Så var det dagen, min debut inom internetdating.
Ringde honom på förmiddagen och gjorde upp om tid och plats. Mitt kritiska jag gick genast till anfall och jag fick rysningar (och inte av välbehag) av hans dialekt. Men jag motstod min impuls till att genast ställa in. I stället möttes vi vid koppamärra (eller statyhästen) som han (bonnen) sa.
När det sen var dags för att ses gjorde han inte mina förväntningar besvikna, han var inte min typ. Däremot var han otroligt trevlig och vi hade inga problem att prata oss igenom en god måltid.
Om vi ses igen?
Jag skulle inte dö, om det inte blev så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar