För ett par veckor sedan frågade Vännen Guldsmeden om jag ville åka med till hennes och hennes familjs torp över påsk. Lät som en mysig idé just då. Den blev något mindre mysig när hon i meningen efter berättar att de bjudit med killen de desperat försöker få ihop mig med.
Ett litet sidospår, men vi har setts några gånger jag och killen, och vad ska jag säga. Det klickar inte.
Idag frågade Idrottsvännen om vi skulle göra något i påsk. Det lät mycket roligare, och jag berätta för honom om den andra planen, och att jag skulle vara tvungen att på något sätt avboka torpvistelsen.
Några timmar senare ringer Guldsmeden och bekräftar att jag ska med till torpet.
Vad svarar jag då?
"Självklart, det ska bli kanonkul. Jag ser verkligen fram emot det."
Varför är jag så dum, nu är jag ju tvungen att åka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar