Vart är tiden?

Det konstiga med "när man har sååå gott om tid på sig" är att man ändå alltid måste stressa. Nu börjar jag liksom få rätt bråttom. Mamma kommer om en halvtimme för att köra Fluff till dagmatte medan jag ska ta på mig, packa (ska vara borta över natten) samt ta på och göra mig ordning. Börjar liksom få lite bråttom. Har ju inget att ha på mig heller, det är lite jobbigt faktisk. Ska försöka trolla fram något som passar ur garderoben, känns jobbigt.