Kursdags

Idag var det äntligen dags, den dag jag längtat efter, kursdagen. Jag börjar min fotokurs.

Nu jädrans ska det inte bara fotas, de ska bli bra foton också. Jag ska utnyttja varenda liten detalj på toppenkameran för att få till de bästa bilderna. Här skall det läras om ISO, bländare och exponeringstider, och allt annat som jag inte riktigt fått kläm på.

Kommer inspringande helt svettig någon minut innan det kör igång (vill ju inte missa en sekund av chansen till bra foton), efter att åkt runt en halv evighet för att hitta en parkeringsplats. I vart fall känns det som det när jag har bråttom. Jag är ju en sann tidspessimism, vilket innebär att jag inte kan komma mindre än fem minuter före utsatt tid, innan jag känner mig försenad. Ja, så ni förstår att jag sprang.

När jag kommer in i rummet så sitter det sju stycken personer där. Sex stycken personer som är någonstans mellan 60 och uppåt samt en med ett funktionshinder (utvecklingsstörd). De sitter där med sina små digitalkameror, där allt de behöver göra/ eller kan göra i inställningsväg är att sätta på kameran, trycka på knappen och sen har de en bild. Ja, så kan man göra på min också, i vart fall nästan, men man kan ju göra så mycket mer med min.

Som tur är kommer det in en kille lite sent, ja alltså prick då, som också har en lite mer avancerad kamera. Mycket bra, för då kunde vi titta lite menande på varandra när de något äldre och mycket mer ovetande om digitalkameror, tog fram och letade efter hur mycket minne de hade på batteriet i stället för på minneskortet. Ja, det uppstod många stunder då vi kunde le lite mot varandra och se överseende mot de andra.

Som tur är, verkar vi ha en bra lärare som förstår att vi inom gruppen är på lite olika nivåer, och låter oss lära lite där vi är.

Kanske jag en dag kan ta ett bra kort och veta varför det blir bra.