Jag vet att jag skrattar, hånar och berättar elaka saker om min chef, men ibland är han bara hur bra som helst.
Efter helgen har jag haft grym ångest över att telefonen varit borta. I går pratade jag med min chef som också var ute i fredags. Han hade också blivit av med sin telefon och den var endast en dag gammal, han hade inte ens hunnit ladda den ännu och han hade köpt den som jobbtelefon. Helt plötsligt känns det bättre. Jag hade i vart fall hunnit ha min i fem månader, den var inte köpt för arbetets pengar, jag har laddat den och den var inte heller lika dyr.
Sen kunde jag till och med skratta när hans yngsta dotter hade sagt "pappa är åksjuk" och när han sa att han ville vara som han albinon i Da Vinci-koden och bara ta en piska och prygla bort all ångest.
Hemskt men att någon gör lite värre är ändå en tröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar