Facebook

Måste säga att facebook är en konstig företeelse. Den får människor att på något sätt gå utanför sina ramar, eller åtminstone andra att gå utanför sina.

När jag precis startat upp sidan fick jag ett meddelande om att en kille ville adda mig, en kille som gick i samma skola som mig. Som nästan rörde sig i samma umgänge som jag, men som jag aldrig umgåtts med. Klart jag godkände honom, sen dess har vi inte hörts av mer än med massutskick som görs.

Ett tag senare addade min systers vän mig. Jo, visst vi har träffats, men vänner, nä kan jag inte säga. Men jag addade henne, tycker ju hon är en go tjej, och kunde väl inte ignorera, eller? Det måste väl ändå ses som otrevligt att inte godkänna när jag blir tillfrågad, och otrevlig vill jag inte vara, speciellt inte mot systers vän.

Inte en dag hinner gå innan denna vännens vän, också en vän till min syster addar mig. Här börjar det kännas skumt. Kanske för att jag själv börjar tänka att det kanske är vänner jag ska ha på min facebook och inte sådana jag inte känner. Men eftersom jag addade den första av systerns vänner får jag väll lägga till den senare också.

Så har det rullat på, och säkert en tredjedel av dem som återfinns på min vänlista, vet jag inte om jag skulle kalla vänner, men jag kanske ska tänka på det som livet, jag har både vänner, sådana jag känner, sådana jag vet vilka de är, och de som vet vem jag är runt mig.

Bland det roligaste med facebook, vad jag tycker, är att gå in på vännernas vänlistor och titta efter vilka som finns där. Är det någon jag vet vem det är, och står det något om den här personen på dennes profil. Häromdagen ramlade jag in på en sida som en kille har, en kille jag för många, många år sedan hade lite flirt med. En kille som trots det lilla det var, ändå fick mig att bli glad, fick det att pirra lite bara av att läsa hans sida. På något sätt ville jag skicka iväg ett vän meddelande, bara för att få honom på min vänlista, det skulle göra mig glad. Klart att jag inte gjorde, för vi var ju aldrig vänner.

Idag fick jag ett meddelande om att han ville vara min vän. Undra hur han tänkte. Åh, henne vet jag vem det är = adda, eller åh, Fr Esta, ”lite glädje”, henne vill jag ha på min lista.

Det kanske är jag som är gammalmodig, att skicka meddelande om att adda, kanske bara är som att säga hej, och det skulle jag ju faktiskt ha gjort till alla dem som är på min vänlista. Jag och tydligen också min syster, som pikade mig för att ha hennes vänner på vänlistan har helt enkelt en annan definition på vän, än vad som är den gängse på facebook.

Jag kanske också ska utöka min vänlista genom att gå ut och säga hej till alla jag vet vilka de är, eller inte.