Jag sa ju att jag skulle skriva lite om resan. Den var underbar och underhållande.
Jag har ju flera gånger tidigare varit i Grekland, men då på öarna, och har talat mig varm om de trevliga grekerna. Det tar jag tillbaka, NU. Tror aldrig jag har blivit så dåligt bemött i hela mitt liv. Vet inte om det beror på att de är rasister, tycker det är jobbigt med engelskan, eller om det helt enkelt har samma bemötande mot alla, vilket min grekiska väninna hävdade.
Det började redan när vi kom ur planet, och skulle hitta en tågförbindelse till Platamon. Kvinnan i kassan, sa något på vad hon kanske trodde var engelska, men som ingen av oss förstod, inte ens killen som var med, som är från England. Efter att vi alla fyra (som åkte ihop till samma ställe) gått igenom kassan och fått beskrivningen, kunde vi slutligen puzzla ihop hennes förklaringar, till en som vi trodde skulle fungera. Det gjorde den, en bit. Men det behövdes också en hel del tur för att vi skulle komma rätt.
Vid ett ställe skulle vi byta från metron till ett tåg. På stationen skulle vi köpa nya biljetter, då blev vi skickade från ställe till ställe (genom att de pekade på en annan lucka) fyra gånger innan vi slutligen kom fram till den första luckan igen, och då, fick köpa en biljett.
I Platomon, vilket är ett turist ställe för greker och inte en håla, vilket jag trodde och fruktade innan vi kom fram, fick vi samma dåliga bemötande.
Jag och Tjörnväninnan skulle dela ett dubbelrum. Vi fick ett rum med en säng på 1.40, och bara ett lakan som täcke. Kändes lite jobbig, då vi bägge är lite av eremiter. Det gick inte att ordna till två lakan, så slutligen fick vi sno ett lakan ifrån ett annat rum, där det bodde folk vi kände. Under hela veckan vägrade städerskan, städa rummet, byta lakan eller handdukar, fram tills näst sista dagen då vår grekiska väninna kom ner och skällde på henne.
På restaurangerna, pustade de och stönade när vi kom och beställde, precis som om det var hemskt att vi kom in på deras restaurang och åt.
I affärerna lät de andra, grekiska, kunder gå före i kön, och de slängde pengarna efter oss.
På stranden var kvinnan som tog betalt för stolar och tog upp beställningar sur, så att det såg ut som om hon bitit i en citron. Hon sa inte ett ljud till oss svenskar, så om det inte varit för att hon pratat med grekerna skulle jag ha trott att hon var stum.
När vi skulle åka till tåget på hemvägen, hade vi beställt taxi. Han kom 20 minuter för tidigt och var vansinnig för att vi inte var färdiga, och om vi inte var klara inom två minuter så skulle han åka utan oss. Gissa om vi fick jäkta.
På tåget på väg hem, hade två grekiska bastanta madammer tagit min och Tjörnväninnans platser som var vid fönstret, plus sina egna. Då vi skulle åka nästan 6 timmar på natten ville vi ha dem för att kunna luta oss mot väggen och sova. De vägrade att flytta på sig, och konduktören fick tillkallas innan vi fick plats alls, och då inte på våra fönsterplatser, utan på madammernas mitten säten.
Jag och Tjörnväninnan hade emellanåt lite tur också. Som när vi med hjälp av grekväninnan bokade tågbiljetter till hemresan, efter uppmaningar från mamman om att annars kanske vi inte skull få åka med. En timme efter vår bokning, var fyra andra från vårt sällskap där för att boka, de fick inte göra det, för att de inte var greker sa han i kassan. Så grekväninnan fick ta ytterliggare en tur tillsammans med dem för att boka biljetter.
Det går inte att beskriva hur sjukt det var. Tillslut kunde vi inte annat än att roas av deras beteende.
I övrigt var resan underbar. Det var varmt, sol, härliga stränder, en härlig turistort (även om den kan vara svår att rekommendera för andra), vi var ett gäng på närmare 50 personer som var där för bröllopet som umgicks och hade otroligt kul ihop. Jag lärde känna en hel del nya roliga människor. Själva bröllopet var fantastiskt, som ett sagobröllop. Ceremonin hölls utanför en kyrka, uppe på ett berg, med utsikt över berg och hav, samtidigt som solen gick ner, så vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar