Det är svårt när de två som står än närmast åker utomlands.
Det har hänt mig, först åkte Syster Yster, och nu i måndags åkte Fröken K. Det innebär att jag inte kommer att ha dem nära. Jag kan inte ringa och berätta när någon framför mig i bilkön gör något dumt, när jag är glad, ledsen eller arg. Visst finns de andra vänner, men det är inte till dem jag vänder mig i det vardagliga Det är inte de som förstår, peppar och håller med om att hela världen är skit när jag tycker det.
Jag saknar er, och längtar till i jul när ni kommer hem igen.
(Ps. Hoppas ni har det bra där borta på var sin kontinent)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar