Jag hade tänkt att det skulle vara en rolig hemlighet men som du vet kan jag ju aldrig vara tyst och speciellt inte nu när jag har så ont i mina knän.
För ett par veckor sedan körde jag mitt första "spring/jogging/lutasigmerframåtochlyfta fötternaförattinteramla" pass. Det gick bra och jag studsade (lätt överdrift) fram i mina vanliga vandringsskor. Fick inte något ont och det kändes nästan bra. Så veckan efter bestämde jag mig för att köpa ett par springskor. Sagt och gjort förra veckan var jag nere på löplabbet och provade ut ett par som skulle passa. Sen körde jag ett pass i början av veckan med resultatet lite känning i knät och ett pass idag med resultatet ont i knät. Så jag tror det är slut sprunget här.
Men Syster det är ju tanken som räknas och jag hade allt tänkt att överaska dig med att springa bredvid dig och pappa i Sylvesterloppet om ett halvår. Visst var det gulligt av mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar