Min frisör har gått ifrån att ogilla mig till att hata mig. Tror jag.
Förut har jag i vart fall sett bra ut i håret när jag gått därifrån. Även om jag själv sedan aldrig kunnat framkalla den looken hur jag än försökt.
När jag var där i torsdags var jag till och med ful i håret när jag gick därifrån. Tänk dig en blandning mellan 13-åring på 80-talet, några delar 50-åriga bambatants frisyr från samma tid, och slutligen tillsätt ett dygn sovande på kudde. Det är så hemskt att det inte är klokt. Jag har testat allt, platttång, locktång, rulla upp det och även á naturell. Det enda som bara ser fult ut är om jag sätter upp det med en miljon hårspännen då det är för kort att göra något annat med det.
Det värsta är att min frisör är vän med en vän till mig, så jag måste göra slut med henne på ett bra sätt. Inte vännen utan frisören. Kanske jag ska be vännen säga att jag fått den där sjukdomen då man tappar allt sitt hår, och inte behöver någon frisör längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar