Jobbig tisdagsmorgon. Skulle helst av allt inte lämnat sängen på flera timmar för det var så gött och härligt under täcket. Känns motigt att göra sig ordning inför jobbet.
Och så ser jag ett par rader och en förfrågan om att bli facebookvän från en gamla skol- och bänkkamrat i grundskolan.
Plötsligt kändes det lite mindre motigt, som om energin från honom vidarebefordra sig genom mig och jag orkar med lätthet slutföra de sista av morgonrutinerna med öppna ögon.
Är det inte häftigt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar