Ibland blir jag riktigt, riktigt rädd för mig själv.
Jag är oftast väldigt nöjd över mitt liv och hur jag lever det. Vill inte ändra på något. Det är klart jag skulle vilja ha mer pengar kunna resa mer, köpa mer osv, men jag är ändå rätt nöjd.
Idag vaknar jag tidigt eftersom jag var trött vid elva igår och gick och la mig. Slängde på mig joggingkläderna, tog en runda med Egon och kom hem för frukost i solen på trappan. Därefter cyklar jag i lugn takt ner till havet för ett morgondopp.
Det är där rädslan kommer smygande, eller rättare sagt ger mig ett knytnävsslag i ansiktet. Det är jag och ett stort gäng över 70 som är där nere för ett morgondopp. Jag är en ung 70-åring. Vi sitter där ihop vi gamla och pratar om ditten och datten. När klockan är halv tio åker jag hem till familj och gäster och fortfarande har det inte kommit någon som är under 65 år.
Får försöka vända på det och se på allt lite positivt. Alltså jag kommer vara världens bästa pensionär när den dagen kommer för jag har ju liksom tränat i 30 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar