I onsdags hände något så otroligt som en tidsresa rum för mig. Jag förflyttade mig 20 år tillbaka till tiden. Det var inte så svårt som man skulle kunna tro, utan det började med ett besök på systemet.
Inne på systemet föll mina blickar på min något som jag bara älskar Kahlúa, (som tur är har jag inte obegränsad lättillgänglig tillgång till denna dryck för då skulle jag nog ha varit alkoholist). En flaska åkte genast ner i korgen, följt av en flaska champis som skulle bli en present till grannen som just lyckats med sitt teoriprov 20 år senare än hon borde ha gjort försöket. Som avslutning en kartong vin, av något oprövat men vad jag upptäckte senare mycket gott vin.
Väl hemma kunde jag inte hålla mig utan slog upp ett stort glas med Kahlúa och mjölk, tätt följt av ytterliggare ett, plus ett till. Tänkte att det inte spelade så stor roll, visst kan jag ligga hemma och mysa med lite Kahlúa för mig själv, nu när ändå ingen annan finns i stan. Med det senaste glaset i handen trampar jag upp en trappa till grannen, ringer på och överräcker flaskan samt gratulationer. Ett par minuter senare sitter jag på hennes soffa med ett nytt glas i handen och gör upp planer för en miniutgång till kvarterskrogen. Ytterliggare en granne rings upp och tid görs upp, till om en timme senare.
Mat och dryck intogs frikostigt av oss fram till dess att krogen stängde och vi med nya planer tog oss hem till mig och vinet. Åtskilliga timmar och glas senare var jag förflyttad till 14 årsåldern och en riktig fjortisfylla. Så när grannarna gick hem, tog jag själv med mig almanackan med nummer som inte rings så ofta, mobilen, och Mr Fluff ut på en promenad. Därefter slog jag upp almanackan och slog in nummer som inte används på länge på mobilen. Kanske skall tillägga att klockan precis passerat fyra när detta inträffar. Det är en vän jag vill prata med, som kommit upp i samtal tidigare under kvällen, och jag slår numret en gång. Ingen som svarar, så jag ringer ytterliggare en gång och slutligen en gång till innan en så gott som sovande barndomsvän J, svarar.
Snäll som han är får jag ingen utskällning utan vi pratar i någon timme. Jag får en chans att skälla lite på honom, och förkasta hans val av flickvän och kalla honom pedofil (för att hon endast är 19 år) på ett skämtsamt sätt som det kanske ändå ligger en del bakom.
När han väl skall iväg till jobbet, lyckas han bli av med en tjatande Fr Esta i telefon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar