Livet går verkligen upp och ner.
Igår upp, upp, upp. Var på landet tillsammans med Fröken K och Idrottsläraren. Inget avancerat bara mysigt. Lite mat, lite gott att dricka, och en förbannat rolig match, där Zlatan regerade.
Idag, pratar jag med Guldvännen, hon som ska ha barn om fem veckor. Hon som ska få ett barn som jag ska få bli låtsatsmoster till. Lilla bebisen är dålig, han har något som heter Diafragmabråck.
Diafragmabråck innebär att diafragmamuskeln, som avgränsar buken från bröstet, har en öppning där bukinnehållet kan tränga upp. Det innebär att hjärtat har tryckts iväg till höger sida. Så nu är det bara att hålla tummarna för att de uppkommit så sent som möjligt, för då finns det en större chans till att lungorna har hunnit växa till sig ordentligt. Den lille krumeluren kommer att opereras inom en vecka efter födseln, men har han för små lunger kommer han inte klara sig.
Under denna veckan ska de träffa en hjärtspecialist, och göra fostervattenprov för att se att det inte är något kromosonfel.
Det enda som finns att göra är att hoppas. Men jag har en trots allt, en bra känsla. Det var ju inte ens en vecka sedan jag var där och puffades med den lilla i magen (då visste jag bara att han var liten, inte att han var en pojk), och han är verkligen aktiv, så det kommer nog gå bra.
Håll tummarna och skicka go energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar