Åkte trots allt hem till P idag för att se hockeymatchen (förklädd lögn för att berätta). Hade liksom lagt upp lite bra taktiker i huvudet innan jag kom dit. Ingen av dem sattes i spel, i stället blev det liksom bara.
"Du jag måste berätta något, (ögonkontakt) jag är gravid"
Han "oj, vad roligt?" med en röst som man använder när någon fått något man själv vill ha och man låtsats att man tycker det var roligt att den personen fick det. Jag förstod inte riktigt om han hade förstått eller om han trodde att jag var gravid med någon annan och om han nu trodde det om jag skulle fortsätta låta honom tro det. Men sen sa han också
"hur vill du göra" "för mig är det okey hur du än väljer" och "du vet ju att jag vill ha barn"
Han sa också att han hade misstänkt det, eller tänkt mycket på det under förra veckan eftersom vi inte hade skyddat oss och jag berätta att jag vetat det i två veckor, varit hos läkaren förra veckan och missat tiden till abort igår men har en ny på onsdag.
Sen höll vi varandra i handen, kollade världens sämsta hockeymatch och gjorde bara lite små kommentarer. Kändes faktiskt okey. Han kanske inte är dum i huvudet ändå, eller inte helt i varje fall. Tycker faktiskt synd om honom, han får liksom bara godta vad jag än väljer medan jag ändå får välja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar