Tröttast

Orkade inte ens duscha nu på morgonen. Det säger väl allt.

Där ser man.

Saker och ting kan verkligen förändras under en dag. I morse höll jag på att dö då jag efter lite mer än en veckas semester var tvungen att vakna till klockan igen, kliva upp och gå till jobbet. När jag väl var på jobbet kändes det faktiskt helt okey och jag blev påmind om hur mycket jag verkligen uppskattar både arbete och arbetskamrater och nu när det är kväll sitter jag här ser på fotboll och läser igenom en utredning som det skall göras en sammanfattande bedömning för och som ska iväg med posten på fredag.

Men jag kan ju inte sticka under stol med (vilket löjligt uttryck BTW) att jag längtar till om fyra veckor när jag inte behöver gå upp av klockan på fyra hela veckor om jag inte själv vill alltså.

Sovmorgon

Det händer inte varje dag, inte alls ofta alls faktiskt. Men idag sov jag till halv tio. Nu ska jag duscha, lämna av Egon hos mor och därefter utsättas för tortyr hos tandläkaren. Har bara hinkvis med ångest och oro.

Jag stal

Igår diskuterade vi en bok vid en av midsommardrinkarna. Jag har läst den men det var några år sedan då den kom ut. Jag tyckte den var okey men inte alls så bra som den blev upphöjd till att bli. Däremot kommer jag inte ihåg vad jag inte tyckte om. Däremot läste jag en recension av boken, som inte var odelat positiv, för ett tag sedan och den kom jag ihåg. Sa jag sa vad som stod i recensionen och gjorde det till min åsikt. Det roliga är att de flesta var lite påverkade vid tillfället och idag sa han som läste boken det som jag sa som jag i min tur stulit. Han stal liksom stöldgods.

Tillbaka på ruta ett

Idag har jag varit grymt bra. Jag har åkt rullskidor 6km, jag har shoppat (om det nu räknas till att göra något bra) och jag har gått skogspromenad i Stättared (som jag lovade Egon redan i måndags). Så för att liksom inte göra dagen för bra tog jag och klippte upp ohoj tuben och åt chokladsås med sked, innan dess hade jag givetvis sugit ut så mycket jag bara kunde. Det där med att inte köpa godis gör mig verkligen initiativrik.

Lätt som en plätt

att vända på dygnet lite sådär när det är semester. Man bara råkar sova till halv tio och sen tar man en liten middagslur på tre timmar mellan fyra och sju.

Stanna

Du har kommit rätt. Jag har bara gjort om lite.

Planerat

Idag hade jag tänkt att åka rullskidor och åka upp till Stättared och promenera. Jag har inte gjort något av det men det gör inte så mycket, kan göra det i morgon. Jag har ju semester.

Får man vara stolt?

Jag är det iallafall.
Cyklat 300 km

Ett jävla Vättern liksom.
En jävla Vättern.

Ny dröm

Haft en ny konstig dröm om Vätternrundan. Denna gång var det söndagen efter loppet och jag trodde inte jag hade åkt det, eller bara åkt en bit men sen visade det sig att jag hade varit så trött att jag inte kom ihåg att jag åkt men att jag minsann genomfört det. Skumt.

Bra stimm

Nu känns det verkligen toppen. Det där med toppen på moset rättare sagt och då tänker man att moset är som en stor jävla bajskorv, fylld med feber, ont i halsen, förkylt, i den geggan slängde jag igår en något kass mage och om toppen då, det som hela inlägget syftar till.... Jo idag har mitt vänsteröga svullnat upp och spänner. Ser ut som jag fått en rak höger. Från kindbenet och upp mot innerdelen av ögat, en stor jävla svullnad.

Ledighet tack.

Just nu skriker min kropp efter semester. Den vill inte gå upp till jobbet längre, utan vill ligga kvar i sängen. På något sätt försöker hjärnan förtränga vad som ska hända på jobbet de dagar som är kvar och är helt inställd på ledighet och Egon vill inte gå upp ur sängen. För övrigt verkar han ofta vilja ha semester. Efter i dag är det två dagar kvar att gå upp på morgonen för att jobba så det är bara att stå ut.

två dagar, en vecka, en vecka och två dagar

Det är vad jag ser fram emot den här onsdagsmorgonen. Att jag överhuvudtaget orkar se framåt beror helt och hållet på att det finns något så fantastiskt som sömntabletter. Älskar den som kom på dem. Så skönt att få sova nästan sju timmar. Livet känns bra mycket bättre efter att jag sovit.

Mardrömmen

Dagen D, dagen för Vätternrundan. Jag kommer upp och träffar på några gamla vänner, sitter och pratar med dem och glömmer helt av tiden. Bråttom, bråttom kommer fram till startlinjen 20 minuter innan start. Det är bara det att jag inte har hämtat upp nummerlappen ännu. Vänder mig till närmaste funktionär som informerar mig om att platsen där man hämtar sin nummerlapp ligger 3 km bort. Ruskigt stressad då jag har kort om tid, samtidigt som jag tycker det känns förjävligt att vara tvungen att cykla 6 km extra när jag ska cykla 30 mil, spurtar jag iväg. Det tar sin tid och jag får en kartong där nummerlappen ligger i och cyklar tillbaka till start.

Medan jag packar upp nummerlappen, håller mamma och pappa i cykeln. När jag får upp den ser jag att den är till ett barnlopp och att nummerlappen är så liten att jag knappt får på mig den. Jag stretar och drar och inser att jag inte har cykeljackan på mig utan en täckjacka. Jag har inte ens med mig cykeljackan. Känner mig jävligt irriterad och när jag ska hoppa upp på cykeln ser jag att det inte är min racer utan min gamla hybrid. Min starttid har nu passerats med över tio minuter och jag inser att jag kommer få köra i vanliga kläder på breda dubbdäck. Hoppar upp ger mig iväg och tänker att jag ska börja äta med en gång men nej. Alla bars och liknande är i cykelväskorna som hänger på racern. Och inte nog med det, den här mardrömsupplagan av Vättern, är det masstart och då jag missade starten har jag ingen aning om var jag ska ta vägen. Jag cyklar runt helt vilsen på massa småvägar mitt i skogen och letar efter pilar vid vägkanten utan att hitta några men jag kan säga det i varje fall. Jag hade i alla fall tur med vädret.

sOOn

Snart är det färdiggnällt här i bloggen i varje fall för denna gång. Men först dagens måndagsgnäll. Jädrar var trött jag var efter och på jobbet idag, det märks verkligen att jag varit sjuuuk.

Rätt beslut

Jag vet att det var rätt att bestämma mig för att inte åka idag, men det känns ändå fördjävligt. Har vaknat flera gånger i natt och fått gå upp och snyta mig och sen hostan från helvetet som liksom kör igång tills man nästan spyr. Bara att fundera på vad jag ska göra istället för att sitta i sadeln, finns inte så mycket att välja på när man mår dåligt. Läsa eller se på film och jag har inte lust med något av det.

Besegrad

Jag erkänner mig besegrad. Det sitter långt in för jag avskyr verkligen att förlora, men den dj*vula sjukdomen har vunnit. Jag kommer inte åka loppet i morgon. I stället blir jag hemma med allra finaste och kurerar lite till.

På väg

Tror att sjukdomen gjort sin vändning nu. Visst, det är en bit från bra men ändå, jag kunde liksom njuta av en morgonpromenad på darriga ben. Jag kände lite livslust och jag njöt av att världens allra sötaste struttade omkring bredvid mig. Det bästa med att vara hemma och få tillbringa tid med allra sötaste är att vår relation blir bättre. Senaste tiden har varit så mycket vardag att jag bara är för honom, han liksom lite halvskiter i mig. Men nu är kärleken tillbaka lite mer. Mamma och pappa ville ha med honom till landet igår men där sa jag stopp. Blir det nu inget Nationaldagslopp för mig vill jag inte varit ifrån honom helt i onödan.
Nu ska jag tacka gud för nässpray, treo och näsdukar (vetenskapen alltså) och fortsätta ha en härlig morgon.

15 dagar kvar till Vättern

och jag ligger hemma, dundersjuk, med halsont, förkyld, feber och som liksom för att göra det extra jävligt ont i tandhelvetet. Fick alltså i mitt allmäntillstånd åka ner till tandläkaren, en ny igen och han var fantastisk, så att han fick trycka lite och säga att vi skulle vänta och se vad som hände. Fick hans hemnummer, för han skulle vara ledig, så om något hände skulle jag ringa upp honom. Hur gulligt var inte det.

Hälsostatus

Igår bet jag sönder min tand och trodde i min naivitet att akuttandläkare var öppet dygnet runt. Helt fel och nu sitter jag här och försöker igen, men no, no, dom öppnar inte förrän åtta. Hoppas verkligen att det bara är att komma dit, för nu skiter jag i att försöka ringa. Inte nog med det, var så upprörd igår att jag glömde stänga fönstret i köket så nu har jag ont i halsen också. Tål ju verkligen inte att sova med öppet fönster.

Statusen = skit alltså