Fru Lyxhustrus barn har fått vattenkoppor, och då blir ju automatiskt hunden satt lite åt sidan. Inte direkt några promenader när små barn behöver ständigt vakande.
Så som den goda vän jag är, erbjöd jag mig att hämta upp hennes vovve för en promenad tillsammans med mig och Mr Fluff, efter fotokursen. När jag kommer tillbaka frågar hon om jag inte vill komma in på en fika ”du har ju ändå redan haft vattenkoppor”.
Jo, det är sant, men varför ta några risker. Min kropp har ju haft konstiga saker för sig innan, så varför ta risken att vara den första som drabbas av vattenkoppor två gånger, och om jag inte missminner mig, är det inte så att vattenkoppor och bältros har något ihop. Kan säga att inget av det vill jag ha, och speciellt inte när Lilla O precis har meddelat mig med ynklig stämma ”jag har varit på sjukhuset (akuten) hela natten, för jag har massor av vattenkoppor på insidan av kissen”.
Dum jag är, trodde vår vänskap var ömsesidig, medan hon bara vill stå bredvid och skratta när jag river sönder mig mellan benen. Nä, här ska det minsann vara jag som skrattar när hon blir smittad, för hon kan ju inte direkt lämna sina barn.
Ha ha ha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar