Mitt i natten eller för något år sedan när jag gick upp tidigt och gjorde yoga hade jag sagt alldeles för tidigt på morgonen. Borde egentligen sova, men jag vaknade vid fyra, av okänd anledning, trots att jag inte somnade förrän vid halv tre, tre.
Det är mörkt ute och man märker att det härliga sommarljuset som man kunde traska hem i från krogen vid stängning ackompanjerad till fågelsång redan har gjort sorti. Det gör mig lite ledsen, sommaren är snart slut, och hösten kommer med stora kliv. Regn (redan nu faktiskt), grått mörker och vindar är vad väntas och en alldeles för lång tid innan jag på nytt får känna solen mot bar hud. En del har börjat prata om att de liksom ser fram emot höstkläder, tända ljus och te i värmen inomhus men det är inte alls vad jag känner. I stället är det som en del inom en dör för varje minut mindre solen är uppe och att jag kommer fortsätta försvinna ända tills våren kommer igen (tyvärr gäller det inte viktmässigt utan snarare tvärt om där). Jag börjar istället redan längta till mars när hoppet om vår och sommar börja vakna till liv och jag vet att allt underbart ligger framför mig.
Ska försöka sova igen och somna in till någon av sommarpratarna på P1. Vi får se vem det blir idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar