Nu, när jag klarar av den största delen av semestern som tänkt, önskade jag också få till sista veckan som planerat. Alltså dags att sätta igång och hälsa på roliga vänner jag inte hinner med i vanliga fall.
Problem uppstod genast.
Jag hade inte berättat för mina vänner om mina planer, som alltså även inbegrep dem (att jag inte talat om det för dem, var för att jag var rädd att jag skulle hinna ändra mig på tre veckor). Följaktligen hade de semester på annan ort, eller också hade de redan börjat jobba igen. En annan aspekt av problemet är att jag själv behöver hålla mig runt hemmet, då jag har två saker inbokade i morgon.
Det bästa jag kan göra är troligen att gömma mig i sängen med en bok och invänta morgondagen, då denna tråkiga kväll äntligen har gått till historia.
tisdag 31 juli 2007
Underbar och underbart underhållande
Jag sa ju att jag skulle skriva lite om resan. Den var underbar och underhållande.
Jag har ju flera gånger tidigare varit i Grekland, men då på öarna, och har talat mig varm om de trevliga grekerna. Det tar jag tillbaka, NU. Tror aldrig jag har blivit så dåligt bemött i hela mitt liv. Vet inte om det beror på att de är rasister, tycker det är jobbigt med engelskan, eller om det helt enkelt har samma bemötande mot alla, vilket min grekiska väninna hävdade.
Det började redan när vi kom ur planet, och skulle hitta en tågförbindelse till Platamon. Kvinnan i kassan, sa något på vad hon kanske trodde var engelska, men som ingen av oss förstod, inte ens killen som var med, som är från England. Efter att vi alla fyra (som åkte ihop till samma ställe) gått igenom kassan och fått beskrivningen, kunde vi slutligen puzzla ihop hennes förklaringar, till en som vi trodde skulle fungera. Det gjorde den, en bit. Men det behövdes också en hel del tur för att vi skulle komma rätt.
Vid ett ställe skulle vi byta från metron till ett tåg. På stationen skulle vi köpa nya biljetter, då blev vi skickade från ställe till ställe (genom att de pekade på en annan lucka) fyra gånger innan vi slutligen kom fram till den första luckan igen, och då, fick köpa en biljett.
I Platomon, vilket är ett turist ställe för greker och inte en håla, vilket jag trodde och fruktade innan vi kom fram, fick vi samma dåliga bemötande.
Jag och Tjörnväninnan skulle dela ett dubbelrum. Vi fick ett rum med en säng på 1.40, och bara ett lakan som täcke. Kändes lite jobbig, då vi bägge är lite av eremiter. Det gick inte att ordna till två lakan, så slutligen fick vi sno ett lakan ifrån ett annat rum, där det bodde folk vi kände. Under hela veckan vägrade städerskan, städa rummet, byta lakan eller handdukar, fram tills näst sista dagen då vår grekiska väninna kom ner och skällde på henne.
På restaurangerna, pustade de och stönade när vi kom och beställde, precis som om det var hemskt att vi kom in på deras restaurang och åt.
I affärerna lät de andra, grekiska, kunder gå före i kön, och de slängde pengarna efter oss.
På stranden var kvinnan som tog betalt för stolar och tog upp beställningar sur, så att det såg ut som om hon bitit i en citron. Hon sa inte ett ljud till oss svenskar, så om det inte varit för att hon pratat med grekerna skulle jag ha trott att hon var stum.
När vi skulle åka till tåget på hemvägen, hade vi beställt taxi. Han kom 20 minuter för tidigt och var vansinnig för att vi inte var färdiga, och om vi inte var klara inom två minuter så skulle han åka utan oss. Gissa om vi fick jäkta.
På tåget på väg hem, hade två grekiska bastanta madammer tagit min och Tjörnväninnans platser som var vid fönstret, plus sina egna. Då vi skulle åka nästan 6 timmar på natten ville vi ha dem för att kunna luta oss mot väggen och sova. De vägrade att flytta på sig, och konduktören fick tillkallas innan vi fick plats alls, och då inte på våra fönsterplatser, utan på madammernas mitten säten.
Jag och Tjörnväninnan hade emellanåt lite tur också. Som när vi med hjälp av grekväninnan bokade tågbiljetter till hemresan, efter uppmaningar från mamman om att annars kanske vi inte skull få åka med. En timme efter vår bokning, var fyra andra från vårt sällskap där för att boka, de fick inte göra det, för att de inte var greker sa han i kassan. Så grekväninnan fick ta ytterliggare en tur tillsammans med dem för att boka biljetter.
Det går inte att beskriva hur sjukt det var. Tillslut kunde vi inte annat än att roas av deras beteende.
I övrigt var resan underbar. Det var varmt, sol, härliga stränder, en härlig turistort (även om den kan vara svår att rekommendera för andra), vi var ett gäng på närmare 50 personer som var där för bröllopet som umgicks och hade otroligt kul ihop. Jag lärde känna en hel del nya roliga människor. Själva bröllopet var fantastiskt, som ett sagobröllop. Ceremonin hölls utanför en kyrka, uppe på ett berg, med utsikt över berg och hav, samtidigt som solen gick ner, så vackert.
Jag har ju flera gånger tidigare varit i Grekland, men då på öarna, och har talat mig varm om de trevliga grekerna. Det tar jag tillbaka, NU. Tror aldrig jag har blivit så dåligt bemött i hela mitt liv. Vet inte om det beror på att de är rasister, tycker det är jobbigt med engelskan, eller om det helt enkelt har samma bemötande mot alla, vilket min grekiska väninna hävdade.
Det började redan när vi kom ur planet, och skulle hitta en tågförbindelse till Platamon. Kvinnan i kassan, sa något på vad hon kanske trodde var engelska, men som ingen av oss förstod, inte ens killen som var med, som är från England. Efter att vi alla fyra (som åkte ihop till samma ställe) gått igenom kassan och fått beskrivningen, kunde vi slutligen puzzla ihop hennes förklaringar, till en som vi trodde skulle fungera. Det gjorde den, en bit. Men det behövdes också en hel del tur för att vi skulle komma rätt.
Vid ett ställe skulle vi byta från metron till ett tåg. På stationen skulle vi köpa nya biljetter, då blev vi skickade från ställe till ställe (genom att de pekade på en annan lucka) fyra gånger innan vi slutligen kom fram till den första luckan igen, och då, fick köpa en biljett.
I Platomon, vilket är ett turist ställe för greker och inte en håla, vilket jag trodde och fruktade innan vi kom fram, fick vi samma dåliga bemötande.
Jag och Tjörnväninnan skulle dela ett dubbelrum. Vi fick ett rum med en säng på 1.40, och bara ett lakan som täcke. Kändes lite jobbig, då vi bägge är lite av eremiter. Det gick inte att ordna till två lakan, så slutligen fick vi sno ett lakan ifrån ett annat rum, där det bodde folk vi kände. Under hela veckan vägrade städerskan, städa rummet, byta lakan eller handdukar, fram tills näst sista dagen då vår grekiska väninna kom ner och skällde på henne.
På restaurangerna, pustade de och stönade när vi kom och beställde, precis som om det var hemskt att vi kom in på deras restaurang och åt.
I affärerna lät de andra, grekiska, kunder gå före i kön, och de slängde pengarna efter oss.
På stranden var kvinnan som tog betalt för stolar och tog upp beställningar sur, så att det såg ut som om hon bitit i en citron. Hon sa inte ett ljud till oss svenskar, så om det inte varit för att hon pratat med grekerna skulle jag ha trott att hon var stum.
När vi skulle åka till tåget på hemvägen, hade vi beställt taxi. Han kom 20 minuter för tidigt och var vansinnig för att vi inte var färdiga, och om vi inte var klara inom två minuter så skulle han åka utan oss. Gissa om vi fick jäkta.
På tåget på väg hem, hade två grekiska bastanta madammer tagit min och Tjörnväninnans platser som var vid fönstret, plus sina egna. Då vi skulle åka nästan 6 timmar på natten ville vi ha dem för att kunna luta oss mot väggen och sova. De vägrade att flytta på sig, och konduktören fick tillkallas innan vi fick plats alls, och då inte på våra fönsterplatser, utan på madammernas mitten säten.
Jag och Tjörnväninnan hade emellanåt lite tur också. Som när vi med hjälp av grekväninnan bokade tågbiljetter till hemresan, efter uppmaningar från mamman om att annars kanske vi inte skull få åka med. En timme efter vår bokning, var fyra andra från vårt sällskap där för att boka, de fick inte göra det, för att de inte var greker sa han i kassan. Så grekväninnan fick ta ytterliggare en tur tillsammans med dem för att boka biljetter.
Det går inte att beskriva hur sjukt det var. Tillslut kunde vi inte annat än att roas av deras beteende.
I övrigt var resan underbar. Det var varmt, sol, härliga stränder, en härlig turistort (även om den kan vara svår att rekommendera för andra), vi var ett gäng på närmare 50 personer som var där för bröllopet som umgicks och hade otroligt kul ihop. Jag lärde känna en hel del nya roliga människor. Själva bröllopet var fantastiskt, som ett sagobröllop. Ceremonin hölls utanför en kyrka, uppe på ett berg, med utsikt över berg och hav, samtidigt som solen gick ner, så vackert.
Tomheten
Efter så gott som tre dygns tv-tittande, är den sista etappen avklarad och priserna utdelade. Det känns tomt. Som tur är, är det inte länge till nästa tävling.
Igår hoppade jag upp på cykeln efter ett långt uppehåll. Hade inga större förväntningar på mina ben. Tänkte inte på att jag kolhydratladdat i nio dygn, så jag trampade på som om det var med någon annans ben. Kändes skönt. Idag hade jag redan tömt mig, och passet idag kändes desto mer.
Igår hoppade jag upp på cykeln efter ett långt uppehåll. Hade inga större förväntningar på mina ben. Tänkte inte på att jag kolhydratladdat i nio dygn, så jag trampade på som om det var med någon annans ben. Kändes skönt. Idag hade jag redan tömt mig, och passet idag kändes desto mer.
måndag 30 juli 2007
Marathonrace
Jodå, jag är allt hemma. Intog min borg i lördagseftermiddag och min toalett ett par sekunder senare.
Just nu är jag livrädd för att komma i kontakt med vårt informationssamhälle som bara sprider information omkring sig, som jag just nu inte vill ha.
Jag har alltså stängt in mig hemma, sitter här framför tv:n och tittar på mina inspelade avsnitt ifrån Tour de France (inspelningarna har alltså gått bra). Jag har ett riktigt tv/cykel marathon och går endast utanför dörren för att rasta Mr Fluff.
Hur resan varit kommer senare inlägg att förtälja, men nu måste jag koppla ner mig för att slippa veta det jag inte vill veta.
Just nu är jag livrädd för att komma i kontakt med vårt informationssamhälle som bara sprider information omkring sig, som jag just nu inte vill ha.
Jag har alltså stängt in mig hemma, sitter här framför tv:n och tittar på mina inspelade avsnitt ifrån Tour de France (inspelningarna har alltså gått bra). Jag har ett riktigt tv/cykel marathon och går endast utanför dörren för att rasta Mr Fluff.
Hur resan varit kommer senare inlägg att förtälja, men nu måste jag koppla ner mig för att slippa veta det jag inte vill veta.
lördag 21 juli 2007
Inte så fräscht
Min biologiska klocka ställde sig på kvart över tre, den vanliga hade jag ställt på halv fyra. Ingen fara där, att gå upp en kvart tidigare gör mig inget.
Det som däremot var värre, var att den gjorde sig gällande genom en hemsk mardröm, där knivar och blod ingick. Det som var ännu värre var att jag blödde kraftigt från den ena näsborren.
Nu snart en timme senare, blöder det fortfarande. Så om du ser någon med bomull i vänster näsborre på flyget till Athen, så är det jag.
Det som däremot var värre, var att den gjorde sig gällande genom en hemsk mardröm, där knivar och blod ingick. Det som var ännu värre var att jag blödde kraftigt från den ena näsborren.
Nu snart en timme senare, blöder det fortfarande. Så om du ser någon med bomull i vänster näsborre på flyget till Athen, så är det jag.
fredag 20 juli 2007
Lära känna sig själv
Det var en gång.................
För inte så länge sedan, fram till för ungefär två dagar sedan, då jag trodde att jag kunde resa med ryggsäck. Jag till och med köpte en, framförhållning som jag hade, för någon månad sedan.
För två dagar sedan kom jag på att det skulle bli jobbigt med ryggsäck, eftersom jag ska på bröllop och då behöver man ju en massa saker för att göra sig iordning. Bäst ändå att använda den vanliga resväskan.
Så idag plockade jag upp den från källan, och det vanliga problemet uppstod, det jag tänkte ha med mig, fick inte plats. Så i flera timmar har jag funderat på vad som inte ska få åka med, just nu rinner tårar nerför mina kinder, hårinpackningen får stanna hemma.
Nu behöver jag tänka lite mer, och sen stänga väskan och ögonen. I morgon blir det uppgång tidigt.
För inte så länge sedan, fram till för ungefär två dagar sedan, då jag trodde att jag kunde resa med ryggsäck. Jag till och med köpte en, framförhållning som jag hade, för någon månad sedan.
För två dagar sedan kom jag på att det skulle bli jobbigt med ryggsäck, eftersom jag ska på bröllop och då behöver man ju en massa saker för att göra sig iordning. Bäst ändå att använda den vanliga resväskan.
Så idag plockade jag upp den från källan, och det vanliga problemet uppstod, det jag tänkte ha med mig, fick inte plats. Så i flera timmar har jag funderat på vad som inte ska få åka med, just nu rinner tårar nerför mina kinder, hårinpackningen får stanna hemma.
Nu behöver jag tänka lite mer, och sen stänga väskan och ögonen. I morgon blir det uppgång tidigt.
Jag vill ha, en egen generator.
Ja, jag erkänner. Även jag är drabbad av resfeber, fast i en något annorlunda form. Min ångest handlar om att jag inte har en generator. Jag skulle vilja ha en egen generator, undra vad jag kan köpa det, kan man köpa det?
Jag köpte en inspelningsbar dvd för några veckor sedan, för att kunna spela in sista veckan på Touren (hur kan man ens lägga ett bröllop då). Men nu börjar jag bli orolig för strömavbrott. Tänk om det blir strömavbrott, då kommer ju inget bli inspelat. Inte för att jag har haft strömavbrott särskilt ofta, tror inte ens det har hänt en enda gång de senaste åren.
Hade jag bara haft en egen generator, kunde den koppla in när strömmen gick, och jag kunde lugnt ha åkt iväg i morgon.
Jag köpte en inspelningsbar dvd för några veckor sedan, för att kunna spela in sista veckan på Touren (hur kan man ens lägga ett bröllop då). Men nu börjar jag bli orolig för strömavbrott. Tänk om det blir strömavbrott, då kommer ju inget bli inspelat. Inte för att jag har haft strömavbrott särskilt ofta, tror inte ens det har hänt en enda gång de senaste åren.
Hade jag bara haft en egen generator, kunde den koppla in när strömmen gick, och jag kunde lugnt ha åkt iväg i morgon.
torsdag 19 juli 2007
Festfeber
Jag är smittad. Det är feststämning i stan och jag vill vara med.
Jag har ingen lust att åka till en liten by i Grekland. Där det bara är massa kärleksfulla och romantiska par. Jag vill inte tillbringa en vecka med att sola, läsa, äta gott och vila upp mig.
Jag vill vara på ett ställe där det är fullt med affärer, pubar, nattklubbar och nattliv. Jag vill shoppa, klä upp mig, dricka massor av drinkar, flirta och kanske lite mer.
Det är bara att hoppas att festfebern släppt till på lördag. För jag ska ju till den lilla byn, med alla par, där det inte finns något att göra. Eller så kanske mina förutfattade meningar om stället jag skall till är fel, hoppas.
Jag har ingen lust att åka till en liten by i Grekland. Där det bara är massa kärleksfulla och romantiska par. Jag vill inte tillbringa en vecka med att sola, läsa, äta gott och vila upp mig.
Jag vill vara på ett ställe där det är fullt med affärer, pubar, nattklubbar och nattliv. Jag vill shoppa, klä upp mig, dricka massor av drinkar, flirta och kanske lite mer.
Det är bara att hoppas att festfebern släppt till på lördag. För jag ska ju till den lilla byn, med alla par, där det inte finns något att göra. Eller så kanske mina förutfattade meningar om stället jag skall till är fel, hoppas.
All You Need Is Love
Ringer pappa, för att glädja honom över Beatles överlägsenhet på top 500-listan.
”Hej Pappa, tänkte du skulle få bli lite glad över att du inte är galen när du tycker Beatles är bästa bandet”
”Ja, ha”
”Ja, dom hade 23 av sina låtar på topp 500-listan som The Rolling Stone Magazines gjort”
”Var "All You Need Is Love", topp 1?”
“ Men vad fan, jag vet inte, kan du inte bara vara glad över att dom har 23 låtar där”
”Vilken var nummer 1 då?”
Ingen idé att ta reda på vem som var nummer 1, tänk så besviken han skulle bli om det inte vore den.
”Hej Pappa, tänkte du skulle få bli lite glad över att du inte är galen när du tycker Beatles är bästa bandet”
”Ja, ha”
”Ja, dom hade 23 av sina låtar på topp 500-listan som The Rolling Stone Magazines gjort”
”Var "All You Need Is Love", topp 1?”
“ Men vad fan, jag vet inte, kan du inte bara vara glad över att dom har 23 låtar där”
”Vilken var nummer 1 då?”
Ingen idé att ta reda på vem som var nummer 1, tänk så besviken han skulle bli om det inte vore den.
onsdag 18 juli 2007
Championat
Den här fula "tavlan" kommer snart att hänga på min vägg.
Det finns bara en anledningen till att den kommer hänga där, och det är för att jag tycker mig blivit lurad som fick betala 300 kronor för championatet, när jag trodde att jag skulle få det.
Att göra pappa glad
Tänk att jag säger detta.
Pappa har rätt.
Idag fick jag det bekräftat. Fick hem ”The Rolling Stone Magazines 500 Greatest Songs Of All Time” och den grupp som hade en klar ledning med 23 låtar var just Beatles. Inte för jag någonsin misstrott det, indoktrinerat Beatles fan som jag är. Men, tänk vad glad pappa kommer att bli när han får veta detta.
Skall nog ringa med en gång.
Pappa har rätt.
Idag fick jag det bekräftat. Fick hem ”The Rolling Stone Magazines 500 Greatest Songs Of All Time” och den grupp som hade en klar ledning med 23 låtar var just Beatles. Inte för jag någonsin misstrott det, indoktrinerat Beatles fan som jag är. Men, tänk vad glad pappa kommer att bli när han får veta detta.
Skall nog ringa med en gång.
Att räkna rätt
Allt beror på hur man räknar, eller?
I morse hoppade jag och Mr Fluff in i bilen för att ta den (bilen alltså) till verkstan. Allt gick bra och vi kom fram utan några missöden. Lämnade in bilen, och efter det har jag ”tjänat” massor.
Det började med att jag i stället för att ta bussen hem, gick med raska steg. 30 kronor intjänade.
När bilen väl var färdig tog jag även benen tillbaka. Ytterliggare 30 kronor i kassan.
Jag hade vis av erfarenhet räknat med att bilreparationen skulle komma att gå på minst 6000. Sen lovade jag mig själv att om den kostade 6000 eller mindre skulle jag köpa mig en fjärrutlösare till kameran, trodde att en sån kostade runt 600.
När jag kommer till bilverkstaden, kommer chocken 3000. Alltså ytterliggare, lågt räknat, 3000 plus på kontot. Det innebar att jag tog vägen förbi Expert och köpte fjärrutlösaren, som endast kostade 200, en vinst på 400.
Väl hemma ringde mamma
” Fr Esta, jag har bestämt mig för att hjälpa dig med kostnaden för bilen, så hur mycket fick du betala”.
” Nä, det behövs inte mamsen, klarar det fint själv, gick inte på mer än 3000”.
” Då sätter jag in hälften på ditt konto”
” Behövs inte, jag fixar det bra, kan ha det tillgodo en jobbig dag”.
” Slutdiskuterat, pengarna är på ditt konto om några timmar”
Så idag har jag alltså gjort en ren vinst på:
30
30
3000
400
1500
--------
4960
Undra vad jag ska köpa för dom pengarna.
I morse hoppade jag och Mr Fluff in i bilen för att ta den (bilen alltså) till verkstan. Allt gick bra och vi kom fram utan några missöden. Lämnade in bilen, och efter det har jag ”tjänat” massor.
Det började med att jag i stället för att ta bussen hem, gick med raska steg. 30 kronor intjänade.
När bilen väl var färdig tog jag även benen tillbaka. Ytterliggare 30 kronor i kassan.
Jag hade vis av erfarenhet räknat med att bilreparationen skulle komma att gå på minst 6000. Sen lovade jag mig själv att om den kostade 6000 eller mindre skulle jag köpa mig en fjärrutlösare till kameran, trodde att en sån kostade runt 600.
När jag kommer till bilverkstaden, kommer chocken 3000. Alltså ytterliggare, lågt räknat, 3000 plus på kontot. Det innebar att jag tog vägen förbi Expert och köpte fjärrutlösaren, som endast kostade 200, en vinst på 400.
Väl hemma ringde mamma
” Fr Esta, jag har bestämt mig för att hjälpa dig med kostnaden för bilen, så hur mycket fick du betala”.
” Nä, det behövs inte mamsen, klarar det fint själv, gick inte på mer än 3000”.
” Då sätter jag in hälften på ditt konto”
” Behövs inte, jag fixar det bra, kan ha det tillgodo en jobbig dag”.
” Slutdiskuterat, pengarna är på ditt konto om några timmar”
Så idag har jag alltså gjort en ren vinst på:
30
30
3000
400
1500
--------
4960
Undra vad jag ska köpa för dom pengarna.
tisdag 17 juli 2007
På eller av
I kväll har jag msn:at med en kille ifrån Spraydate.
Kul, för han var trevlig och jag skrattade en del. Sen kom givetvis frågan om att ses, och innan man gör det vill man ju givetvis granska den man ska träffa så att den inte är fuuuul. Jag skickade iväg lite bilder på mig, dom som jag inte gör minen på givetvis, alltså bilder tagna utan min vetenskap i stort sett. Han tyckte tydligen jag såg fin ut för han ville gärna ses (plus att han sa det). Sen så skickade han bilder på sig, han var givetvis ful. Vet inte om jag ska vara ytlig och skita i dejten, eller om jag ska hoppas på ytterliggare skratt och träffa honom.
Jag har ju tid att tänka, för det kommer i vart fall inte bli förrän efter greklandsresan.
Kul, för han var trevlig och jag skrattade en del. Sen kom givetvis frågan om att ses, och innan man gör det vill man ju givetvis granska den man ska träffa så att den inte är fuuuul. Jag skickade iväg lite bilder på mig, dom som jag inte gör minen på givetvis, alltså bilder tagna utan min vetenskap i stort sett. Han tyckte tydligen jag såg fin ut för han ville gärna ses (plus att han sa det). Sen så skickade han bilder på sig, han var givetvis ful. Vet inte om jag ska vara ytlig och skita i dejten, eller om jag ska hoppas på ytterliggare skratt och träffa honom.
Jag har ju tid att tänka, för det kommer i vart fall inte bli förrän efter greklandsresan.
Brandvarnare, tack.
Hemma igen, efter en vansinnighetsfärd från landet.
Och (vet att man aldrig börjar en mening med och, men här tycker jag det passade ändå) jag kom till landet, mamsen ringde sent i söndags kväll och sa att magsjukan hon trott vara på väg, var falskt alarm.
Tillbaka till vansinnighetsfärden, den är inte som man skulle kunna tro om man känner mig, på grund av hög hastighet, utan för att mamsen skrämde upp mig. Hon har en stor kapacitet att lyckats med detta.
Senast jag körde hem ifrån landet, tyckte jag mig se rök komma ifrån höger fram, och när jag gick ut och luktade, så kom det en bränd odör. I måndags när jag åkte ner till landet, ingen rök men väl framme lite bränd lukt.
Utan att jag berättat för mamsen om röken, skrämde hon upp mig innan hemfärden till den grad, att jag trodde att det när som helst skulle slå upp stora lågor från framdelen av bilen. Låg bakom gigantiska långsamtgående lastbilar stora delar av vägen, för att kunna köra så sakta som möjligt utan att verka vara en idiot. När jag väl kom hem, ingen röklukt.
Tror du den försvunnit, eller fanns den där inte för att jag kört så sakta?
I morgon får jag svar, om nu bilverkstaden är ärlig, vilket jag aldrig tror.
Och (vet att man aldrig börjar en mening med och, men här tycker jag det passade ändå) jag kom till landet, mamsen ringde sent i söndags kväll och sa att magsjukan hon trott vara på väg, var falskt alarm.
Tillbaka till vansinnighetsfärden, den är inte som man skulle kunna tro om man känner mig, på grund av hög hastighet, utan för att mamsen skrämde upp mig. Hon har en stor kapacitet att lyckats med detta.
Senast jag körde hem ifrån landet, tyckte jag mig se rök komma ifrån höger fram, och när jag gick ut och luktade, så kom det en bränd odör. I måndags när jag åkte ner till landet, ingen rök men väl framme lite bränd lukt.
Utan att jag berättat för mamsen om röken, skrämde hon upp mig innan hemfärden till den grad, att jag trodde att det när som helst skulle slå upp stora lågor från framdelen av bilen. Låg bakom gigantiska långsamtgående lastbilar stora delar av vägen, för att kunna köra så sakta som möjligt utan att verka vara en idiot. När jag väl kom hem, ingen röklukt.
Tror du den försvunnit, eller fanns den där inte för att jag kört så sakta?
I morgon får jag svar, om nu bilverkstaden är ärlig, vilket jag aldrig tror.
söndag 15 juli 2007
Stress
Igår var jag förutseende, skulle slippa sitta och svettas i bilen på väg ner till landet. Att jag brukar svettas beror inte på värmen, så det hjälper inte att köra senare på dagen.
Utan att jag svettas i bilen beror på att jag, innan jag åker ska ha cyklat och givetvis sett färdigt på Touren. Jag ska ha duschat, tagit på mig, och sprungit runt i lägenheten och packat.
Så innan jag slog mig ned på sadeln, packade jag övernattningsväskan, för att slippa den delen efteråt. Gav mig en klapp på axeln och satte mig på cykeln. Tio minuter senare ringer mamma och säger att hon inte tycker jag ska komma ner, för hon tror sig hålla på att bli magsjuk.
Jag hade alltså packat i onödan. Tror att det kommer bli stress som gäller i framtiden.
Utan att jag svettas i bilen beror på att jag, innan jag åker ska ha cyklat och givetvis sett färdigt på Touren. Jag ska ha duschat, tagit på mig, och sprungit runt i lägenheten och packat.
Så innan jag slog mig ned på sadeln, packade jag övernattningsväskan, för att slippa den delen efteråt. Gav mig en klapp på axeln och satte mig på cykeln. Tio minuter senare ringer mamma och säger att hon inte tycker jag ska komma ner, för hon tror sig hålla på att bli magsjuk.
Jag hade alltså packat i onödan. Tror att det kommer bli stress som gäller i framtiden.
lördag 14 juli 2007
Taskigt sagt.
Idag har jag varit på utställning med Mr Fluff, och som om det inte räcker med att det gick dåligt på utställningen (inkompetent domare givetvis), fick jag också världens elakaste kommentar. Den var så hemsk att jag funderade på att hänga mig och genast förstod att jag inte var singel av eget val, utanför att jag ser hemsk ut.
Med på utställningen var inte bara mor och far, utan också mors syster, alltså min moster S. Jag stod glatt och pratade med en annan dam med hund, när hon säger.
Är ni släkt?
och pekar på moster.
Ja
svarar jag vänligt (skulle jag inte gjort om jag vetat fortsättningen)
Tänk att det förstod jag, ni är så lika. Du är mer lik henne än din mamma och pappa.
Till saken hör, att jag tycker moster S, ser anskrämlig ut.
Det måste vara det fula hårets fel. Det är inte bara min frisör som hatar mig, jag hatar nog henne också.
Så det så.
Med på utställningen var inte bara mor och far, utan också mors syster, alltså min moster S. Jag stod glatt och pratade med en annan dam med hund, när hon säger.
Är ni släkt?
och pekar på moster.
Ja
svarar jag vänligt (skulle jag inte gjort om jag vetat fortsättningen)
Tänk att det förstod jag, ni är så lika. Du är mer lik henne än din mamma och pappa.
Till saken hör, att jag tycker moster S, ser anskrämlig ut.
Det måste vara det fula hårets fel. Det är inte bara min frisör som hatar mig, jag hatar nog henne också.
Så det så.
Värre än fult
Min frisör har gått ifrån att ogilla mig till att hata mig. Tror jag.
Förut har jag i vart fall sett bra ut i håret när jag gått därifrån. Även om jag själv sedan aldrig kunnat framkalla den looken hur jag än försökt.
När jag var där i torsdags var jag till och med ful i håret när jag gick därifrån. Tänk dig en blandning mellan 13-åring på 80-talet, några delar 50-åriga bambatants frisyr från samma tid, och slutligen tillsätt ett dygn sovande på kudde. Det är så hemskt att det inte är klokt. Jag har testat allt, platttång, locktång, rulla upp det och även á naturell. Det enda som bara ser fult ut är om jag sätter upp det med en miljon hårspännen då det är för kort att göra något annat med det.
Det värsta är att min frisör är vän med en vän till mig, så jag måste göra slut med henne på ett bra sätt. Inte vännen utan frisören. Kanske jag ska be vännen säga att jag fått den där sjukdomen då man tappar allt sitt hår, och inte behöver någon frisör längre.
Förut har jag i vart fall sett bra ut i håret när jag gått därifrån. Även om jag själv sedan aldrig kunnat framkalla den looken hur jag än försökt.
När jag var där i torsdags var jag till och med ful i håret när jag gick därifrån. Tänk dig en blandning mellan 13-åring på 80-talet, några delar 50-åriga bambatants frisyr från samma tid, och slutligen tillsätt ett dygn sovande på kudde. Det är så hemskt att det inte är klokt. Jag har testat allt, platttång, locktång, rulla upp det och även á naturell. Det enda som bara ser fult ut är om jag sätter upp det med en miljon hårspännen då det är för kort att göra något annat med det.
Det värsta är att min frisör är vän med en vän till mig, så jag måste göra slut med henne på ett bra sätt. Inte vännen utan frisören. Kanske jag ska be vännen säga att jag fått den där sjukdomen då man tappar allt sitt hår, och inte behöver någon frisör längre.
Skall det upp på väggen?
Nej, det var inget spännande i paketet som jag hämtade ut.
Det var ett certifikat som jag beställt när Mr Fluff blev champion. Vet inte om jag skulle gjort det, om jag vetat vad jag vet idag. En ful bit papper för trehundra spänn.
Jag, dum och naiv som jag är, trodde att jag skulle få det, som ett pris. Men jag borde vetat att inom SKK (svenska kennelklubben) får man köpa sina pris själv.
Dumma jag.
Det var ett certifikat som jag beställt när Mr Fluff blev champion. Vet inte om jag skulle gjort det, om jag vetat vad jag vet idag. En ful bit papper för trehundra spänn.
Jag, dum och naiv som jag är, trodde att jag skulle få det, som ett pris. Men jag borde vetat att inom SKK (svenska kennelklubben) får man köpa sina pris själv.
Dumma jag.
torsdag 12 juli 2007
Paket, nästan som jul
Idag fick jag en post avi, förskottsbetalning 300 kronor. Jag har inte beställt något, men jädrans vad nyfiken jag är. Undra om det är någon som beställt något sjukt till mig. Givetvis kommer jag att hämta ut det, så då får du veta vad det är för något.
Nyfiken?
Det är jag.
Nyfiken?
Det är jag.
Videomannen
I går fick jag in nya uppgifter om den otrevliga mannen i videoaffären. Uppgifterna kom i från en vad jag tror säker källa. Bjöd en gammal vän ifrån Juliantiden på middag och alldeles för mycket vin. Med dessa uppgifter är det inte konstigt att han inte ville ha in Mr Fluff i affären, och det berodde nog inte alls på det han sa, utan därför att han har en rottistik och hennes valpar i rummet bakom disken. Vännen hade till och med blivit erbjuden att köpa en valp när han var inne i affären.
I förrgår
Just nu sitter jag i soffan. Väntar, längtar till dess att dagens etapp av Tour De France skall komma i gång. Tredje etappen och redan börjar ångest inför att det snart är slut komma igång. Önskar att de kunde cykla året runt, men samtidigt vet jag att när säsongen börjar närma sig slutet skulle jag ha haft rektangulära ögon om det var på det sätt som föräldrarna sa till sina barn på 70-talet. Dock ljug aldrig mina/våra föräldrar om det för mig, men det kan ha berott på att jag inte var något stort fan av tv:n på den tiden.
Om ett par veckor åker jag till Grekland på bröllop, har bävat över att jag kommer missa sista veckan i Touren, och funderat på hur jag ska lösa det med inspelning på videoband. Inte kommit på någon bra lösning, så i helgen köpte jag en inspelningsbar dvd, så nu är det löst. Ibland är det bra att cykelsporten inte är så utbredd, det gör att jag kan spela in en vecka, se den i efterhand och ändå inte fått veta resultaten.
Om ett par veckor åker jag till Grekland på bröllop, har bävat över att jag kommer missa sista veckan i Touren, och funderat på hur jag ska lösa det med inspelning på videoband. Inte kommit på någon bra lösning, så i helgen köpte jag en inspelningsbar dvd, så nu är det löst. Ibland är det bra att cykelsporten inte är så utbredd, det gör att jag kan spela in en vecka, se den i efterhand och ändå inte fått veta resultaten.
fredag 6 juli 2007
Einstein, nä.
Mr Fluff, min mycket vackra och mysiga hund hör tyvärr inte till den smartare skaran.
Idag busade vi lite hemma, han sprang iväg in i sovrummet och jag gömde mig bakom dörren in till vardagsrummet. Vad händer då? Om Mr Fluff skulle varit en något sånär normal hund skulle han ha hittat mig med en gång. Istället trippar Mr Fluff omkring och letar, och letar och letar, men han hittar mig inte. Han börjar pipa, lägger sig vid dörren, tar ytterliggare några varv i lägenheten. Efter närmare 20 minuter hittar han mig av en slump, och blir jätteglad.
Hur kan en hund vara så dum, jag har aldrig varit med om något liknande. Någon som har?
Idag busade vi lite hemma, han sprang iväg in i sovrummet och jag gömde mig bakom dörren in till vardagsrummet. Vad händer då? Om Mr Fluff skulle varit en något sånär normal hund skulle han ha hittat mig med en gång. Istället trippar Mr Fluff omkring och letar, och letar och letar, men han hittar mig inte. Han börjar pipa, lägger sig vid dörren, tar ytterliggare några varv i lägenheten. Efter närmare 20 minuter hittar han mig av en slump, och blir jätteglad.
Hur kan en hund vara så dum, jag har aldrig varit med om något liknande. Någon som har?
torsdag 5 juli 2007
Inga valar inbjudna till bröllopet
Om tre veckor skall jag på bröllop. Tanken var att jag skulle ha på mig en helt underbar klänning som inköptes för ett par år sedan och endast används ett par gånger därefter. Tyvärr var det två år och sex kilo sedan, så av säkerhetsskäl testade jag den i morse efter all träning (lång hundpromenad och cykling) då jag kände mig slank.
Först kände jag mig lättad då jag märkte att den kändes bra på kroppen, inte för liten utan helt lagom. Sen vände jag mig om och kollade i spegeln, då kändes det inte lika bra längre. Tankarna letade sig bakåt i tiden, till den dag jag såg bilderna som tagits på millenniumskiftets, bilderna som fick mig att framstå som en strandad val i paljettklänning. I den stund bildades ett motto som jag följt därefter, och inte på grund av att jag snabbt gick ner de oönskade kilona, vilket jag faktiskt gjorde utan av jag fortfarande kan erinra mig chockbilderna och det motto som myntades ”Bär aldrig paljetter om du inte är smal”.
Så i stället för att tvätta, städa och sånt tråkigt har jag sprungit runt i stan på jakt efter något klädsamt.
Först kände jag mig lättad då jag märkte att den kändes bra på kroppen, inte för liten utan helt lagom. Sen vände jag mig om och kollade i spegeln, då kändes det inte lika bra längre. Tankarna letade sig bakåt i tiden, till den dag jag såg bilderna som tagits på millenniumskiftets, bilderna som fick mig att framstå som en strandad val i paljettklänning. I den stund bildades ett motto som jag följt därefter, och inte på grund av att jag snabbt gick ner de oönskade kilona, vilket jag faktiskt gjorde utan av jag fortfarande kan erinra mig chockbilderna och det motto som myntades ”Bär aldrig paljetter om du inte är smal”.
Så i stället för att tvätta, städa och sånt tråkigt har jag sprungit runt i stan på jakt efter något klädsamt.
onsdag 4 juli 2007
Det sägs hända i tre, och nu hoppas jag det stämmer.
Det sägs att tråkiga saker alltid händer i tre, eller något sådant, och det verkar stämma. Det är tre äldre artister, folkkära eller i vart fall kända som dött på bara några veckor.
För mig privat, och vilket jag tycker är jobbigare började det med ett telefonsamtal en söndag morgon i april. Bäste vännen P ringer och låter konstig på rösten, vilket har sin förklaring i ett att hans bror tagit livet av sig under natten. Jobbig tid har det varit för honom efteråt, och som bäste vän är man med i allt jobbigt. Lillebror var inte okänd för mig heller, då jag känt bästa vännen sedan första klass.
Det fortsatt i fredags, då en vän (sedan 14 år då vi båda var nyblivna valpägare) råkade ut för något fruktansvärt. Hans flickvän (som jag också är bekant med och träffade bara en vecka tidigare) och deras två hundar blev påkörda av tåget. Hundvännen J berättar att hon varit på väg ner för att hälsa på honom på jobbet då det händer. Han berättar att hundarna dog direkt, men att hon ligger nedsövd på Sahlgrenska med ett ben som slitits av ovanför knäet och färre fingrar på en av sina händer.
Igår var det dags för henne att väckas upp och jag tänker på hur jag skulle ha känt det om jag vore i någon av deras kläder. Hur jag som hundvännen J, skulle ha haft ångest över att det var till mig hon var på väg när det hände, att det var jag som bett henne komma förbi. Att jag skulle ha varit glad att hon levde, men tyckt det vore jobbigt att se henne få besked om hur vissa saker kommer att ha ändrads i hennes liv. Som hundvännens J´s flickvän klarar jag inte ens av att tänka mig det, men kanske man först skulle ha tyckt det vore bättre om man dött, allt som var innan är ju ändå förändrat, kanske skuld över att jag varit dum, att hundarna dött, att allt vi planerat ihop inte längre finns. Det tar nog tid att planera en ny framtid, men är det någon som klarar det, tror jag att det är hon. Jag kan bara hoppas att allt har gått bra, eller hur jag ska uttrycka mig.
Slutligen idag, ytterliggare en tråkig händelse. Min ingifta moster har dött. På ett sätt dog hon redan för 14 år sedan då ett blodkärl brast i hennes hjärna, utan någon som helst förvarning, för därefter hon varit som en stor sexmånads baby. Det gör inte sorgen mindre och speciellt inte för morbror, som verkligen älskat henne.
Han har gjort allt för att hon ska ha det bra. I flera år har han letat efter det perfekta huset, det som ska fungera bra för henne, så att hon ska kunna komma ut i trädgården på ett enkelt sätt, som ska fungera invändigt.
Sen för 6 månader sedan hittade han det, och som han har renoverat. För 2 månader sedan flyttade de in, och så händer detta. Jag menar inte att det skulle ha varit mindre hemskt om han inte hittat huset, men, ja ni vet.
När ”olyckan” inträffade för 14 år sedan, tänkte jag att det skulle ha varit bättre om hon dött (vilket jag självklart inte sa till honom), att han skulle ha kunnat få gå vidare med sitt liv, att hon skulle slippa sitta som ett kolli och inte klara av det minsta lilla själv. Så tyckte inte han, utan han var glad att ha henne kvar, i den form hon nu fanns. Hon kan inte mått så dåligt av det hon heller, utan hon var oftast glad, skrattande och som jag sa innan en stor baby (däremot kanske inte det hon själv skulle valt).
Sen idag så dog hon igen, även denna gång utan någon förvarning. På något sätt tror jag morbror haft en fantasi om att de ändå skulle bli gamla ihop, hur han skulle sköta om henne, att han skulle se till att hon skulle ha det bra. Så idag när drömmarna krossades, har han också gjort det. Mamma och moster är hos honom nu, jag hoppas att det är honom till någon tröst, även om det kanske inte känns som det just nu.
Jag hoppas verkligen att det tar slut nu, och att det inte kommer närmare än så här på bra länge.
För mig privat, och vilket jag tycker är jobbigare började det med ett telefonsamtal en söndag morgon i april. Bäste vännen P ringer och låter konstig på rösten, vilket har sin förklaring i ett att hans bror tagit livet av sig under natten. Jobbig tid har det varit för honom efteråt, och som bäste vän är man med i allt jobbigt. Lillebror var inte okänd för mig heller, då jag känt bästa vännen sedan första klass.
Det fortsatt i fredags, då en vän (sedan 14 år då vi båda var nyblivna valpägare) råkade ut för något fruktansvärt. Hans flickvän (som jag också är bekant med och träffade bara en vecka tidigare) och deras två hundar blev påkörda av tåget. Hundvännen J berättar att hon varit på väg ner för att hälsa på honom på jobbet då det händer. Han berättar att hundarna dog direkt, men att hon ligger nedsövd på Sahlgrenska med ett ben som slitits av ovanför knäet och färre fingrar på en av sina händer.
Igår var det dags för henne att väckas upp och jag tänker på hur jag skulle ha känt det om jag vore i någon av deras kläder. Hur jag som hundvännen J, skulle ha haft ångest över att det var till mig hon var på väg när det hände, att det var jag som bett henne komma förbi. Att jag skulle ha varit glad att hon levde, men tyckt det vore jobbigt att se henne få besked om hur vissa saker kommer att ha ändrads i hennes liv. Som hundvännens J´s flickvän klarar jag inte ens av att tänka mig det, men kanske man först skulle ha tyckt det vore bättre om man dött, allt som var innan är ju ändå förändrat, kanske skuld över att jag varit dum, att hundarna dött, att allt vi planerat ihop inte längre finns. Det tar nog tid att planera en ny framtid, men är det någon som klarar det, tror jag att det är hon. Jag kan bara hoppas att allt har gått bra, eller hur jag ska uttrycka mig.
Slutligen idag, ytterliggare en tråkig händelse. Min ingifta moster har dött. På ett sätt dog hon redan för 14 år sedan då ett blodkärl brast i hennes hjärna, utan någon som helst förvarning, för därefter hon varit som en stor sexmånads baby. Det gör inte sorgen mindre och speciellt inte för morbror, som verkligen älskat henne.
Han har gjort allt för att hon ska ha det bra. I flera år har han letat efter det perfekta huset, det som ska fungera bra för henne, så att hon ska kunna komma ut i trädgården på ett enkelt sätt, som ska fungera invändigt.
Sen för 6 månader sedan hittade han det, och som han har renoverat. För 2 månader sedan flyttade de in, och så händer detta. Jag menar inte att det skulle ha varit mindre hemskt om han inte hittat huset, men, ja ni vet.
När ”olyckan” inträffade för 14 år sedan, tänkte jag att det skulle ha varit bättre om hon dött (vilket jag självklart inte sa till honom), att han skulle ha kunnat få gå vidare med sitt liv, att hon skulle slippa sitta som ett kolli och inte klara av det minsta lilla själv. Så tyckte inte han, utan han var glad att ha henne kvar, i den form hon nu fanns. Hon kan inte mått så dåligt av det hon heller, utan hon var oftast glad, skrattande och som jag sa innan en stor baby (däremot kanske inte det hon själv skulle valt).
Sen idag så dog hon igen, även denna gång utan någon förvarning. På något sätt tror jag morbror haft en fantasi om att de ändå skulle bli gamla ihop, hur han skulle sköta om henne, att han skulle se till att hon skulle ha det bra. Så idag när drömmarna krossades, har han också gjort det. Mamma och moster är hos honom nu, jag hoppas att det är honom till någon tröst, även om det kanske inte känns som det just nu.
Jag hoppas verkligen att det tar slut nu, och att det inte kommer närmare än så här på bra länge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)