Först var det så och sen blev det så.

M.A en ny arbetskamrat, eller sedan ungefär en månad tillbaka så det få väl räknas som ny, blev pappa för 7 månader och han berättade för mig att när dom vänta barn så var hans fru inte alls helt till sig (lite som mig) och han själv såg verkligen fram mot det. Men sen när barnet väl kom, blev det lite tvärt om. Hans fru fick ögonblicklig kärlek till den lilla medan han mest undrade vad skrikungen gjorde hemma hos dem. Nu hade det i och för sig ändrat sig. Men att han berätta det känns ändå bra, kanske det blir så för mig också.