Idag har jag läst en bok av Mats Strandberg, ytterliggare en av dessa böcker som slutar lyckligt i och med att någon eller flera har träffat sin stora kärlek och sen lever lyckliga i hela sina liv. Tillskillnad mot andra får jag inte en mysig känsla i mig efter en sån bok, utan i stället fylls jag av ångest. En ångest som lägger sig som en klump i magen, och gör att jag endast kan ta ytliga andetag, inte kan uppfyllas utav luft. Till viss del kan det ha att göra med pizzan jag stoppade i mig för en stund sedan också.
Ångesten handlar om rädslan att jag väljer fel. I vanliga fall går jag runt och är lyckligt singel, kan inte tänka mig att dela mitt underbara liv med någon, utan jag har det bra som det är. Men efter att läst en bok av den här typen, blir jag i stället vettskrämd över att, tänk om jag kommer att ångra mig, tänk om jag väljer fel. Jag kanske borde vara ute och leta febrilt efter någon att leva ihop med. Jag kanske kommer att bli världens ensammaste människa senare i livet.
Önskan över att vilja ha någon blev för en stund sedan så överväldigande, att jag till och med funderade på att sluta med mina p-piller. De som får mig att inte bli pms tokig en gång i månaden, som gör att jag i vart fall slipper mensfinnar (nu när alla andra finnar vägrar försvinna) som gör att jag slipper mensen, men också gör så att jag inte har någon direkt (eller kanske man kan säga inte alls) sexlust längre. Att slippa den driften är ju underbart när man vill leva själv (slipper taffliga möten med personer som inte betyder något), men den är ju förödande om jag skulle önska att jag önskade att jag skulle träffa någon. För det måste ju vara för att tillfredställa den driften, som man står ut med att leva tillsammans med någon annan.
Det känns faktiskt redan bättre, ångesten har lättat och jag kan fortsätta mitt underbara liv på det sätt som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar