Är trött på pappa just nu.
För en vecka sedan bestämde vi oss för att gå på fotbollen idag (IFK-DIF), och jag har sett fram emot det. Det var länge sedan vi såg en match ihop. Med på matchen skulle Välenfamilens pappa. Men tydligen hade han backat ur igår, och då bestämmer sig pappa för att ha möten hela kvällen istället. Istället för att gå med mig. Hmm, vad viktig jag känner mig, inte.
Det var inte ens han som ringde och berättade det för mig, utan jag fick veta det av mamma när jag ringde henne. Blev verkligen besviken på honom, och ringde upp och skällde lite.
"Snälla gör inte så, du vet hur dåligt jag mår då"
Nä, vad elak jag är som ringer, och säger till honom att jag tyckte det var oschysst att ställa in, och speciellt utan att säga till mig. Givetvis avslutade jag samtalet med att säga.
"Hoppas du får sitta där i din ångest nu, din svikare"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar