

Måste också tillägga att han inte har hund och aldrig haft det.

Hatar hösten, i varje fall när det regnar

Det verkligen öser ner ute, jag avskyr det. Det enda som kan göra det lite bra är att syster är grymt avundsjuk eftersom hon svettas hela tiden och längtar efter regn och kyla.

Tyvärr räcker inte skadeglädjen så långt när jag ska ut. Som idag, har just tillbringat ett par timmar med att göra mig i ordning, mesta tiden i badet i och för sig, för att vara snygg när jag går ut. Men så kommer det inte bli, för innan jag har kommit fram till bilen, med paraplyet över mig, kommer jag se ut som om jag har sprungit milen. Håret kommer vara i oordning, sminket kletigt och kläderna fuktiga.

Så är det okey att se ut när jag kommer hem, men det är mindre roligt att göra det när jag går ut. Är det inte dags att kunna teleportera snart, snälla någon uppfinn.

Hjälp!

I Tisdags var andra gången på fotokursen. Jag var som i himlen, lärde mig precis det jag ville lära mig, ISO, slutare, och bländare. Som i glädjerus gick jag hem för att träna mig i mina nya kunskaper.

Kan säga att det inte har gått så bra, jag har gått från att få helt svarta bilder, till Picassoliknande helt blåa bilder. Vet inte hur många testbilder jag tagit och absolut ingen blir bättre än de skulle blivit med auto.

Är jag ett omöjligt fall, eller är det bara att fortsätta träna?

Dubbel nej

Helt rätt, det händer inget i mitt liv så jag får skriva om jobbet.

Igår planerade jag en tripp ner till Ullared för att handla saker till jobbet. Inte det roligaste som finns, att handla till jobbet alltså. Men det kan vara kul att komma utanför avdelningen emellanåt. Men helt plötsligt ändrades det roliga i resan, min chef beslutar sig för att åka med.

Hallå, har han inget annat att göra eller?

När jag berättade detta för arbetskamraterna i går kväll, när jag och några av tjejerna jag arbetar med var hemma hos en av dem och åt middag, blir jag ännu mer frustrerad när en säger.
Ja, men han tycker ju om dig (inte sexuellt alltså).

Det hemska med detta är att min chef har dålig smak. De två senaste han har "tyckt om", har blivit avskedade på grund av att de inte fungerat bra på jobbet. Jag måste nog skärpa mig, annars kanske jag inte blir kvar länge till.

På jobbet...

Innan jag ens har hunnit slutföra min första utredning (och som ni vet, avdelningens första), har jag blivit tillfrågad om att göra ytterliggare en.

Sånt gillar jag. Verkligen bra för min självkänsla. Inte behöver jag stå framför en spegel och upprepa affarmationer (eller hur det nu stavas), jag får min bekräftelse på jobbet. Ha ha.

Har också blivit tillfrågad om att handleda avdelningens nästa praktikant. Jag hade den förra, och trivdes kanonbra med det. Tydligen gjorde jag ett bra jobb där med. Eller så är det ingen annan som vill.

Helgen

Helgen har passerat utan några märkbara intryck.

I fredags gick jag in i konstnärsrollen, tog fram duk, färger samt vinflaskan och satt mig med det i några timmar innan det var läggdags.

I lördags mötte jag upp Fröken M, vi tog en lång promenad runt Delsjön, köpte med oss mat hem och hyrde en film.

I går blev jag kvar i sängen hela dagen (förutom under promenader), läste böcker och pratade i telefon. Kan berätta att testerna som gjorts på bebisen ser bra ut, inga hjärtfel (vad de kan se), och heller inga kromosonförändringar.

Behöver jag tilllägga, fredag-regn, lördag-sol, söndag-regn.

Barnsligt

Delar av samtalet med Fru Lyxhustrus äldsta dotter idag.

Tycker du det är kul på dagis?
Nä, det är ofta tråkigt.
Men du har väl många roliga kompisar där?
Nä, det tycker jag inte.
Har du inga kompisar på dagis?
Jo, men dom är tråkiga
Så, de vänner du har hemma är roligare då?
Nä, dom är också tråkiga. Fast Wilma är rolig ibland hon säger bajskorv.

Lite senare i samtalet.

Vilka söta sockar du har.
Tack (gråa med ett litet koansikte på ovansidan foten och en liten rosa mule fram till på tån).
Sådana hade jag också………….. När jag var liten.

Jag tyckte det var jättekul att Wilma sa bajskorv och sen hade jag tydligen barnsockar för de under fem år.

Hur omogen är jag?

Valpsjuka

Idag har jag och Mr Fluff varit och hälsat på Fru Lyxhustru. Hon och hennes familj har precis införskaffat den här underbara lilla platnosade saken.

En liten försiktig sak, som så fort Mr Fluff bjöd in till lek, tryckte sig tätt intill mig. Bra gjort Mr Fluff, för det var precis där jag ville ha den lilla saken.

På väg hem ringde jag pappa och skratta ihop med honom, om vad som kan hända med klubbarna, så kul. Han tror inte det kommer bli av, och inte jag heller om jag ska vara ärlig. Men det är bara att njuta så länge det varar.

ASGARV

Det var i går förmiddag som uppgifterna läckte ut om att Örgryte, Gais och Häcken planerade en sammanslagning. Detta för att skapa ett superlag i Göteborg.

Själv kommer jag nog att skratta ihjäl mig om det blir så. Tänk alla fans från dessa lag, mina motståndare alltså. De kommer inte längre ha något lag att hålla på. Skönt att slippa alla Gaisare och andra.

Heja Blåvitt!

Fuck you!

Måste bara få säga det.

Fuck you! Din jävla f***a.

Eftersom jag inte är tillräckligt modig för att säga det upp i hennes ansikte, säger jag det här. Kan inte ens ta diskussionen, då det är min chef som berättat vad f***an har sagt.

Som du vet är jag med och gör den första utredningen som görs på avdelningen. Då hade vår psykolog sagt så här till min chef

"men ska Fr Esta göra den, hon är ju inte ens socionom"

Tänk för att jag är det din jävla f***a, och vad menar du med inte ens????

Kursdags

Idag var det äntligen dags, den dag jag längtat efter, kursdagen. Jag börjar min fotokurs.

Nu jädrans ska det inte bara fotas, de ska bli bra foton också. Jag ska utnyttja varenda liten detalj på toppenkameran för att få till de bästa bilderna. Här skall det läras om ISO, bländare och exponeringstider, och allt annat som jag inte riktigt fått kläm på.

Kommer inspringande helt svettig någon minut innan det kör igång (vill ju inte missa en sekund av chansen till bra foton), efter att åkt runt en halv evighet för att hitta en parkeringsplats. I vart fall känns det som det när jag har bråttom. Jag är ju en sann tidspessimism, vilket innebär att jag inte kan komma mindre än fem minuter före utsatt tid, innan jag känner mig försenad. Ja, så ni förstår att jag sprang.

När jag kommer in i rummet så sitter det sju stycken personer där. Sex stycken personer som är någonstans mellan 60 och uppåt samt en med ett funktionshinder (utvecklingsstörd). De sitter där med sina små digitalkameror, där allt de behöver göra/ eller kan göra i inställningsväg är att sätta på kameran, trycka på knappen och sen har de en bild. Ja, så kan man göra på min också, i vart fall nästan, men man kan ju göra så mycket mer med min.

Som tur är kommer det in en kille lite sent, ja alltså prick då, som också har en lite mer avancerad kamera. Mycket bra, för då kunde vi titta lite menande på varandra när de något äldre och mycket mer ovetande om digitalkameror, tog fram och letade efter hur mycket minne de hade på batteriet i stället för på minneskortet. Ja, det uppstod många stunder då vi kunde le lite mot varandra och se överseende mot de andra.

Som tur är, verkar vi ha en bra lärare som förstår att vi inom gruppen är på lite olika nivåer, och låter oss lära lite där vi är.

Kanske jag en dag kan ta ett bra kort och veta varför det blir bra.

Ljuger så att jag tror mig själv

Detta händer nästan någon gång i veckan. Klockan har passerat min vanliga "gå och lägga mig tid", och jag är trött, men vill gärna se färdigt en film som håller på sent på tv. Men i stället för att spela in, gå och lägga mig och se färdig filmen dagen efter, ligger jag kvar framför tv:n, somnar, och får inte se färdigt filmen alls.

Kan inte fatta att jag går på det varje gång.

Växlingar

Livet går verkligen upp och ner.

Igår upp, upp, upp. Var på landet tillsammans med Fröken K och Idrottsläraren. Inget avancerat bara mysigt. Lite mat, lite gott att dricka, och en förbannat rolig match, där Zlatan regerade.

Idag, pratar jag med Guldvännen, hon som ska ha barn om fem veckor. Hon som ska få ett barn som jag ska få bli låtsatsmoster till. Lilla bebisen är dålig, han har något som heter Diafragmabråck.

Diafragmabråck innebär att diafragmamuskeln, som avgränsar buken från bröstet, har en öppning där bukinnehållet kan tränga upp. Det innebär att hjärtat har tryckts iväg till höger sida. Så nu är det bara att hålla tummarna för att de uppkommit så sent som möjligt, för då finns det en större chans till att lungorna har hunnit växa till sig ordentligt. Den lille krumeluren kommer att opereras inom en vecka efter födseln, men har han för små lunger kommer han inte klara sig.

Under denna veckan ska de träffa en hjärtspecialist, och göra fostervattenprov för att se att det inte är något kromosonfel.

Det enda som finns att göra är att hoppas. Men jag har en trots allt, en bra känsla. Det var ju inte ens en vecka sedan jag var där och puffades med den lilla i magen (då visste jag bara att han var liten, inte att han var en pojk), och han är verkligen aktiv, så det kommer nog gå bra.

Håll tummarna och skicka go energi.

Vad jag kan hinna

En bra start på dagen.

Hunnit sluta jobba, varit på systemet (då jag, Fröken K, och Idrottslärarn ska ner till landet och se på fotbollsmatchen) samt hunnit med att köpa ett par nya byxor.

Nu sitter jag och väntar på att Syster ska dyka upp på msn. Längtar också.

Vi borde skämmas!

Skrev ju att jag skulle berätta lite om uppstarten. Den var......

Kan inte fatta att 12 vuxna människor kan bete sig så otroligt omoget som vår arbetsgrupp gör. Det enda som gäller är att vi låser in oss, någonstans där ingen annan har ont av vårt uppträdande och sen dricker vi, tills ingen minns vad som har hänt i stort sett.

När jag började på mitt arbete hade jag ingen som helst lust att dricka på det sättet ihop med arbetskamrater, men det är olidligt att vara i samma hus som övriga om jag inte själv är på samma nivå.

Det enda som är positivt är att inte en person behöver ha ångest och skämmas dagen efter, då alla är lika löjligt berusade. Hur kommer det sig att vi som är vuxna människor beter oss på det sättet, och medvetet? Hade det varit av misstag skulle det ju varit en sak, men vi gör det medvetet.

Vi måste vara mycket trasiga människor.

Har haft problem med att komma in för att skriva inlägg, men det kommer fler senare i helgen.

Mer bajs

Jag vet, det är mycket bajs, men min mage krånglar lite, och vad ska jag ventilera detta problem om inte här.

Igår när jag lämnade av Mr Fluff hos dagmatte, och skulle gå tillbaka till bilen, fick jag en sån häftig bajsattack, att jag trodde jag skulle få sätta mig bakom en buske på deras tomt. Jag klarade mig dock och åkte oroligt vidare till jobbet. Givetvis borde jag ha åkt tillbaka hem, men visste inte om jag skulle hinna det innan vi skulle börja jobba. När jag väl kommer fram till arbetet hade jag glömt nyckeln och kommer inte in. Så jag får stå där och vänta på att bli insläppt med panik och kallsvettningar. Hämtar en nyckel på kontoret, så att jag ska kunna röra mig fritt på jobbet. och småspringer upp på övervåningen, där det inte är så mycket folk. Väl däruppe och inne på toaletten (som tur är), lyckas jag för första gången göra nummer två på jobbet. Då har jag ändå varit där i tre år, och jobbat två och till och med tre dygn på raken.

När jag kommer tillbaka ner till kontoret och mina arbetskamrater, kan jag inte låta bli att berätta om min panik, och mitt lyckade besök.

”Men, nej. Jag vill inte höra, ni gör inte sånt”, säger min något pryda chef.

Sen återigen en ny attack idag när vi sitter i bussen tillbaka från Smögen (kommer mer om det dygnet senare) och till jobbet. Nu hoppade jag över arbetstoaletten, och åker direkt hem utan att hämta upp Mr Fluff innan, för att få vara på min egen toalett.

När jag sen är på väg hem igen, då jag hämtat upp Mr Fluff, blir jag invinkad i poliskontroll. Då höll jag på att bajsa ner mig igen. De gjorde alkotester, och jag kan ju säga att gårdagen var något blöt. Inte för att jag kände mig bakfull eller något, men som princip brukar jag aldrig köra bil dagen efter jag har druckit. Inte bara för kontroller, eller för att jag tror jag är full fortfarande, utan för att jag tänker att om något skulle hända, så skulle jag aldrig förlåta mig för att jag körde dagen efter jag druckit.

Som ”tur” var blev det inte heller något utslag på mätaren, men nervös kan måste jag säga att jag var. Inte heller bajsade jag ner mig, även om jag var nervös.

Jag tror att jag behöver kasta ut förarsätet och sätta in en toalett där istället.

Undra om det är möjligt.

Inbeodrad

Det var meningen att jag skulle jobba dagtid hela helgen, fredag, lördag, söndag, om det nu kallas dagtid att arbeta mellan ett och elva.

I vilket fall som helst när jag kommer till jobbet igår, är en av de som ska jobba dygn sjuk och går hem. Jag blir inbeodrad att jobba dygnet, plus söndag. Klagar givetvis lite, bara för att dom ska tycka lite synd om mig, men igentligen gör det inte så mycket.

Mr Fluff är ju ändå med föräldrarna på landet, och jag hade väl inte direkt några jätteplaner. Mer än nattbio, bad med ny härlig (hoppas den är härlig) badolja, och träning.

Nu får jag i stället 20 timmars mer betalning som jag kan köpa något kul för, plus nya underkläder ifrån jobbet, så att jag slipper gå i samma två dagar i rad.

Fredag

Nu känns det höst. Det luktar höst i skogen, det regnar och när jag flåsade fram med mina stavar, spetsade den ena (som jag tappat gummiöverdraget till) bruna höstlöv.Egon kom in som doppad i en lerpöl, och jag blev snabbt kall efter att flåsat klart.

Hade tänkt att cykla innan jobbet idag, men kom på en bra undanflykt, "behöver inte idag, gör i morgon". Den körde jag igår också, men har upptäck att den ofta är väldigt användbar.

Idag ska jag göra min första föräldra intervju, så jag är något, lite nervös. Tror självklart att det kommer att gå kanonfint, även om många av frågorna kan vara jobbiga att ställa. Speciellt de om sexuellt utnyttjande. Men, men.

Man lär sig något nytt varje dag

Ja, dom som inte ser på Oprah missar verkligen en hel del lärdom. Idag fick jag veta att det jag lider av, och Mr Fluff också till viss del har ett namn.

Det har under flera år visat sig när jag varit hemifrån, i form av förstoppning. Ju längre jag är borta, desto värre blir det, så du kan ju bara tänka dig hur de sista dagarna på resan är. Inte känner jag mig direkt snygg där jag går i bikinin med uppblåst mage.

Mr Fluff lider av en lindrigare variant, han vill alltid bajsa på samma ställe om det är möjligt. Jag kan se på honom att han håller sig för att komma fram till favoritställena. Ibland kan han till och med sätta av i full fart fram till det ställe han vill använda sig av, och full fart är oftast inte något som han använder sig av speciellt ofta annars.

Syndromet härstammar ifrån när vi levde under en mer utsatt miljö, när man inte kunde sätta sig på toa var som helst och göra det utan risk för att bli anfallen. Det är därför jag i dag har svårt att koppla av på någon annan toalett än min egen.

Jag är inte heller ensam om detta problem, som kan orsaka en hel del obehag, utan det är närmare 75% av oss som lider av Toatrygghetssyndrom.

Så ni som känner igen er, nu har ni ett namn på det, och det är varken ovanligt, eller idiotiskt. Det ligger i våra gener, eller??

Fan, vad livet är jobbigt just nu.

Nej, inte deppig alls.
Men det enda jag vill är att vräka i mig godis och kedjeröka, jag till och med drömmer om det.
Hur kom denna lustan åter?

Jag som har hållt upp så länge. Det ironiska är att jag har gått runt, självgod som få och berättat om hur jävla lätt det är att hålla upp. "Nä, jag är inte ett dugg sugen", är en mening jag har upprepat till utslitningsgränsen de senaste månaderna. Eller den här "Det är bara att sluta" , som sägs när någon frågat hur jag gjort och om det var svårt.

Ja, eller hur? Bara att sluta. Men hur ska jag orka fortsätta sluta, när jag inte vill något annat än att frossa.

Nä, ska nog försöka sove en stund så att jag i vart fall får drömma om det.

I morse vaknade jag, solen strålade, blå himmel och jag kände mig så lycklig. I det här ruset tillbringade jag de första timmarna av dagen med att promenera ute i Askim, ta ett långt härligt träningspass, till och med få gjort flera av de saker som jag har samlat på hög till en annan dag.

Sen förändras allt på ingen stund alls, och av nästan ingen anledning alls. Vet inte om det började med boken om mobbing jag läste, att den fick min stämning att växla. Eller om det var ett sorgligt sms som berörde mig.

Helt plötsligt kändes allt det goa från i morse overkligt. Känslorna och tankarna från då var borta. Jag kunde bara tänka sorgliga tankar. Försökte anstränga mig för att komma på något kul och uppmuntrande, för att få tillbaka känslan från i morse. När jag kom på bra saker kunde jag inte få kontakt med hur det kändes, kunde inte riktigt minnas lyckan, som om det vore någon annan som upplevde den. Att den bara var spelad.*

I all sin äckliga kletighet, är det trots allt skönt att emellanåt få hänge sig i ett frosseri av självömkan, då jag att den är försvunnen i morgon igen.

* Det är lika svårt att när jag mår bra hitta känslan ifrån mitt dåliga mående.

Pinsamt tydlig

Mr Fluff är verkligen selektiv i de han tycker om. Det är några få som han verkligen tycker om och då visar han det tydligt. De andra bara accepterar han.

Igår var min vän Idrottsläraren här, vi såg först på en match, sen åt vi middag, drack vin och snackade skit. Eftersom han druckit vin sov han över.

Mr Fluff skiter fullständigt i Idrottsläraren, när han klappar Mr Fluff tittar Mr Fluff åt motsatt håll. När han pratar med honom bryr han sig inte, och i morse när Mr Fluff hoppade upp i sängen för morgongos satte han sig på Idrottslärarens huvud och pussades med mig.

Mr Fluff är pinsam i sin tydlighet. Kan inte ens säga att han gör så för att han är människokännare, för jag känner allt Idrottsläraren riktigt bra, och han är en go vän och människa.

Hur ger man sin hund lite socialkompetens? Finns det kurser för det?

Mänskligt

Fick ett telefonsamtal igår, från vännen med Rottistiken, jag och Mr Fluff brukar umgås med.

För två månader sedan skaffade hon en hund till, också det en rottis. I går hade den dött. De vet ännu inte av vad, men hon ska obduceras.

Tycker verkligen synd om henne, så som hon har längtat efter den lilla, och myst medan hon haft henne.

Själv har jag varit lite irriterad, då vi inte har fått träffa den lilla, och det ändå har gått hela två månader. Vi som brukade träffas fler gånger i veckan. Nu är jag bara glad över att vi inte träffat henne. Tänk om det hon dog av är något som smittar, då kanske Mr Fluff skulle blivit smittad, nu slipper jag vara orolig för det.

Hemskt tänkt, men ändå mänskligt (tror jag).