Nä, jag köpte dem inte. Jeansen, alltså. Men från det att jag kom hem och ett dygn framåt tänkte jag på dem oavbrutet (nästan). Det ledde alltså till att jag dagen efter gick tillbaka till affären för att köpa dem. Jag var bara tvungen att ha dem, även om det skulle innebära att de blev hängande i garderoben med prislappen på tills jag slängde dem.
Kommer fram till affären med andan i halsen, och svetten samlad i pärlor runt pannan (inte bara för att jag skulle få tillfredställa mitt shoppingbegär, utan även för att det var otroligt varmt ute och jag hade för mycket kläder på mig), och så är de slut i min storlek. Fan, nu har jag inte fått dem ur huvudet, och ut ur mitt system på tre dygn bara för det.
Det som gjorde att jag trots allt inte bröt ihop var att Fröken K ringde och sa att hon skulle möta upp mig hos föräldrarna för att se viktig fotbollsmatch (Som vanligt var hon sen och missade första halvlek, inget förvånande i det). Efteråt blev det middag och vin, utan Fröken K, men med föräldrarna. De hade spenderar byxorna på sig, och erbjöd sig välvilligt att betala för mitt studielån denna månad (gissar att syster har fått samma erbjudande). Tur för mig var det, för som jag skrev tidigare har ju bilen gått sönder och denna gång kostar den massor att reparera *snyftar*, och ser min resa till Rom skjutas upp i oändlighet. För när jag måste prioritera går nog soffa och kurser, före resan denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar